Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktoria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(hertig af Monferrato, f. 1840, d. 1864) och dottern Maria
Pia, gift med konung Ludvig af Portugal. Sönerna
i det senare giftet beredde honom mycken förtret.
A. H-ld.
Viktoria (Victoria) I Alexandrina, drottning af
Storbritannien och Irland, kejsarinna af Indien
(sistnämnda titel bär hon sedan d. 1 Jan. 1877),
är sondotter till konung Georg III och enda barn
till hertig Edvard af Kent (d. 1820) och Viktoria
af Sachsen-Saalfeld-Koburg (d. 1861). Hon föddes i
London d. 24 Maj 1819. Under sin moders ögon erhöll
hon sin uppfostran af hertiginnan af Northumberland
och lade dervid i dagen särskildt intresse för
musik och botanik. I statsärenden inleddes hon af
viscount of Melbourne, som meddelade henne utprägladt
liberala tänkesätt. Den 20 Juni 1837 blef hon genom
sin farbroder Vilhelm IV:s död Storbritanniens och
Irlands drottning samt kröntes såsom sådan d. 28
Juni 1838. Den 10 Febr. 1840 ingick hon i London
efter sitt hjertas val äktenskap med prins Albert
(se denne) af Sachsen-Koburg-Gotha. Hans död, d. 14
Dec. 1861, träffade henne så djupt, att hon en tid
alldeles öfvergaf sina regentpligter; sorgen fick
hos henne sitt uttryck i ett slags kult, och ännu i
dag undandrager hon sig vissa af sällskapslifvets
fordringar. Hon har i stället sökt sin tröst i
erinringen om sin lycka och som minnesmärken derom
utgifvit Early years of the Prince Consort (1867) samt
Leaves from the journal of our life in the Highlands
from 1848 to 1861 (1868). Ytterligare inblickar i sitt
enskilda lif har drottningen lemnat genom sitt 1884
offentliggjorda arbete More leaves from the journal
of a life in the Highlands (»Ur min dagbok. Minnen
från ett lif i Högländerna från 1862 till 1882»,
1884). Såsom regent har V. vunnit ett allmänt
beröm för att vara fullt »konstitutionel». Redan
i första början af sin långa regering tog hon en
verksam del i politiken, såsom då hon, genom att
ej vika för Peel i Bedchamberfrågan 1839, återvann
sin beundrade lärare Melbourne. Denna fasthet i
vigtiga ögonblick har aldrig svikit henne: 1851
erhöll Palmerston sitt afsked, emedan han expedierat
depescher utan hennes hörande; 1864 var det till
stor del hennes personliga verk, att England ej
blef inblandadt i danska kriget. Men om en verklig
folkopinion utvecklat sig, vet hon att gifva efter
och det i rätta ögonblicket. Med tiden har hon till
sina politiska åsigter blifvit alltmera toryistisk,
och Gladstone är henne ej mycket behaglig. Folkets
kärlek gjorde drottning V:s 50:års-regentjubileum
till en storartad högtid. Dock har fanatismen icke
skytt att t. o. m. hota hennes lif (O’Connors’
attentat i Febr. 1872, Mac Leans i Mars 1882). I
sitt privatlif är V. en förebild af huslighet och
ädel värdighet. Hon blef i sitt äktenskap moder till
4 söner och 5 döttrar: 1) Viktoria (f. 1840), enka
efter kejsar Fredrik III; 2) Albert Edvard, prins
af Wales (f. 1841); 3) Alice (f. 1843, d. 1878),
förmäld 1862 med prins Ludvig af Hessen; 4) Alfred,
hertig af Edinburgh (f. 1844), amiral; 5) Helena
(f. 1846), förmäld 1866 med prins Kristian af
Holstein-Augustenburg; 6) Lovisa (f.
1848), förmäld 1871 med markisen af Lorne;
7) Artur, hertig af Connaught (f. 1850),
generallöjtnant; 8) Leopold, hertig af Albany
(f. 1853, d. 1884), förmäld 1882 med prinsessan
Helena af Waldeck; och 9) Beatrice (f. 1857),
förmäld 1885 med prins Henrik af Battenberg. –
Om de märkligare politiska tilldragelserna under
V:s regering se Storbritannien, sp. 683–691.
Kj.
Viktoria (Victoria) Adelaide Maria Lovisa, tysk
kejsarinna, född i London d. 21 Nov. 1840, dotter till
drottning Viktoria af Storbritannien och Irland och
hennes gemål, prins Albert, förmäldes i London d. 25
Jan. 1858 med preussiske prinsen Fredrik Vilhelm,
son af dåv. prinsen af Preussen, Vilhelm, som 1861
besteg tronen. Fredrik Vilhelm blef då kronprins,
och i Mars 1888 efterträdde han sin fader såsom
konung af Preussen och tysk kejsare. Efter sin
gemåls död, d. 15 Juni s. å., antog V. benämningen
kejsarinnan Fredrik. Hon har såsom tysk furstinna
behållit mycket af engelska vanor och åskådningssätt,
hvilket hindrat henne att vinna den popularitet
hennes utmärkta egenskaper förtjena. På många håll
inom Tyskland beskylles hon också för att hafva
velat utöfva inflytande på sin gemål i politiska
frågor. Den hårdhet, för att ej säga fientlighet,
hvarmed hon på denna grund behandlades af furst
Bismarck under hennes gemåls sjukdom och tiden
närmast efter hans frånfälle, skaffade henne dock
många vänner, på samma gång Bismarcks uppträdande
mot henne anses hafva varit en af de medverkande
orsakerna till hans fall (1890). I sitt äktenskap
blef kejsarinnan moder till Vilhelm (f. 1859),
tysk kejsare, Charlotte (f. 1860), förmäld 1878
med arfprins Bernhard af Sachsen-Meiningen, Henrik
(f. 1862), Viktoria (f. 1866), förmäld 1890 med
prins Adolf af Schaumburg-Lippe, Sofia (f. 1870),
förmäld 1889 med kronprins Konstantin af Grekland,
och Margareta (f. 1872), förmäld 1893 med prins
Fredrik Karl af Hessen.
Viktoria (Victoria) Sofia Maria, Sveriges och
Norges kronprinsessa, föddes i Karlsruhe d. 7
Aug. 1862 och är enda dotter till regerande
storhertigen Fredrik af Baden samt hans gemål,
Lovisa, prinsessa af Preussen. Kronprinsessan V:s
morfar var kejsar Vilhelm I, och hennes farmor var
prinsessan Sofia Vilhelmina, en dotter till konung
Gustaf IV Adolf af Sverige. Prinsessan V. åtnjöt
från sitt 9:de år undervisning tillsammans med
flickor ur skilda samhällsklasser i den för detta
ändamål inrättade prinsess-skolan i Karlsruhe. Hon
erhöll en i intellektuelt hänseende såväl som i
husmoderliga bestyr synnerligen vårdad uppfostran och
konfirmerades 1878 i evangeliska bekännelsen. Med
kronprinsen Gustaf vardt hon personligen bekant
hösten 1879, då han öfvervar Strassburg-manövrerna,
och förlofning ingicks mellan dem i Mars 1881. Under
den påföljande sommaren invigdes hon af en svensk
lärare (dåv. docenten O. Alin) i Sveriges språk och
historia. Förmälningen firades d. 20 Sept. 1881 i
Karlsruhe. En vecka senare landsteg fursteparet i
Göteborg, och intåget i Stockholm (från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
