Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilje ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drabbades sistn. år af solsting och måste
återvända. Derefter sysslade han med undersökningar
af britiska fornminnen. Död 1875. W. skänkte
till läroverket i Harrow sina mynt- och
antiqvitetssamlingar.
Wilkinsons kompressionskulor [oi’lkinsöns],
gevärskulor med djupa, rundt om gående inskärningar
(»luftränder») för att vid skottlossningen genom
sin tröghet sammantryckas i sin längdriktning
(»stukas») och derigenom bättre pressas ut i
refflorna. Uppfinningen af sådana kulor gjordes
1852 samtidigt af engelsmannen Wilkinson och en
österrikisk officer Lorentz. H. W. W.
Vilkomir l. Vilkomierz, stad i ryska guv. Kovno
(Litaven), n. ö. om hufvudstaden Kovno. Omkr. 16,000
innev., af hvilka nära hälften judar.
Vilkorlig straffdom (T. bedingte verurtheilung,
Fr. condamnation conditionelle), eller straffdom
med vilkorlig eller uppskjuten verkställighet
(T. verurtheilung mit bedingtem strafvollzuge,
Fr. sursis à l’exécution de la peine), kallas ett på
sista tiden mycket uppmärksammadt straffrättsligt
institut, hvilket består deri att verkställandet af
en straffdom uppskjutes med föreskrift att, om den
dömde förhåller sig ostraffligt under en viss tid,
domens fullbordan kommer att förfalla, men deremot,
i fall han inom samma tid å nyo begår brott, det
ådömda straffet skall sättas i verkställighet jämte
straffet för det nya brottet. Ändamålet med detta
institut är att, så vidt möjligt, bespara den dömde
de menliga följder i moraliskt, socialt och ofta
äfven ekonomiskt afseende, som verkställigheten af
straff, särskildt vistelsen i en straffanstalt, för
med sig, på samma gång som utsigten till straffets
fullbordande i händelse af återfall skall blifva ett
kraftigt motiv för honom att afhålla sig från nya
förbrytelser. Angående det omfång, hvari institutet
kan med fördel komma till användning, äro meningarna
bland dess anhängare ganska delade. Att det ej
lämpar sig för verkligt grofva förbrytelser ligger i
öppen dag. Företrädesvis förordas detsamma för unga
förbrytare och personer, som ej förut äro straffade
för brott. För öfrigt anses institutets tillämpning
alltid böra vara beroende af domarens pröfning af
omständigheterna i det särskilda fallet. Meningen
är alltså ingalunda att i afseende å vissa grupper
af brott helt allmänt stadga straffrihet för den,
som blott en gång förbryter sig. Institutet är sedan
1888 tillämpadt i Belgien (med afseende å personer,
som, utan att förut hafva varit dömda för svårare
brott, dömas till fängelse i högst 6 månader). Det
finnes upptaget i österrikiska strafflagsförslaget,
och jämväl i Tyskland och Frankrike föreligga
förslag till dess införande. I Sverige har den
vilkorliga straffdomen förordats dels i en af
chefen för rikets fångvård år 1890 till regeringen
ingifven framställning, dels ock (under benämningen
»framtidsdom») i en motion vid samma års riksdag. I
den nord-amerikanska ståten Massachusetts (sedan 1878)
och i England (sedan 1887) förekommer en anordning,
hvilken är beslägtad med den vilkorliga straffdomen
och antagligen tjenat denna till förebild, nämligen
att sjelfva domfällandet uppskjutes och,
i fall den tilltalade under en viss pröfvotid
förhåller sig väl, alldeles faller bort.
J. H-r.
Villa. Det latinska ordet villa betydde urspr.
landthus, landtgård och fick senare äfven betydelsen
by, stad (Fr. ville). Romarna skilde mellan villa
urbana l. suburbana, den i stadens närhet belägna och
för tillfällig vistelse afsedda byggnaden, och villa
rustica, den ständiga landtliga bostaden (bondgården,
afvelsgården). I synnerhet på byggnader af det
förra slaget nedlades stor omsorg i konstnärligt
afseende. Kejsar Hadrianus’ berömda villa i närheten
af Tivoli (se d, o.) utbredde sig öfver ett vidsträckt
område och utgjordes af en mängd byggnader för olika
ändamål, t. o. m. i olika stilarter, prydda med
de dyrbaraste konstverk. Enklare landtliga villor
finnas ej sällan afbildade på antika väggmålningar,
t. ex. i Pompeji, och utmärka sig genom en ofta
fantastisk gruppering af de olika byggnadsdelarna. I
motsats till det slutna stadshuset öppnar sig den
landtliga villan gerna utåt med kolonngångar eller
altaner. Den italienska renaissancen upptog med ifver
villabyggnaderna, hvilka i stort antal reste sig
i närheten af de större städerna, t. ex. Florens
och Rom. Någon genomgående arkitektonisk typ
utbildades ej. Ett vidsträckt spelrum lemnades
åt det fantastiska, stundom t. o. m. godtyckliga
och bisarra elementet. Men byggnadsplatsen valdes
med omsorg, hälst på sluttningen af en kulle. Den
närmaste omgifningen terrasserades och ordnades med
planteringar och vattenkonster (jfr Trädgårdskonsten,
sp. 858). Byggnaden utvecklade sig under den
äldre tiden i regeln mera på bredden än på höjden
och öppnade sig utåt med pelareburna loggier eller
kolonnader. Man sträfvade att åt det hela gifva ett så
behagligt och inbjudande utseende som möjligt. »Omnia
arrideant», »allt skall se gladt ut», hette
renaissanceregeln. Under en senare tid närmar sig dock
den ståtligare villan alltmera palatstypen. Härliga
byggnader af detta slag äro ännu bibehållna i rätt
stort antal i Italien, så t. ex. Villa Farnesina,
Villa Medici m. fl. i Rom, Villa d’Este vid Tivoli
samt Palladios berömda Rotonda vid Vicenza. Den
nyklassiska smakriktningen mot 1700-talets slut
gaf å nyo upphof till en mängd villa-anläggningar
efter italienskt mönster, hvilka i planen utmärka
sig genom de många in- och utgående vinklarna och
i resningen genom de platta eller låga taken med
eller utan takbalustrader, genom vida fönster samt
genom förkärleken för kolonnställningar, portiker och
altaner. Ett bland de bästa svenska exemplen är Gustaf
III:s Haga (se d. o.). – I nyare tid har den ofta något
tillgjordt nyckfulla villabyggnaden efter i hufvudsak
engelska mönster med mer eller mindre motiverad, mer
eller mindre smakfull gruppering af torn, utsprång,
gaflar, verandor och balkonger vunnit stark spridning
i alla land; och i utkanterna af de större moderna
städerna hafva s. k. villaqvarter eller villastäder
uppstått (så t. ex. i Stockholm och Göteborg). Ordet
villa har derunder småningom antagit betydelsen af
ett fritt stående, för en enda familj afsedt, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
