- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1001-1002

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för öfrigt mest i tillbakadragenhet tillsammans med
en irländsk skådespelerska Doris Bland (miss Jordan),
hvilken under ett 20-årigt samlif födde honom 10
barn (hvilka buro namnet Fitz-Clarence). Prinsessan
Charlottas död 1817 bragte V. i tronföljdens främsta
linie. Han bröt då med sin älskarinna och ingick
d. 11 Juli 1818 ett lagligt äktenskap med Adelheid
af Sachsen-Hildburgshausen, en qvinna, hvars starka
själ snart alldeles beherskade honom. 1827 utnämndes
V. till storamiral, men utnämningen återtogs
af Wellington redan följ. år i anledning af den
obevisade beskyllningen att V. skulle genom sina
hemliga instruktioner till Codrington hafva framkallat
Navarinoslaget. Sedan hertigens af York död 1827
stod V. närmast kronan. Den 26 Juni 1830 helsade
folkets jubel »sjömanskungen» på Englands tron;
kröningen skedde först d. 8 Sept. 1831. Stora saker
skedde under V:s regering: parlamentsreformen 1832 i
England, grundlagstiftningen i Hannover 1833. Till
parlamentsreformbillens genomförande medverkade
V. personligen; men efter det misslyckade försöket
att trots underhuset göra Peel till premierminister i
Melbournes ställe år 1834 ingrep han knappast vidare
i de politiska bestyren, för hvilka han hade föga
förstånd eller intresse. Tanklös och obeslutsam,
utan högre begåfning vare sig på hufvudets eller
karakterens vägnar, åtnjöt konung V. likväl städse
mycken popularitet på grund af sina enkla, rättframma
vanor och sitt glada och välvilliga väsende. Hans
död, natten till d. 20 Juni 1837, var en vigtig
tilldragelse i Englands historia, emedan derigenom
upplöstes den sedan 1714 bestående personalunionen
emellan England och Hannover. De barn han hade med
sin gemål dogo i vaggan. Kj.

Vilhelm (Willem), grefvar af Holland. 1. V. I,
korsfarare, följde sin fader, Floris III, på det
tredje korståget, hvarunder denne dog (1190), och var
med vid eröfringen af Akkon (1191). Efter hemkomsten
låg han i ständiga fejder med sin broder grefve Dirk
VII och blef efter hans död (1203) grefve af Holland,
dock först efter hårdnackad kamp. Han deltog jämte
grefven af Flandern m. fl. i krig mot Frankrike,
tillfångatogs i slaget vid Bouvines (1214) och måste
betala en dryg lösepenning. 1217 beslöt han sig för
ett nytt korståg. Med 12 större och 58 mindre fartyg
gick han i Maj s. å. till segels, förenade sig med
norska, tyska och engelska korsfarare samt fick
befälet öfver hela den förenade flottan, som först
seglade till Portugal, der korsfararna bekämpade
morerna, och sedermera styrde kurs på Egypten, der
Damiette intogs (1218). Derefter återvände V. till
Holland. Död 1223. Han efterträddes af sin och Adas
af Geldern son Floris IV. – 2. V. II. tysk konung,
den föregåendes sonson, son af Floris IV och Mektild
af Brabant, född 1228(?), efterträdde 1234 sin fader
i grefskapet, hvars styrelse han 1242 öfvertog. Efter
Henrik Raspes död valdes han i Okt. 1247 af furstarna
i Rhenlanden till tysk-romersk konung mot kejsar
Fredrik II af Hohenstaufen, kröntes i Aachen d. 1
Nov. 1248, men återvände snart
till Holland, emedan han ingenting kunde uträtta i
Tyskland. Först efter Konrad IV:s död (1254) erkändes
V. allmänt såsom konung inom Tyskland. Han dödades
under ett fälttåg i Friesland d. 28 Jan. 1256.

Vilhelm (Willem), nederländska ståthållare. 1. V. I,
grefve af Nassau, furste af Oranien, föddes d. 14
April 1533 på slottet Dillenburg i grefskapet
Nassau samt var äldste son af grefve Vilhelm »den
rike» af Nassau-Dillenburg och hans andra gemål,
Juliana von Stolberg. Vid 11 års ålder, 1544, ärfde
han det i södra Frankrike belägna furstendömet
Oranien (Orange) efter sin kusin på fädernet,
prins René af Nassau-Chalons, upptogs samtidigt
som page i kejsar Karl V:s hof och blef i Bruxelles
uppfostrad i katolsk tro, ehuru hans föräldrar
anslutit sig till protestantismen. Af kejsaren,
som tidigt fick syn på hans ovanliga begåfning,
omfattades han alltid med synnerlig gunst, användes,
ehuru knappast mer än yngling, i vigtiga militära
och diplomatiska värf samt anbefalldes af Karl, när
denne slutligen nedlade sina kronor, åt sonen Filip
II af Spanien. Jämte flere andra ädlingar sändes
han till Frankrike såsom gisslan före uppfyllandet
af fördraget i Cateau-Cambresis och erhöll under
denna sin färd, genom ett förtroligt meddelande af
sjelfve den franske konungen Henrik II, kännedom om
en mellan Henrik och Filip träffad öfverenskommelse,
som gick ut på att genom en fullständig massacker
på alla kättare tillintetgöra protestantismen i
Frankrike och Nederländerna. Det sätt, hvarpå han
mottog detta meddelande, utan att med ett ord eller en
blick förråda, att förtroendet blifvit gifvet oriktig
person, förskaffade honom tillnamnet »den tyste». Vid
Filips afresa från Nederländerna blef V. medlem af
statsrådet i Bruxelles samt ståthållare i provinserna
Utrecht, Zeeland och Holland. Tidigt och på många sätt
underkunnig om sin konungs hemliga planer, blef han en
oförsonlig, ehuru klok och försigtig motståndare till
hela hans politiska system och en ifrig försvarare
af nederländarnas fri- och rättigheter. Redan från
början motsatte han sig Filips kyrkliga politik,
särskildt inqvisitionens införande i Nederländerna,
och blef en bitter vedersakare af Granvella, hvilkens
aflägsnande han oupphörligt påyrkade. I bildandet af
den s. k. kompromissen tog han icke del, ehuru han i
många fall gillade dess syftemål, och han använde sitt
inflytande för att mildra våldsamheten i de förbundnes
framfart. Under de oroligheter, som vid denna tid
(1566) upprörde Nederländerna, gjorde han sitt bästa
för att, så långt det var möjligt, med konungens
auktoritet förlika värnandet af fäderneslandets
rättigheter och aktningen för samvetets frihet. Först
underrättelsen om att Nederländerna genom hertigen
af Alba skulle underkastas en blodig terrorism
gjorde V. till rebell och dref honom i landsflykt
(April 1567), sedan han kort förut nedlagt alla sina
ämbeten. Redan följande år sökte han tillsammans med
sin broder, Ludvig af Nassau, befria Nederländerna
från Albas tyranni, men måste uppgifva försöket,
sedan hans broder blifvit slagen vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free