Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vieusseux ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjertat och blodkärlen i Novum vasorum corporis
humani systema (1705), Nouvelles découvertes sur
le coeur (1706) och De la structure et des causes du
mouvement du coeur (1715). Han utgaf vidare arbeten
öfver hörselorganets anatomi, såsom Traite sur la
structure de l’oreille (1714), m. m. Efter hans
död utkom i 4 bd Histoire des maladies internes
(1774–75). R. T-dt.
Vieusseux [viössö], Giovanni Pietro, italiensk
bokförläggare, af en från Schweiz bördig familj,
föddes i Oneglia 1779 och dog 1863. Han öppnade 1820 i
Florens ett stort anlagdt läsekabinett. utgaf 1821–33
»Antologia italiana», den bästa italienska tidskrift
på sin tid, sedan 1827 landtbrukstidskriften »Giornale
agrario toscano» och sedan 1842 den historiska
tidskriften »Archivio storico italiano». 1864 restes
i Florens en genom nationalsubskription åstadkommen
minnesvård öfver V. Affären fortsättes af hans brorson
Eugenio V.
Vieux-laque [viöla’k], Fr. (»gammal lackering»), den i
konsthandeln brukliga benämningen på äldre kinesiska
och japanska lackerade arbeten, hvilka under de
ostindiska kompaniernas tid (1600–1700-talen) i stor
myckenhet infördes till Europa. Stundom äro de äfven
inlagda med perlemor. Dyrbara prof finnas i Sverige
i de kungl. lustslotten, det äldsta å Gripsholm
(en kista från Gustaf II Adolfs tid), andra på
Drottningholm och Kina (kabinettskåp, kistor, skrin
o. dyl.).
Vieux saxe [viösa’x], Fr., »gammalt sachsiskt»,
näml. porslin (Meissenporslin från 1700-talet).
Vieuxtemps [viöta’ng], Henri, belgisk violinist,
f. 1820, d. 1881, gjorde redan som gosse en
konsertresa i sitt fädernesland, hvarunder han väckte
Bériots intresse till den grad, att denne erbjöd
sig blifva hans lärare och tog honom med sig till
Paris. Sedan Bériot efter revolutionen 1830 afrest
till Italien, hade V. icke vidare någon lärare i
violinspel. Deremot studerade han harmoni i Wien under
Sechter 1833 och i Paris under Reicha 1835. Samtidigt
hade han redan börjat sina vidsträckta konsertresor,
hvilka gjorde honom bekant med Spohr, Molique,
Paganini m. fl. storheter och framdeles förde honom
ej blott kring nästan hela Europa (Stockholm 1860,
68, 76), utan äfven flere gånger till Amerika (1844,
57, 70). Sin första större framgång såsom kompositör
och virtuos vann han i Bruxelles 1840 med sin
E-dur-konsert och sin A-dur-fantasi. Åren 1846–52 var
han anställd som kejserlig solo violinist i Petersburg
och 1871–73 som violinprofessor vid konservatoriet i
Bruxelles, en plats, som han måste lemna på grund af
en förlamning i venstra sidan, men återtog 1877. –
V. ställes vanligen jämte Bériot i spetsen för den
moderna franska violinskolan. Han egde fullkomlig
intonation, oöfverträfflig stråkföring, bred ton,
och hans staccato i både ned- och uppstråk var en
specialitet. Som tonsättare har han jämförts med
Meyerbeer så till vida, som han å ena sidan ej saknade
uppfinningsförmåga, melodiskönhet och utomordentligt
skicklig effektberäkning, men å andra sidan äfven
gjorde sig skyldig till bombastiskt teaterpatos och
tillfälliga förirringar på
trivialitetens område. Hans kompositioner stå
hos violinister i högt anseende. Mest bekanta äro
sex stora konserter samt åtskilliga kapriser och
fantasier. Sedan 1860 var V. ledamot af Musikaliska
akademien i Stockholm. Se J. Th. Radoux: »V. Sa vie,
ses oeuvres» (1893). A. L.
Vifill, Nord. mytol., är en sjökonung, hvars namn
någon gång uppträder i de isländske och norske
skaldernas poetiska omskrifningar (t. ex.. »Vifills
väder», d. v. s. strid). I de till vår tid
bevarade källorna meddelas ingenting annat om V.,
än att han underlade sig en ö vid Sveriges kust
(möjligen åsyftas Öland) och var gift med Loges
(d. v. s. eldens) dotter Eimyrja (»glödaska»).
Ad. N-n.
Viflar. Se Snabelbaggar.
Wiflisburg. Se Ayenches.
Vifolka härad, i Östergötlands län, ingår i Vifolka,
Valkebo och Gullbergs domsaga samt i Göstrings och
Vifolka härads fögderi. Det omfattar socknarna Vestra
Harg, Östra Tollstad, Sya, Veta, Viby, Normlösa,
Härberga och Mjölby samt delar af Vesterlösa,
Kappestad, Ulrika och Malgesanda. Areal 39,229
har. 10,915-innev. (1891).
Vifolka och Valkebo kontrakt, i Linköpings stift,
omfattar de 10 pastoraten Vestra Harg v Östra Tollstad
och Sya; Veta och Viby; Normlösa och Härberga;
Mjölby med Sörby; Nykil; Gammalkil; Kappestad och
Sjögestad; Vikingstad med Rakered; Ulrika, Areal
72,187 har. 16,825 innev. (1891).
Vifsta värf, sågverk i Timrå socken,
Medelpad, Vesternorrlands län, vid Kringelfjärden
af Bottniska viken. Det anlades 1798 på Vifsta bys
egor af lektor P. Helzén, som bildade ett bolag,
Vifsta skeppsvarfsbolag, för bedrifvande af
skeppsfart och skeppsbyggeri. Bolaget, som» numera
bär namn af Vifsta varfs bolag, representerar
120 aktier (med ett ursprungligt värde af 1,000
kr.), och dess ändamål är att drifva skeppsbyggeri,
rederi och trävarurörelse. Den sistnämnda är numera
hufvudaffär. På platsen finnas två ångsågar, hvilka
såga en betydlig mängd timmer från de skogar,
som bolaget eger eller arrenderar längs efter
Indalselfven inåt Jämtland. Tillverkningen utföre»
från Vifsta varfs väl ordnade hamn- och lastageplats,
hvilken är bebyggd som en mindre köping och der under
seglationstiden mycket liflig verksamhet råder. På
stället finnas äfven snickerifabrik, post-, tull-
och telegrafstation samt egen skola, med af bolaget
aflönad lärare. Affären är kolossal och har under
gynsamma år gifvit en oerhörd vinst. Också hafva på
senare tider bolagets aktier betingat ett pris af
30–40 tusen kr.
Vifta på tåget, sjöv., vid ankarets uppvindande
fästa på ankartåget ett block, genom hvilket ledes en
kabel, hvars ena ände fastgöres omkring stormasten,
och hvars andra ände lägge» rund spelet, hvilket
derefter »hyfvas rund». Den tid ankartåg brukades
i st. f. ketting användes sådan krafttillökning,
då ankaret gripit hårdt fast i sjöbottnen.
R. N.
Vift-offer, i den svenska bibelöfvers. veft-offer
(»svängningsoffer»), kallades i den mosaiska
offerkulten vissa offer, som framburos åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
