Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vico ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig lönande. Äfven brytes något kol. Industrien
arbetar nästan endast för inhemskt behof. Koloniens
import hade 1890 ett värde af 22,9 mill. pd och
exporten (guld for 2,74, ull för 5,9 mill. pd)
af 13,26 mill. Handelsflottan räknade 1890 396
fartyg om 86,170 tons, deraf 137 ångfartyg om
43,398 tons. Jernvägarna (alla tillhöriga staten)
hade vid 1890 års slut en längd af 4,325 km. och
telegraflinierna 11,195 km. (emellan kolonien och
Tasmania undervattenskabel). Kolonien är nästan
avtonom. Lagstiftningsmakten utöfvas af ett parlament
på 2 kamrar: lagstiftande rådet (48 medl., valda
för 6 år) och lagst. församlingen (95 medl., valda
för 3 år genom allmänna direkta val). Verkställande
makten utöfvas af en af britiska kronan utnämnd
guvernör, som i ämbetet biträdes af ett kabinett af 10
ansvariga ministrar. Koloniens inkomster för 1890–91
uppgingo till 8,34 mill. pd, dess utgifter till 9,23
mill. Statsskulden, upplånad för allmänna arbeten,
var 1891 43,6 mill. pd.
Kolonien kallades till en början Port Phillip,
emedan nybyggen anlades först vid denna vik. Ett
par hundra personer från Tasmanien och Nya Syd-Wales
bosatte sig 1835 vid denna vik och på stränderna af
Yarrafloden, och antalet kolonister der hade 1841
vuxit till 11,000. Redan året derefter började de
verka för skilsmässa från Nya Syd-Wales, och då Port
Phillip 1851 under namnet V. blef egen koloni med
representativa institutioner, räknade den 97,000
pers. Den s. å. gjorda upptäckten af guld i Nya
Syd-Wales föranledde en så stor utvandring dit, att en
komité af ledande män i Melbourne utfäste en belöning
för den första upptäckten af guld inom V. En mängd
sällskap gaf sig ut och genomströfvade kolonien med
det resultat, att guld upptäcktes först vid Clunes
och sex veckor senare de underbart rika guldfälten
vid Ballarat, hvilka riktade verldens uppmärksamhet
på V. 1852 kommo 70,000 invandrare, 1853 54,000,
1854 90,000 o. s. v., så att kolonien 1861 räknade
öfver 540,000 innebyggare (deraf 60 proc. män).
Victoria. 1. [eng. utt. viktå’rjä] Hufvudstad
i Britiska Columbia och förnämsta staden på ön
Vancouver, ligger på sydöstligaste udden af denna
ö, var till 1858 en Hudson-bay-kompaniets station,
blef stad 1862 och räknade 1886 omkr. 14,000 innev. –
2. Hufvudstad i brasilianska staten Espirito Santo,
på vestra sidan af en ö i Espirito-Santo-viken, hvars
inlopp försvaras af flere fort. Omkr. 12,500 innev.,
hvita, negrer och indianer. Export af ris, socker,
maniok och andra plantageprodukter. V., ursprungligen
Espirito Santo, är ett af de äldsta portugisiska
nybyggena på Brasiliens kust, anlagdt redan 1535,
ehuru på något afstånd från sin nuvar. plats. Det
antog sitt nuv. namn 1558. – 3. Hufvudstad på ön
Hongkong (se d. o.).
Victoriafallen. Se Sambesi.
Victoria-land [eng. utt. viktå’rjä länd]. 1. Sydöstra
delen af en till arktiska Amerika hörande stor ö,
som i n. ö. skiljes från Prinsens af Wales land genom
Mac Clintock-kanalen, i ö. från King Williams land
genom Victoriasundet, i s. från fastlandet genom Dease-sundet,
Coronationgolfen, Dolphin- och Unionsunden
och i n. v. från Banks land genom Prinsens af
Wales sund. Nordöstra kusten är okänd; på den
östra tränger Albert Edvardviken djupt in, och i
v. skiljer Prins Albert-sundet (viken) Wollastonland
i s. v. från Prins Albertland i n. v. – Simpson, som
upptäckte landet 1838 och besökte det äfven 1839,
såg der eskimåhyddor, renar och annat djurlif. –
2. Sydpolarland. Se Polarland.
Victoria Njansa. Se Njansa.
Victoria regia Lindl., bot., trädg., en utomordentligt
praktfull vattenväxt af näckrosornas familj
(Nymphaeaceae DG.), kl. Polyandria L., kallad
vattnens drottning för de ofantligt stora bladens
och de ståtliga blommornas skull. Tysken Haenke
(omkr. 1801) och fransmannen d’Orbigny (1833)
sågo växten i Bolivia, Pöpping (1832) vid Ega inom
Amazonflodens område, men engelske botanisten Robert
Schomburgk, som d. 1 Jan. 1837 lyckats träffa den
vid Berbice nära Amazonfloden, var den förste,
som gjorde den bekant för Europa. Han hemsände
konserverade delar af densamma till bland andra
Lindley, som beskref den och gaf den namnet Victoria
regia (till drottning Viktorias ära). Schomburgks och
andras försök att sända växten lefvande till England
misslyckades. Då sände de engelske läkarna Rodie och
Luckie frön förvarade i små flaskor, fyllda med rent
vatten, och ur dessa, som d. 28 Febr. 1849 emottogos
i botaniska trädgården i Kew, hade redan d. 23
Mars s. å. utvecklats friska unga plantor. Sedan
dess har V. regia varit en härlig prydnad i alla
rikare botaniska trädgårdar, der den odlas i
särskildt inrättade glastäckta varmvattenbassänger
(»Victoria-hus»). Äfven i Sverige fanns genom
kunglig frikostighet under några år af 1850-talet ett
Victoria-hus vid Rosendals lustslott. I sitt hemland,
Amazonflodens område, förekommer växten uteslutande
i mera stillastående vatten, i s. k. laguner eller
vattengölar, hvilka endast under regntiden stå i
förbindelse med en förbiflytande flod och den torra
årstiden mången gång t. o. m. alldeles uttorka,
hvarunder den tjocka rotstocken njuter en, såsom
det synes, behöflig hvila i den dyiga bottnen. När
vegetationen åter börjar, uppskjuta från rotstocken
långa, 2–3 cm. tjocka, med elastiska taggar tätt
besatta bladskaft, hvilka äro fästa under midten af de
ofantligt stora, runda, sköldformiga bladskifvorna,
som hafva en tvärlinie af 2 till stundom mer än 4
m., och hvilkas kanter äro rundtom rätt uppåtvikta
till en höjd af 5–15 cm. Öfre ytan är hos yngre blad
klart grön, hos äldre brungrön; den undre är mörkt
rosenröd till brunröd. Från bladskaftet utstråla
grofva, starkt framspringande, 3–2 cm. höga ribbor
(»bladnerver»), hvilka förgrena sig med hvarandra och
innehålla ett system af större och mindre luftrum,
som förläna åt bladet en så stor bärkraft, att ett
10 års barn eller en tyngd af 40–45 kg. kan uppbäras
af ett större blad. Bladribbor, blomskaft, blomfoder
och det undersittande fruktämnet äro mer eller mindre
tätt beklädda med gröfre, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
