Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vicente ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dess omedelbara granskap finnas 21 källor, af
hvilka 12 (4 af dem artesiska) äro statens egendom. De
ryktbaraste och mest anlitade äro La Grande Grille (se
nedan), L’Hôpital (33°) Des Célestins och Lardy. Den
ymnigaste, Le Puits-Carré (44°), är reserverad för
bad. – V:s källor äro de förnämsta representanterna
af varma alkaliska helsokällor genom sin rikedom
på natriumbikarbonat och fri kolsyra samt sin lagom
höga värmegrad, vexlande hos de olika källorna från +
12° C. till + 44° C. Källan La Grande Grille (+
41° C.) är en af de mest begagnade, i synnerhet mot
den i Frankrike så ytterst allmänna urinsyrediatesen
(fransmännens »la graville», betecknande egentligen
njurgrus, men äfven större konkrement af urinsyra,
dock ej större, än att de kunna passera urinvägarna)
och äfven mot gikt, såväl den akuta formen med
regelbundna anfall som den kroniska. Likväl är
detta vatten icke tillrådligt i den s. k. astheniska
formen af gikt. Äfven mot den kroniska magkatarren
rekommenderas Vichy-källorna, men icke under akuta
kongestiva tillstånd i magsäcken. Mot ansvällning af
lefvern, icke beroende af kräftsjukdom eller annan
degenerativ sjukdom i detta organ, kan man räkna
på god verkan af dessa källor, men mot förstoring
af mjelten, mesenterialkörtlar o. s. v. är
Vichy-vattnet mera sällan gagneligt. Kissingen,
Karlsbad eller Marienbad passa i sistnämnda fall
bättre. Vichy besökes årligen af 30–40 tusen
kurgäster. – Vichyvatten försändes, tappadt på
buteljer, i stor skala till andra land, för att
der användas till kurativa ändamål, i synnerhet i
kroniska magkatarrer hos barn. Emellertid har det
äkta vichy vattnet blifvit under senare årtiondet
mycket undanträngdt af konstgjordt sådant, hvilket
isynnerhet här i Sverige, der tillverkningen står
under kontroll af någon känd kemist, efter regeln är
af utmärkt beskaffenhet. Sådant konstgjordt
vichyvatten nyttjas äfven i stor mängd såsom läskedryck.
O. T. S.
Vicia Tourn., bot., är ett slägte af vanligen
stora, mera sällan små örter, hörande till
nat. fam. Papilionaceae L., kl. Diadelphia L. Bladen
äro sammansatta af ett till många par småblad, som äro
större än stiplerna. Uddblad saknas, men i stället
finnes ett af det gemensamma bladskaftet bildadt
grenigt klänge (undant. V. Orobus L.). Blommorna
äro fjärilslika och sitta vanligast i större
eller mindre klasar, men äfven ensamma eller
parvis i bladvecken. Blomfodrets 2 öfre tänder
äro kortare än de 3 nedre hos de klaseblomstriga
arterna. Blomkronan är 2 till flere gånger längre än
blomfodret. Ståndaresträngarna bilda ett upptill snedt
afskuret rör. Stiftet är upptill platt, skägghårigt
på undre sidan eller rundt omkring småludet. Baljan
är sprötspetsad, vanligen mångfröig, med rundade frön,
liknande ärter. Vid groningen stanna hjertbladen,
som äro tjocka, köttiga och rika på upplagsnäring,
qvar under jorden. I Europa finnas öfver 60 arter,
af hvilka 11 tillhöra Sverige. Vigtigaste arten är den
allmänt odlade fodervickern (fodervickan) l. vickern
(vickan), V. sativa L., som har blommorna
parvis ställda, mycket kort skaftade i bladvecken å den
0,60–1 m. höga stjelken, hvilken är klättrande,
kantig, ovingad, mer och mindre hårig, enkel
eller något grenig. Bladen äro 5–7-pariga
och hafva småbladen, smalt omvändt äggrunda,
i spetsen tvärhuggna eller något intryckta, med
udd af medelnerven. Stiplerna äro halfmånlika,
tandade. Blommorna hafva kronseglet violett,
vingarna och kölen röda. Baljan blir omkr. 5
cm. lång. Vicker odlas allmännast i blandning med
hafre i synnerhet till grönfoder åt hästar och har ett
stort näringsvärde. Allmogen betecknar med kråkvicker
(kråkvicka) en allmän, flerårig, finluden, slankig
art med många blommor i klasar på utdragna skaft,
V. Cracca L., samt med namnet tranvicker (tranvicka)
en närastående art, V. sepium L., som har få blommor
på korta skaft. Dessa likasom många andra arter
(t. ex. den i rågåkrar såsom ogräs växande, mjukludna
V. villosa Roth, vanligen, men mindre lämpligt kallad
»sandvicker») äro goda foderväxter. Till slägtet Vicia
förde Linné äfven den vanliga bondbönan (V. Faba
L., se Faba). De något plattryckta vickerärterna,
semina Viciae, hafva en något besk smak och hafva haft
användning i medicinen mot diarré. – I allmogespråket
kallas Vicia-arterna ofta äfven, »viar» eller »vial»,
som annars är benämningen på ett annat örtväxtslägte,
Lathyrus. O. T. S.
Wick [oick], hufvudstad i skotska grefskapet
Caithness, vid floden Wicks mynning i Nordsjön, består
af den gamla staden W., på norra stranden af floden,
Louisburgh, en nordlig fortsättning af Wick, samt
det 1805 anlagda Pultneytown, handelns hufvudsäte, på
flodens södra sida. 8,053 innev. (1881). W. var länge
hufvudstation för sillfisket på Skotlands östra kust,
men dess illa skyddade hamn (byggande af vågbrytare
har hittills misslyckats) har hämmat dess utveckling,
och både Peterhead och Fraserburgh hafva öfverflyglat
W. Antalet fartyg tillhörande hamnen 1885 var 807;
s. å. saltades sill för 117,750 pd och torsk m. m. för
62,000 pd. W. (af Nord. vik) nämnes redan 1140.
Vicka. Se Vicia.
Vickelbjörnen. Se Veckelbjörnen.
Wickenberg, Per Gabriel, landskaps- och genremålare,
född i Malmö d. 1 Okt. 1812, fick vid 13 års
ålder sina första ritlektioner samt blef genom en
penningeinsamling i Malmö 1831 satt i tillfälle
att komma till Stockholm för att vid konstakademien
utbilda sig till målare. Han blef der kamrat med
bl. a. Wahlbom, Palm och Ekman och hade till en
början att utstå många svårigheter till följd af sin
fattigdom. År 1832 stiftades konstföreningen, och
W. fann der fr. o. m. 1833 afsättning för en god del
af sina arbeten. Inom akademien hade han tidigt hunnit
göra sig bemärkt, och på professor Sandbergs förord
upptogs han i öfverste J. A. Anckarsvärds familj,
hvarigenom hans ställning mycket förbättrades. En del
af år 1834 tillbragte han hos Anckarsvärds på Bysta
i Nerike. Hans arbeten från akademitiden äro till
en början företrädesvis mytologiska eller historiska
kompositioner. 1833
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
