- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1079-1080

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincennes, stad med 22,257 innev. i franska depart. Seine, straxt ö. om Paris - Vincennes, stad i nord-amerikanska staten Indiana - Vincent, Saint, ö i Vestindien. Se Saint Vincent - Vincent, François André - Vincent de Beauvais, latinis. Vincentius Bellovacensis - Vincent de Paul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och tillhör Paris, ligga, jämte åtskilliga militära
etablissement, en mönsterfarm samt redutterna
Gravelie och La Faisanderie, den senare med en
skola för militärgymnastik. I parkens södra del
nära Charenton ligga Hospice d’aliénés och Asile
de Vincennes.

Vincennes [vinnse’ns], stad i nord-amerikanska
staten Indiana på östra stranden af Wabash,
som är segelbar dit, omkr. 140 km. från dess
mynning. 7,680 innev. (1880). Staden ligger i
ett bördigt jordbruksdistrikt och vid en vigtig
jernvägsknut samt har flere reparationsverkstäder för
jernvägar, jämte qvarnar, möbel- och cigarrfabriker,
maskinverkstäder m. m. V. anlades som franskt nybygge
1702 och var 1800–13 hufvudstad i territoriet Indiana.

Vincent, Saint, ö i Vestindien. Se Saint Vincent.

Vincent [vängsa’ng], François André, fransk
målare, f. i Paris 1746, d. derst. 1816, son till
en miniatyrmålare från Genève, fick genom svensken
Roslins bemedling inträda i Viens atelier och vann
1768, »ehuru protestant», stora priset (som då
medförde kungligt stipendium för tre år i Paris
och tre år i Rom), hvarvid täflingsämnet var
Germanicus talar till sina trupper. Efter slutade
studier i Rom återkom han 1776 till Paris och blef
ledamot af akademien 1782, hvarvid han inlemnade såsom
receptionsstycke Orithyia bortröfvas af Boreas. Han
utnämndes till professor 1792. Under tiden målade han
klassiska ämnen, men med renare form och allvarligare
uppfattning, sträfvande i samma riktning som David,
men tidigare än denne, ty han hade redan ett namn,
när David först uppträdde, och hade före honom målat
Belisarius som tiggare samt Alcibiades mottagande
undervisning af Sokrates,
hvilka väckt lifligt
uppseende genom en stil, som stred mot den då
gällande. Derjämte började han äfven behandla ämnen
ur franska historien, som han sökte återgifva med en
viss känsla samt med lifligare kolorit och pittoresk
kostym. Han fick nämligen, på grund af framgången med
de nämnda bilderna, mottaga en beställning af Ludvig
XVI, Presidenten Molé under frondekrgien gripen af
de upproriske
(1779), ett af V:s förnämsta arbeten,
hvarmed han blef en förelöpare till det kommande
historiemåleriet eller kanske rättare den historiska
genren. I hithörande arbeten är hans teckning säker
och flytande, men koloriten är tämligen svag och
uppfattningen stundom något teatralisk med öfverdrifna
rörelser. Också lät han ibland inspirera sig af
teatern, såsom då han målade Wilhelm Tell efter
Lemierres liknämnda sorgspel. I Louvre finnes af
honom Zevxis väljer i Kroton modeller bland stadens
vackraste flickor
(1789) och Henrik IV mottager
den sårade Sully
(1786). V. hade många lärjungar,
bland hvilka särskildt märkes Horace Vernet.
C. R. N.

Vincent de Beauvais [vängsa’ng dö båvä],
latinis. Vincentius Bellovacensis, dominikanmunk
i Beauvais, död omkr. 1264, författade det
encyklopediska verket Speculum majus seu quadruplex
(utg. i 4 bd 1624). Jfr Encyklopedi.

Vincent de Paul [vänssa’ng dö pål], fransk katolsk
prest, ryktbar för sin betydelsefulla verksamhet i
välgörenhetens tjenst, föddes d. 24 April 1576 i byn
Ranquines, i närheten af Dax (Landes). Under sina
barnaår vallade han faderns hjord på slätterna invid
det anspråkslösa familjehemmet. Vid tretton års ålder
sändes han till Dax i en klosterskola, hvarifrån han
senare kom till Toulouse, der han aflade examen som
bachelier en théologie (1604). Under sin studietid och
äfven sedan han blifvit prestvigd (1600) försörjde
han sig med enskild undervisning. Emellertid hade
helt oväntadt ett arf tillfallit honom i Marseille,
dit han sjelf begaf sig. På återresan från denna stad
blef han af sjöröfvare öfverfallen och plundrad och
slutligen såld som slaf i Tunis (1605). Under sin
fångenskap bar han tåligt alla de lidanden, som de
kristne då hade att uthärda bland den afrikanska
kustbefolkningen. Med sin tredje egare, som var
född i Savojen, rymde han till Frankrike (1607). I
Avignon, der han vistades en kortare tid, gjorde han
bekantskap med den påflige vice legaten Montorio,
som han medföljde till Rom. Der lärde han känna de
franska utomordentliga sändebuden, som vid den tiden
underhandlade med den påfliga stolen om Frankrikes
maktställning gent emot Österrike och Spanien. Af
dem erhöll han uppdraget att åter begifva sig till
Frankrike och inför Henrik IV personligen redogöra för
resultaten af de politiska underhandlingarna. Derefter
erbjödos honom åtskilliga kyrkliga ämbeten; men
endast för en kortare tid mottog han befattningen som
almoseutdelare hos drottning Margareta och innehafvare
af abbotstiftet Saint-Léonard-de-Chaume (1610). Han
föredrog den anspråkslösa ställningen som kyrkoherde i
en landsförsamling, först i Clichy, som då låg utanför
Paris (1612), och senare i Châtillon-lez-Dombes, i
närheten af Lyon (1619). Emellertid lät han öfvertala
sig att frånträda dessa befattningar och öfvertaga
ledningen af barnens uppfostran i familjen de Gondi,
som var en af de inflytelserikaste i Frankrike. Han
visste, att han tack vare denna familjs kraftiga
understöd kunde med utsigt till framgång börja
sin vidtomfattande verksamhet i menniskokärlekens
tjenst. Efter hand lyckades han tillvinna sina
barmhertighetsverk ynnest och bistånd äfven af
Ludvig XIII och Ludvig XIV, drottningarna Maria
af Medicis och Anna af Österrike, Richelieu och
Mazarin, stiftsbiskopar och parlamentsledamöter,
men framförallt af ett stort antal varmhjertade
qvinnor ur olika samhällsklasser, i främsta rummet
hertiginnan d’Aiguillon, prinsessan de Gondi och
madame Le Gras. – Hans första offentliga uppträdande
till förmån för de sjuke och nödlidande sammanfaller
med hans anställning som kyrkoherde i Clichy och
i Châtillon. På det senare stället stiftade han en
qvinlig förening, Confrérie de la charité (1620), med
uppgift för dess medlemmar att i hemmen besöka och
hjelpa fattiga och sjuka samt åt arbetslösa anskaffa
lämplig sysselsättning. Senare upprättade han äfven
en motsvarande manlig förening, hvars medlemmar
hade särskildt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free