Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willisen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finland. Areal 51 qvkm. Befolkningen, finsktalande,
1,213 personer (1890). Inom kapellet ligger
Villnäs allodial-säteri, hvilket århundraden
igenom innehafts af Flemingska ätten. Egendomen
är en af de vackrast bebyggda i Finland.
A. G. F.
Villoison [-åaså’ng], Jean Baptiste Gaspard d’Ansse
de, fransk filolog, f. 1750, d. 1805 såsom professor
i grekiska vid Collège de France, utmärkte sig för
djupa insigter och kritiskt skarpsinne. Han utgaf
bl. a. Apollonios’ lexikon till Homeros (1773),
Longos’ herderoman (1778), nyfunna »Anecdota graeca»
(2 bd, 1781) och, efter ett af honom upptäckt
manuskript i Venezia, Homeros’ »Ilias» (1788), med
högst värdefulla scholier från antiken (se derom
Scholion).
Villon [-lå’ng], François, fransk skald, med
binamnet »den franska diktkonstens fader». Af
hans lif, förutom hvad han sjelf berättat i sina
dikter, känner man föga eller intet. Till och med
hans rätta namn har varit föremål för allahanda
gissningar. Ursprungligen torde han hafva hetat
François de Montcorbier och först senare, efter
en af sina förnämsta gynnare, Guillaume de Villon,
antagit namnet Villon med eller utan tillägget des
Loges. Deremot anses det vara bevisadt, att han föddes
1431 i Paris, der hans fader, en fattig arbetare,
några är förut bosatt sig. Oaktadt det största armod
egnade V. sig åt studier och aflade 1452 sin examen
som »maître-ès-arts». Men hans lynne passade icke för
allvarliga sysselsättningar. Han blef snart själen
i det glada, bullersamma lif, som den studerande
ungdomen, särskildt den, som hade hvarken förmögenhet
eller börd, förde i den stora staden. Sorglöshet
och lättsinne lockade honom småningom in på lastens
och brottets väg. Gång på gång föll han i rättvisans
händer, och slutligen var han nära att med lifvet få
bota för sina förseelser. Emellertid anropade han
en af den tidens yppersta skalders, hertig Karls
af Orléans, förmedling, och dödsstraffet utbyttes
mot landsförvisning (1457). Derefter förde han ett
kringirrande och eländigt lif utom Paris, till dess
att han för brott å nyo fängslades och inspärrades
i Meung-sur-Loire. Der skulle han säkerligen hafva
förgåtts af hunger och misshandling, om han icke
blifvit benådad af konung Ludvig XI vid dennes besök
i den lilla staden (1461). Hans senare lefnadsöden äro
okända, men det antages, att han dog mellan åren 1480
och 1489, möjligen 1484. – De dikter, genom hvilka
V. omdanat den franska skaldekonsten, återspegla
hans fröjder och sorger, hans brottsliga lefverne och
uppriktiga ånger, hans förtröstan på Gud och kärlek
till fosterlandet. Den konstlade och allegoriska
formen, som kännetecknar den dåvarande diktningen,
förmådde icke tolka hans än vekt klagande, än sorglöst
ystra, än bittert ironiska känslostämningar. Han
gaf åt dem ett naturligt och realistiskt uttryck,
och dermed anvisade han åt skaldekonsten dess sanna
uppgift, nämligen att återgifva hvad som rör sig
i menniskans själ. – Med undantag af ett mindre
antal skaldestycken innefattas hans dikter i två samlingsarbeten,
det ena skrifvet 1456 och ursprungligen benämndt
Lays, det andra författadt omkr. 1461 och kalladt
Testament. Af dessa utkom 1:sta uppl. 1489 med
titel Le grand testament Villon et le petit, son
codicille, le Jargon et ses ballades. På konung
Frans I:s befallning utgafs 1533 en 2:dra uppl. af
Clément Marot under benämning Oeuvres de maistre
François Villon. Sedermera hafva flere nya upplagor
utkommit, delvis med tillägg, bland hvilka särskildt
må nämnas de sex ballader, som i manuskript äro
bevarade i kungl. biblioteket i Stockholm. »Le
grand testament» är öfvers. till danska under
titel: »En Pariser students bekjendelser», af
S. Broberg (1892). Jfr bl. a. A. Longnon: ȃtude
biographique sur François Villon» (1877), A. Vitu:
»Le Jargon du XV:me siècle» (1884), och L. Schöne:
»Le Jargon & Jobelin de François Villon» (1888).
J. M-r.
Willroider. 1. Joseph W., tysk målare, f. 1838
i Villach, var handtverkare och egnade sig först
1860 åt måleriet, utan att hafva någon bestämd
lärare, mest genom studieresor i Bajern, Österrikes
bergstrakter och Holland, dervid han sysselsatte
sig med landskapsgenren. Hans taflor berömmas för
natursinne, god komposition och sann färg. Bland dem
märkas Skogslandskap vid Ossiach-sjön i Kärnten,
Skogsinteriör, Parti från Oberbajern, Vandringen
till Emmaus m. fl. Han har sedan flere år lefvat i
Düsseldorf. – 2. Ludwig W., tysk målare, f. 1845 i
Villach, den förres broder och lärjunge, gjorde 1864
och 1865 studieresor i samma nejder som brodern,
men kom äfven till Venezia. Sedan bosatte han sig i
München och gjorde derifrån en resa till Nederländerna
1872. Äfven han har egnat sig åt landskapet. Ett af
hans bästa verk, berömdt för storartad uppfattning, är
Öfvergifvet stenbrott i Kärnten; vidare må nämnas
Landskap i öfre Kärnten, Skogseld och Ovädersstämning
vid Inn. Han har dessutom arbetat som etsare.
Wills [oills], William Gorman, engelsk dramatiker,
f. 1828 i grefskapet Kilkenny på Irland, studerade vid
universitetet i Dublin och utbildade sig derefter i
målarekonsten vid Royal irish academy. Sedan han flere
år egnat sig åt porträttmåleri, debuterade han 1866
såsom skådespelsförfattare med The man o’Airlie och
skördade derefter betydande framgångar med ett antal
andra dramer, som höja sig afgjordt öfver medelmåttan,
bl. a. Charles the first (1872), Mary queen o’Scots
(1874), Buckingham (1875), Jane Shore (1876) och
Claudian (1885). W. har äfven författat noveller. I
midten af 1870-talet återupptog han porträtt-måleriet,
inom hvilket han vunnit stort anseende och haft
förnäma kunder.
Villstad, socken i Jönköpings län, Vestbo härad. Areal
16,865 har. 2,158 innev. (1892). V. bildar med
Våthult och Båraryd ett regalt pastorat, Vexiö stift,
Vestbo kontrakt.
Villåttinge härad, i Södermanlands län, ingår i
Oppunda och Villåttinge härads domsaga och i Vingåkers
fögderi samt omfattar socknarna Helgesta, Hyltinge,
Dunker, Lilla Malma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
