Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vexiö landsförsamling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflångt cylindriska, rödbruna, med tunnare
kottefjäll. Den planteras ofta i parker och
uthärdar väl Sveriges vintrar, men ödelägges ofta
af en svamp, Lophodermium brachysporum Du Bary,
som angriper uteslutande denna tall. Sitt namn
har detta träd fått deraf, att det i Europa först
planterades på lord Weymouths gods i England.
O. T. S.
Weyprecht, Karl, tysk polarfarare, f. 1838,
d. 1881, deltog som löjtnant (sedan 1868) i
Österrikiska marinen 1871 tillsammans med Payer i en
rekognosceringsexpedition till Spetsbergen och Novaja
Zemlja samt 1872–74 i den stora österrikisk-ungerska
polarexpeditionen (se Payer) samt offentliggjorde
med anledning af dessa resor: Astronomische und
geodätische bestimmungen der österr.-ungarischen
arctischen expedition (1877), Die metamorphosen des
polareises (1878–79) samt Die nordlichtbeobachtungen
der österr.-ungarischen arctischen expedition
(s. å.) jämte uppsatser i Petermanns »Mitteilungen»
och andra tidskrifter. På tyska naturforskaredagen
1875 framlade han en plan att ersätta de dyrbara
nordpolsexpeditionerna med en systematisk undersökning
af polarområdets geofysiska förhållanden och för detta
ändamål anlägga ett internationelt nät af permanenta
observationsstationer i de arktiska trakterna,
en plan, som förverkligades först efter W:s död
(se Polarexpeditioner, sp. 1459).
Veyrassat [värassa], Jules Jacques, fransk
genremålare och raderare, f. i Paris, skulle enligt
sin faders önskan blifva juvelerare samt fick
derför undervisning i teckning och modellering. Men
efter 1848 års revolution började han kopiera i
Louvre och utföra raderingar, och derför sändes
han i skola hos Edouard Frère, bosatt i Écouen,
der han fick sin utbildning. Han har målat bilder ur
landtlifvet, mycket kraftigt, men också rått utförda,
såsom Hästfärja öfver en flod (1877), Hästar, som
draga fartyg uppför Seine, vyer från Fontainebleau
m. m. Som raderare har han utfört flere lyckade
blad efter Alexandre Bidas teckningar till de fyra
evangelierna, vidare raderingarna till Hamertons
»Chapter of animals» samt vackra hästbilder. Han
har äfven målat akvareller, af hvilka Skördemännens
aftonvard anses som den bästa.
Weyse, Christoph Ernst Friedrich, dansk tonsättare,
född i Altona d. 5 Mars 1774, blef, ehuru han tidigt
röjde musikaliska anlag, bestämd för handelsyrket,
och först på C. F. Cramers råd sändes han 1789
till Köpenhamn, der han fick studera musik för
Schulz, Grönland, Tiemroth och Zinck. På Schulz’
förord blef han 1794 organist vid reformerta
kyrkan och förflyttades 1805 till Frue kirke. Död i
Köpenhamn d. 8 Okt. 1842. – Bekantskapen med Kunzen,
hvilken 1795 efterträdde Schulz som kapellmästare,
synes hafva föranledt W. att komponera operor. Hans
Sovedrikken gafs 1809 och hann 1874 till den 100:de
representationen. Den efterföljdes af sångspelen
Faruk (1812), Ludlams Hule (1816), Floribella (1825),
Et eventyr i Rosenborg have (1827) och Festen paa
Kenilworth (1836). Balders död uppfördes 1832 med
musik lånad från W:s symfonier. Hans
betydligaste kyrkokompositioner äro ett Miserere
och Den ambrosianske lovsang jämte 30 stora kantater
och hymner. Längst synes han komma att lefva i
Danmark i sina 100 samlade romanser, som ännu i
danska hem betraktas som en outtömlig källa till
glädje och lyftning. Han var äfven en framstående
pianokompositör, särskildt i etydgenren, bearbetade
dessutom kämpavisor, koraler m. m. samt gjorde sig
synnerligen skattad som improvisatör. Biografier
öfver honom hafva skrifvits af Thrane och Berggreen.
A. L.
Wezel, Johann Karl, tysk författare, f. 1747, var
teaterdiktare i Wien och förföll 1786 i obotligt
vansinne. Död 1819. Hans romaner, bland hvilka
de bästa äro Lebensgeschichte Tobias Knauts
(4 bd, 1773–76) och Hermann und Ulrike (4 bd,
1780), innehålla många drag af uppfinning, fin
iakttagelse och lyckad komik samt återspegla
»sturm-und-drang»-periodens stämningar. Han skref
äfven lustspel i Marivaux’ stil (4 bd, 1778–87)
och bearbetade, i täflan med Campe, Defoes »Robinson».
Vézère [vesär], biflod från h. till Dordogne i södra
Frankrike, har sina källor på Millevache-platån
(depart. Corrèze), upptager från v. Corrèze samt
förenar sig vid Limeuil (depart. Dordogne) med floden
Dordogne. Längd 192 km., deraf 65 km. segelbara.
Vezir. Se Vesir.
Vhael [val], Barthold, prest, skriftställare, född
i Uleåborg 1667, student 1684, collega superior
vid Vasa trivialskola 1692, pastor vid det till
Riga förlagda österbottniska regementet 1694 samt
kyrkoherde i Ilmola 1699. Under Stora ofreden
flydde han till Sverige. Han tillfångatogs 1717
i Öfver-Torneå af ett ströfvande kosakparti, men
förordnades sedermera till predikant för de i ryska
armén tjenande tyskarna och derefter till kyrkoherde i
Vasa och prost i Österbotten. Efter fredsslutet (1721)
återtog han sin kyrkoherdebefattning i Ilmola. Död
i Stockholm 1723, medan han bevistade den pågående
riksdagen. I en finsk »runo» uttalade han 1714 det
finska folkets önskan och hopp om Karl XII:s återkomst
till riket. Han författade äfven en finsk språklära,
Grammatica fennica (tryckt 1733). M. G. S.
Whately [hoetli], Richard, engelsk teolog, föddes 1787
i London, studerade i Oxford och blef 1825 president
vid S:t Alban’s Hall derstädes. Han tillhörde den
frisinnade riktning inom episkopalkyrkan, som kallas
»broad church». Till följd af sina åsigter var han
illa anskrifven hos de strängt ortodoxe. På samma gång
låg han äfven i strid med den negativa kritiken med
dess förkastande af bibelns under. Med användande af
samma principer, som Hume tillämpat vid bedömandet
af dessa, bevisade W. i en satir, Historic doubts
relative Napoleon Bonaparte (1819), som väckte
mycket uppseende, att Napoleon I aldrig existerat,
utan var blott en myt. W. egnade sig med framgång
äfven åt nationalekonomiska studier och utnämndes
1829 till professor i nationalekonomi i Oxford samt
antog platsen för att, i den mån han kunde, bekämpa
de antikristliges ansträngningar att rycka till sig
nationalekonomien, en vetenskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
