Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 817-818 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vexiö landsförsamling ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särdeles lämplig för uppmätning af elektriska
motstånd. Från ett batteri E gå ledningar så, som
fig. utvisar. En elektrisk ström går från batteriet
E till a, der den delar sig i två delar,
hvilka återförena sig i b, hvarefter strömmen
återgår till E.



Om ingen ström går genom cd, hvilket inträffar,
då potentialen är lika i c och d, eger enligt Kirchhoffs lag (se
Galvanisk ström) följande förhållande rum:

motståndet i ac		motståndet i ad
–––––––––––	=	–––––––––––
motståndet i cb		motståndet i ab

Vill man bestämma motståndet i en tråd,
insättes denna t. ex. mellan a och c och mellan
c och b ett kändt motstånd, t. ex. 10 ohm. På
linien cd insättes en galvanometer. Änden af tråden cd
skjutes fram och tillbaka på den jämntjocka tråden
ab, till dess galvanometerns nål ej vidare ger något
utslag, hvilket bevisar, att ej någon ström framgår
genom cd; och då är det sökta motståndet

	dd
<i>X =	–––-</i>	x 10 ohm.
	db

Metoden är enkel och på samma gång pålitlig,
alldenstund bestämningen är oberoende af strömstyrkans
förändringar. A. Bi–n.

Wheeling [hoiling], största staden i nord-amerikanska
staten West Virginia, på östra stranden af Ohio och
på en ö i floden, vid Baltimore–Ohio-jernvägen och
andra jernvägslinier. 30,737 innev. (1880). W. kallas
allmänt för »nail city» (spikstaden) på grund af
den stora tillverkningen af spik derstädes, men der
tillverkas äfven andra slags jernmanufakturer samt
glas, cigarrer, papper, läder, öl m. m. Det första
nybygget (Fort Fincastle) på W:s plats anlades 1769;
dess namn förändrades 1776 till Fort Henry, men
utbyttes 1806 mot W. Stad sedan 1836, var W. 1863–70
och 1875–85 West Virginias hufvudstad.

Whewell [juöl], William, engelsk lärd, f. 1794,
var 1828–32 professor i mineralogi och 1838–55 i
moralfilosofi vid Cambridges universitet, hvars vice
kansler han blef sistn. år. Sedan 1841 var han rektor
för Trinity college. Död 1866. W. bidrog kraftigt
till reformerandet af den matematiska undervisningen
i Cambridge samt införandet af praktisk filosofi
och naturvetenskaper såsom läroämnen, men sedermera
motsatte han sig alla universitetsreformer. Han
författade bl. a. Astronomy and general physics,
considered in reference to natural theology (1833,
ny uppl. 1864; »Astronomi och allmän physik», 1842),
det synnerligen framstående arbetet History of
the inductive sciences (1837; 3:dje uppl. 1857),
Philosophy of the inductive sciences (1840; i
omarbetad form, 3 dlr, 1858–60), utgörande en
kunskapslära, som häfdade kantiska idéer och
derigenom bröt med den engelska filosofiens empiriska
grundriktning, samt Elements of morality, including polity
(1845; 3:dje uppl. 1854), hvarjämte han öfversatte Grotius’
»De jure belli et pacis» (1853), Göthes »Hermann und Dorothea»
m. m. Jfr Todhunter: »William W.» (2 bd, 1876).

Whewellit [juöll-], miner., ett monoklint
kalkoxalat, funnet på kalkspat i Ungern, af Brooke
uppkalladt efter prof. W. Whewell i Cambridge.
Ant. Sj.

Whigs. Se Tories.

Whipple [hoi’ppöl], Edwin Percy, nord-amerikansk
essayförfattare, f. i Gloucester (Massachusetts) 1819,
d. i Boston 1886, uppträdde länge och med framgång
såsom föreläsare i literära ämnen. Hans kritiska
studier utmärka sig för skarpsynt, inträngande och
sympatisk uppfattning, fin analyseringsförmåga,
högt odlad smak samt en ofta af anekdoter och
epigrainmatisk qvickhet upplifvad framställning. I
likhet med Sainte-Beuve har W. ett behof att söka
författarepersonligheten och tidsålderns drag bakom
diktverket. Bland hans arbeten må framhållas Essay on
Macaulay (1843), Essays and reviews (2 bd, 1848–49),
Literature and life (1849, flere uppl.), Character
and characteristic men (1866), Success and its
conditions (1871) samt hans förnämsta verk, The
literature of the age of Elizabeth (1869; ny uppl. 1876).

Whip-poor-Will [hoip puor oi’ll]. Se Nattskärrorna.

Whisky, whiskey [eng. utt. hoi’ski; sv. utt. vi’ssky],
Eng. (Gael. uisge-beatha, Irl. usque-baugh,
»lifsvatten». af uisge, vatten, och beatha, lif),
bränvin, som tillverkas företrädesvis i Skotland och
på Irland af mältadt korn (malt) eller af korn eller
andra sädesslag utan mältning, men med tillsats af
litet malt för befordrande af mäskningen. Den skotska
malt-whiskyn får sin utmärkande smak och lukt af rök
derigenom att maltet torkas öfver bränntorfseld. I
Nord-Amerika destilleras whisky äfven af majs, hvete,
råg o. s. v. Whiskyn är i sig sjelf nästan färglös,
men blir gulaktig genom att lagras i träkärl, hvilkas
insida vanligen är kolad. Genom att hållas liggande
några år vinner den synnerligen mycket i finhet
och doft. Whisky begagnas vanligen blandad i vatten
(varmt eller kallt) och med tillsats af socker såsom
ett stimulerande njutningsmedel. Jfr Bränvin.

Whist [eng. utt. hoist; sv. utt. visst], Eng.,
ett kortspel, som med vanlig lek om 52 kort spelas
af 4 personer (2 mot 2) eller af 3 personer med
s. k. »träkarl» (se d. o.). Detta fina och omtyckta
spel (»det ädla spelet»), som f. n. torde vara det
mest idkade af alla kortspel, omnämnes första gången
1621, i »Poems» af John Taylor (the Water-poet), och
är säkerligen af engelskt ursprung (åtminstone har
det i England framkallat en hel literatur alltifrån
Edm. Hoyles »Short treatise», 1743). Namnets betydelse
är osäker. Äfven en äldre form whisk förekommer. Om
ordet verkligen är identiskt med Eng. whist, »tyst»,
har man väl att söka orsaken till spelets namn
deri att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>