- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
897-898

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vieille-Montagne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och anses på ett lyckligt sätt förena tysk och
italiensk renaissance.

Vielfrass [fil-], T., storätare, slukvarg; namn
på järfven, »filfrasen» (Gulo borealis). Ordet
träffas, i sin plattyska form, redan i »Reineke de
vos» af år 1498. I Norge har det blifvit omtydt
till »felefrans», »fillefrans» och, någon gång,
»fjellfross» (d. v. s. fjällkatt).

Wieliczka [vjäli’tsjka], bergstad i Galizien, 11
km. s. ö. om Krakov, genom en bibana förenad med
Krakov–Lemberg-jernvägen. Omkr. 6,000 innev. W. är
vida bekant för sitt saltbergverk, det rikaste i
österrikiska monarkien, hvilket ligger under staden
och bildar liksom en underjordisk stad, som med sina
gator, öppna platser m. m. upptager en vida större
areal än W. ofvan jord. Största utsträckningen i
ö. och v. är 3,800 m., i n. och s. 950 m., största
djupet är 280 m. Åtta dagschakt föra ned i grufvan,
af dem två i staden. Grufvan bearbetas i 7 öfver
hvarandra liggande våningar. Sandig lermergel,
anhydrit och sandsten omvexla med saltlager. En
riktig labyrint af gångar (hvilkas sammanlagda
längd utgör 93 km.), ofta förenade genom broar,
utbreder sig i våningarna. I de nya kamrarna har man
qvarlemnat saltpelare som stöd, i de gamla stödes
taket af timmer, som bibehåller sig förträffligt,
enär grufvan är utomordentligt torr, ehuru den
innehåller ej mindre än 16 dammar, af dem flere
så stora, att båtar begagnas. Flere af kamrarna äro
prydda med kandelabrar, pelare, statyer o. s. v., allt
hugget af salt, och det hela erbjuder, särskildt vid
festlig belysning, en förtrollande anblick. Saltverket
sysselsätter omkr. 700 arbetare, hvilka icke bo i
grufvan, och 9 hästar, hvilka ofta i åratal utan men
qvarstanna under jorden. Årligen brytas omkr. 60,000
t. salt, som är fullkomligt fast, men i allmänhet
icke hvitt, utan grått. Tiden för saltverkets upptäckt
är okänd. Med säkerhet bearbetades det vid midten af
11:te årh. Det tillhörde förr Polen, kom 1772 till
Österrike och brukades 1809–14 gemensamt af Österrike
och hertigdömet Varsjav. Ett 1868 inträffande
vattuflöde, förnyadt 1879, afhjelptes genom ett
stort pumpverk.

Wielopolski, Alexander,
grefve, markis Gonzaga-Myszkowski, polsk
statsman, f. 1803, fick efter revolutionens
utbrott 1830 en plats i riksdagen, der han slöt
sig till yttersta högern, och väckte 1846 ett
utomordentligt uppseende genom sin skrift Lettre
d’un gentilhomme polonais au prince de Metternich,

som framkallades af oroligheterna i Galizien,
och hvari han tillstyrkte en nära anslutning till
Ryssland såsom Polens enda räddning. När Ryssland
sedermera sökte försona Polen genom att gifva det
större politisk och nationel sjelfständighet,
utnämndes W. 1861 till generaldirektor i
kyrko och undervisningskommissionen med säte i
konungarikets förvaltningsråd samt ställdes 1862 vid
ståthållaren storfurst Konstantins sida såsom chef
för civilförvaltningen. Af sina landsmän betraktad
som förrädare, lemnade han år 1863 fäderneslandet
och bosatte sig i Dresden. Död 1877. Jfr Lisicki:
»Le marquis W., sa vie et son temps» (2 bd, 1880).

Wiemer [vimer], Anders, skolman, läroboksförfattare,
född i Vimmerby landsförsamling d. 31 Mars 1819,
blef student i Upsala 1840, filos. doktor 1848,
underlärare vid Stockholms navigationsskola 1849,
lektor i matematik, fysik och kemi vid Atheneum i
Gefle 1852 och tilllika telegrafdirektör derst. 1855
samt utnämndes 1856 till lektor i matematik, fysik och
kemi i Kalmar, från hvilken befattning han tog afsked
1886. W:s läroböcker hafva varit mycket använda,
och särskildt hafva de geometriska tillvunnit sig
goda vitsord (bl. a. i matematisk-naturvetenskapliga
undervisningskominissionens betänkande 1872). De
utgöras af Elementerna i algebra jemte serier
och logarithmer
(1857; 7:de uppl. 1893), med
dertill hörande bihang af exempel och problem,
Planimetri (1860; 4:de uppl. 1891), Stereometri
(1861; 3:dje uppl. 1889), Räknelärans tillämpning
på geometrien
(1861; 3:dje uppl. 1882), Första
grunderna i räknelära
(1866; 3:dje uppl. 1881),
Plan och sferisk trigonometri (1873), Inledning till
geometrien
(1875; 3:dje uppl. 1889) samt hans edition
af 4 böcker af Euklides’ »Elementa» (1862). W. har
derjämte öfversatt och bearbetat »Fysikens grunder»
af J. Müller (1851–52; 2:dra uppl. 1859–60) och
»Physikalisk technik» af J. Frick (1856).

Wien [vin; wienborna sjelfva uttala ordet
tvåstafvigt: vi’än], Magyar. Bécs, Fr. Vienne,
Eng. Vienna, hufvudstad i Österrikisk-ungerska
monarkien, kejsarens residens, mötesplats för
delegationerna (omvexlande med Budapest) och
för österrikiska riksrådet, säte för de gemensamma
österrikisk-ungerska ministerierna, för österrikiska
ministerierna och öfriga centrala myndigheter
för de i riksrådet representerade kronlanden,
för det ungerska ministeriet vid kejserliga
hoflägret, ståthållareskapet och representationen
för Nedre Österrike samt många andra centrala verk,
furst-ärkebiskopen i W:s stift (sedan 1723) och ett
evangeliskt öfverkyrkoråd. Staden ligger på högra
stranden af Donau under 48° 13’ n. br. och 16° 23’
ö. lgd, på 170 m. höjd, vid foten af Alpernas yttersta
förgreningar (Wienerwald) och början af den slätt,
som sträcker sig österut till Karpaterna. Donaus
hufvudarm, hvilken man (för en kostnad af omkr. 25
mill. fl.) i början af 1870-talet gaf en ny bädd för
att derigenom förekomma de öfversvämningar, af hvilka
W. och en stor del af Nedre Österrike nästan årligen
hotades, passerar n. om staden, och en arm af denna,
Donaukanalen, går genom staden, delande den i tvänne
olikstora delar. Till denna kanal går genom södra
W. en smutsig och i allmänhet obetydlig å, hvars
namn, Wien, af några anses hafva gifvits åt staden,
medan andra med större skäl härleda stadens namn från
Vindobona (se nedan). Sedan 1891 med stadskommunen
förenats de förut s. k. Vororte, indelas denna i
följande 19 distrikt: Innere stadt, Leopoldstadt,
Landstrasse, Wieden, Margarethen, Mariahilf, Neubau,
Josefstadt, Alsergrund, Favoriten, Simmering,
Meidling, Hietzing, Rudolfsheim, Fünfhaus,
Ottakring, Hernals, Währing och Döbling. Den inre
staden eller det egentliga W. var fordom skildt från
de utanför liggande förstäderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaq/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free