Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Innocentius IV begaf han sig 1247 öfver
England såsom legat till Norge och Sverige. På
hans föranstaltande och under hans presidium hölls
det bekanta kyrkomötet i Skeninge 1248 (se derom
Kyrkomöte, sp. 344). En frukt af hans verksamhet vid
detta möte var för öfrigt den påfliga bullan af 1250,
hvilken betraktades såsom ett tillägg till Skeninge
mötes beslut, och som öfverflyttade konungens och
folkets makt att tillsätta biskopar i domkapitlens
händer och förbjöd den verldsliga öfverheten att
affordra eller mottaga någon tro- och huldhetsed af
biskopar och öfriga prester. Genom V:s åtgörande blef
således den svenska kyrkan, åtminstone i yttre måtto,
införlifvad med den romerska kyrkoorganismen. V. dog
i Lyon d. 31 Mars 1251.
Vilhelm af Tyrus (Fr. Guillaume de Tyr),
historieskrifvare, föddes af frankiska
(franska?) föräldrar i konungariket Jerusalem
omkr. 1130, studerade i Europa, antagligen i Paris,
och blef 1163 ärkedjekne i Tyrus (och Nasaret). Han
stod i stor gunst hos konung Amalarik, som tog honom
till lärare för sin son Balduin och anförtrodde honom
diplomatiska beskickningar till Konstantinopel och
Rom. Knappt hade Balduin IV uppstigit på tronen,
så utnämnde han sin lärare 1174 till rikets kansler
och 1175 till ärkebiskop af Tyrus. V:s dödsår är
ej kändt; antagligen afled han omkr. 1185. Tydligen
på en namnförvexling beror uppgiften att han 1187
varit påflig legat till Frankrike för att verka i
korstågsärenden och att konungarna Filip August af
Frankrike och Henrik II af England tagit korset
ur hans hand. Utom en nu förlorad historia om
Österlandet från Muhammeds till V:s tid författade
han på latin en historia i 23 böcker om korstågen
(tr. 1549 med titel Belli sacri historia, libris
XXIII comprehensa; flere ggr omtryckt, öfvers. till
franska af G. du Préau 1573, till tyska af E. och
R. Kansler 1840), en hufvudkälla för kännedomen om
korstågen och ett af medeltidens mest berömda och
lästa historieverk. Det omfattar tiden 1095–1184 och
har fortsatts på latin af dominikanmunken Pippin
(till 1230), på franska af Bernhard Thesaurarius
(till 1274). Jfr P. Paris: »Guillaume de Tyr»
(2 bd, 1879–80).
Wilhelmd’or (jfr Louisd’or), holländskt guldmynt
å 10 gulden (= omkr. 15 kr.).
Vilhelm från Occam. Se Occam, William.
Vilhelm från Poitiers (Fr. Guillaume de Portiers),
fransk krönikeskrifvare, född omkr. 1020, död
omkr. 1088, var en af de förste, som upptecknade
historien om normandernas eröfring af England. Han
skref på latin en lefnadsteckning öfver Vilhelm
Eröfraren, hvilken herskare han förmodligen varit
följaktig såsom kaplan. Hvad som blifvit bevaradt
af V:s arbete finnes intaget i Duchesnes »Historiae
normannorum scriptores» (1619; ny uppl. 1808) samt
öfversatt i Guizots »Collection de mémoires relatifs
å l’histoire de France» (bd 29).
Wilhelmi, Alexander Victor, tysk teaterförfattare
(hette egentl. Zechmeister), f. i Buda 1817, tillhörde
såsom skådespelare Dresdens hofteater 1849–76. Död
i Meran 1877. W.
skref små lediga lustspel med sång, hvilka funno
väg till flere land. Bland dem må nämnas Einer muss
heirathen (1850; »En af dem måste deran!», 1859),
Fest im entschlusse (»Majorskans krinolin», 1857)
och Abwarten! (»Två unga löjtnanter», 1858).
Vilhelmina, socken i Vesterbottens län, Asele
lappmarks tingslag. Areal 8,751 qvkm. 5,544
innev. (1891). V. utgör ett lappmarkspastorat,
Hernösands stift, Södra Lappmarkens kontrakt.
Wilhelmina, psevdonym för författarinnan
K. V. Stålberg.
Vilhelmina Maria, dansk prinsessa, född d. 18
Jan. 1808, dotter till konung Fredrik VI, blef 1828
gift med prins Fredrik Karl Kristian (sedermera
konung Fredrik VII), men skildes från honom i
Sept. 1837. I Maj 1838 förmälde hon sig med sin kusin
hertig Karl af Glücksborg, efter hvilken hon blef
enka d. 24 Okt. 1878. Hon afled d. 30 Maj 1891.
E. Ebg.
Vilhelmina Helena Paulina Maria, drottning af
Nederländerna, född i Haag d. 31 Aug. 1880, är dotter
af konung Vilhelm III och hans andra gemål, Emma af
Waldeck-Pyrmont, en systerdotter till drottning Sofia
af Sverige och Norge. Hon uppsteg på tronen efter
sin faders död d. 23 Nov. 1890 under förmynderskap
af sin moder såsom regentinna.
Wilhelmineoord [-ård]. Se Frederiksoord.
Wilhelmj, August, tysk violinvirtuos, f. 1845
i Usingen i Nassau, studerade violinspelet för
K. Fischer i Wiesbaden och sedan (1861–64) för
Ferdinand David i Leipzigs konservatorium. Efter
slutade studier började han sina konstresor, hvilka
under 1860-talet sträckte sig öfver nästan hela Europa
och följande årtionden öfver nästan hela verlden
(Nord- och Syd-Amerika, Australien, Asien). Sverige
besökte han 1871 och 1885. År 1871 utnämndes han
till professor. Han medverkade som konsertmästare
vid festspelen i Baireuth 1876. På senare tid har
han haft sin bostad i Biberich, der han grundat en
högskola för violinspel. W. hör till samtidens
främsta violinister och besitter, jämte en fullt
modern teknik, särskildt en imponerande stor och skön
ton, hvarvid han underhjelpes af ett sällsynt utmärkt
instrument, en äkta Stradivari från bästa tiden.
A. L.
Wilhelmsbad. 1. Helsobrunn och förlustelseort n. v. om
Hanau i preuss. reg.-omr. Kassel. Orten erhöll sitt
namn efter sedermera kurfursten Vilhelm I af Hessen,
hvilken vid de 1709 upptäckta källorna (tre svaga
jernkällor) lät anlägga en stor park. W. besökes
af stadsbor från Frankfurt och Hanau, dock mera för
sina anläggningar och som förlustelseort än för sina
mineralkällor. Orten är en preuss. domän. – 2. Badort
vid Aschersleben (se d. o.).
Vilhelmsborg, Jyllands enda baroni, stiftades
1673 af Vilhelm Marselis, baron Guldenkrone. Till
hufvudgården, 11 km. från Aarhus, höra 247 t:r
»hartkorn» och ett fideikommisskapital af 760,000 kr.
E. Ebg.
Wilhelmshaven (-hafen), stad och tysk
krigshamn på vestra stranden af Jadeviken,
i preuss. prov. Hannover, men omslutna af
Oldenburg. Staden står i förbindelse med Oldenburg genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
