Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 947-948 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vignon ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillåtas mellan predikningarna på sön- och högtigsdagar. Angående lysning
och vigsel vid äktenskap emellan medlem af svenska
kyrkan och medlem af främmande trossamfund eller
emellan medlemmar af främmande trossamfund finnas
föreskrifter i k. förordningarna d. 20 Jan. 1863
och d. 31 Okt. 1873 (se derom Civiläktenskap).
J. H. B.

Vigsnæs (Viksnäs), kopparverk på vestra
sidan af Karmö, Norge, tillhör ett franskt
bolag. Kopparfyndigheten upptäcktes 1864, och
verket har under de sista åren sysselsatt omkr. 600
arbetare. V. är ett af landets största verk och
har grufvor, som sänka sig 530 m. under hafvets
yta. Under förra delen af 1880-talet uppfordrades
ända till 43,000 ton malm om året. Tryckta pris
och den starka konkurrensen hafva framkallat
anläggningen af en svafvelsyrefabrik vid V.
E. H.

Wigström, Eva, författarinna (mestadels under
signaturen Ave), föddes d. 24 Dec. 1832 i byn Råga
Hörstad i Asmundtorps socken, Malmöhus län. Dotter
till bonden Pål Nilsson, härstammar hon på fädernet
och mödernet från gamla odalmannaslägter. Hon
undervisades i bildningselementen hufvudsakligen inom
familjen (något ordnadt folkskoleväsende fanns icke
i hennes barndom), och i det välbergade, gästfria och
kunskapsälskande föräldrahemmet kom hon i beröring
med folk af alla stånd samt fick tämligen vidsträckt
tillfredsställa sin törst efter skönliterär, historisk
och annan bildande läsning – om helgdagarna, under
det hon hvardagarna i ända hölls strängt till
landtligt arbete utom och inom hus. 1855 ingick hon
äktenskap med Cl. Wigström, då disponent för Ramlösa
brunn, som var i hennes familjs ego. I skötet af ett
verksamt hemlif öfvade hon sig (från 1864) på lediga
stunder i författareskap och framträdde sedermera
med folklifsskildringar, som rönte ett gynsamt
mottagande. Hennes första arbete var För fyrtio
år sedan. Taflor ur skånska folklifvet (1870), men
större uppseende väckte Brott och straff, eller lifvet
i ett svenskt straffängelse (1872). Hon redigerade
1873–74 och 1884–86 »Hvitsippan», illustr. tidning för
barn och ungdom. Bland hennes originalarbeten märkas
vidare På vers och prosa (1878), Kloka Nanna (1880),
Från slätt- och skogsbygd (2 bd, 1889–91), Midt ibland
oss (1891) och Solsken (barnberättelser, s. å.). Fru
W:s skriftställeri eger en kärne af sundt förstånd och
godt lynne. Hon har äfven gjort sig ett namn såsom
sakkunnig samlare af skånska allmogetraditioner och
på detta område utgifvit »Skånska visor, sagor och
sägner» (1880), »Folkdiktning» etc. (2 saml. 1880–82),
»Sagor och äfventyr, upptecknade i Skåne» (i
landsmålsföreningarnas tidskrift, 1884) m. m. I en
stor mängd tidningar, tidskrifter och kalendrar har
hon skrifvit (delvis prisbelönta) uppsatser rörande
skolförhållanden, barns och tjenares uppfostran,
huslig ekonomi, fattig- och fångvård o. s. v. Fru
W. medverkade väsentligt till upprättande af en
folkhögskola för qvinnor i Helsan vid Helsingborg
(1874) och var 1877–90 biträdande lärarinna i sin
ena dotters privata flickskola i Helsingborg.

Vigt, fys., kallas måttet på tyngdkraftens verkan
på kroppar vid jordens yta. Beroende på storleken
af den enhet, som väljes för mätandet af denna
verkan, uppstå olika vigtsystem. I Sverige har
man till mätande vigtsenhet tagit den tryckning,
som en kubikcentimeter rent vatten vid + 4° C
temperatur till följd af tyngdkraften utöfvar på
sitt underlag; denna enhet kallas gram (se vidare
Metersystemet). Grammen är nu antagen till vigtsenhet
i de flesta land i Europa (utom i Danmark, England och
Ryssland). Den engelska vigtsenheten kallas pound, =
0,453593 kg., den ryska pud = 16,382 kg., den danska
pund = 0,5 kg. (se vidare i de olika landens artiklar
redogörelsen för deras vigtsystem). Bland äldre,
till ingången af år 1863 gällande svenska vigtsystem
äro att märka: viktualievigten (»svår vigt»),
med skålpundet l. marken ([pund]) till enhet (1 [pund]
viktualievigt, senare benämnd »ny vigt», var = 425
gr.) samt Stapelstadsvigten (äfven »lätt vigt»),
uppstads-, tackjerns- och bergsvigten äfvensom den
forna myntvigten och den äldre medicinalvigten,
hvilka hade till enhet »ass» (1 ass var = 48 mg.).

1	mark	stapelstadsvigt		var	lika	med	7,078,4	ass
1	»	uppstadsvigt		»	»	»	7,450,016	»
1	»	tackjerns- och bergsvigt		»	»	»	7,821,632	»
1	lödig	mark	guld	»	»	»	4,637,62	»
1	»	»	silfver	»	»	»	4,384,	»
1	libra l. skålp. medicinalvigt				»	»	7,416,	»

(Jfr Mark och Troyvigt.)
Bland större enheter brukades skeppundet (Sk[pund]), =
20 pund (L[pund]), hvart och ett om 20 marker l. skålpund;
tackjerns-vigten hade dock 26 pund på skeppundet
(se vidare Lispund och Skeppund). En skeppsläst (»svår
läst») ansågs i tyngd = 14 Sk[pund] 8 L[pund] viktualievigt
eller 21 à 22 tunnor råg (se vidare Läst, 2).
Om fartygs drägtighet se Drägtighet.

Alldenstund tyngdkraftens verkan är olika stor på
olika ställen på jorden, är äfven vigtsenheten,
grammen, olika stor på olika ställen. En gramvigt
trycker hårdare på sitt underlag t. ex. i Stockholm än
i Paris. Detta har dock ingen betydelse i praktiken,
då man väger med vigter, ty dessa förändras i
proportion lika mycket som det, som väges; men vid
vägning med fjädervågar är skilnaden märkbar. Inom
vetenskapen är det tydligen af största vigt, att de
mätande enheterna äro för alla förhållanden konstanta,
och derför har man, särskildt inom elektriciteten,
alltsedan Pariskongressen 1881, antagit ett nytt
måttsystem »det absoluta», i hvilket vigten, som
ju egentligen är en kraft l. tyngdkraftens mått,
ej ingår såsom grundenhet, utan ersättes med
massenheten (»gramme masse»), som är lika med
massan hos en gramvigt i Paris. Denna massas (se
Massa) vigt förändras visserligen, om hon flyttas
från ett ställe till ett annat, men mängden massa
förblir oförändrad. Den kraft, som förmår meddela
denna massenhet en acceleration af 1 cm., kallas en
»dyn», hvilken således i Stockholm, der tyngdkraftens
acceleration är 982 cm., är lika med 1/982 af grammen
eller den uti det praktiska måttsystemet begagnade
kraftenheten. A. Bi-n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>