- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1109-1110

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wines, Enoch Cobb - Vinet, Alexandre Rodolphe - Vineta, d. v. s. veneternes (vendernas) stad, var tyskarnas benämning på den på ön Wollin (der staden Wollin nu ligger) belägna stad, hvilken äfven bar namnet Julin och af skandinaverna kallades Jom (se Jomsborg) - Vinets gud. Se Bacchus - Winfrid. Se Bonifacius den helige - Vinfruktspalmen. Se Oenocarpus - Vinförfalskning. Se Vin, sp. 1075 - Ving. Se Norra Ving och Södra Ving - Vinga, klippö i Kattegatt - Vingar, zool. Flygredskap af mycket olika byggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockholm 1878 utsågs W. till hederspresident. Död 1879. På
de humanitära och praktiska fångvårdsreformernas
område ansågs W. framför andra vara initiativets
man. Han författade åtskilliga skrifter, bland hvilka
må nämnas Hints on a system of popular education
(1837), Treatise on regeneration (1863), The prisons
and reformatories in the United states and Canada

(1867; frukten af en inspektionsresa) och The state
of prisons and of child-saving institutions in the
civilized world
(1880).

Vinet [-ne’], Alexandre Rodolphe, schweizisk
literaturhistoriker och protestantisk teolog,
född 1797 i Pays de Vaud, studerade i Lausanne,
anställdes 1817 såsom professor i franska språket och
literaturen vid gymnasiet derstädes, förflyttades
1835 till universitetet i Basel och utnämndes 1837
till professor i praktisk teologi vid akademien
i Lausanne. Död 1847. Han gjorde sig känd såsom
representant för den kyrkliga individualismen och
särskildt för sträfvandet att åstadkomma skilsmässa
mellan kyrka och stat. Sedan kyrklig indifferentism
alltmer vunnit insteg i kantonen Pays de Vaud och
Stora rådet år 1839 formligen upphäft den helvetiska
konfessionens bindande kraft för kantonens kyrka,
utträdde V. ur landskyrkan. Med anledning af den
politiska radikalismens seger i kantonen 1845 nedlade
han sin teol. professur och blef särskildt genom
sitt literära förfäktande af frikyrkosystemet den
främste upphofsmannen till bildandet af en frikyrka i
Pays de Vaud (1847). Bland hans literaturhistoriska
arbeten må nämnas Études sur la littérature française
au XIX:e siècle
(3 bd, 1849–51; 2:dra uppl. 1857)
och Histoire de la littérature française au XVIII:e
siècle
(2 bd, 1851–53). Bland hans teologiska skrifter
framstå Essai sur la manifestation des convictions
religieuses et sur la séparation de l’église et de
l’état
(1842), Études sur Blaise Pascal (1848; 2:dra
uppl. 1856) och Homilétique (1853; 2:dra uppl. 1873).
H. W. T.

Vineta, d. v. s. veneternes (vendernas) stad,
var tyskarnas benämning på den på ön Wollin (der
staden Wollin nu ligger) belägna stad, hvilken äfven
bar namnet Julin och af skandinaverna kallades Jom
(se Jomsborg). Staden, hvars blomstringstid inföll
under 10:de och 11:te årh. (Adam af Bremen kallade
henne vid den tiden Europas största stad), förstördes
af danskarna 1184. Sedermera uppkom den sagan att
V. sjunkit i hafvets djup, i det man, okunnig om
stadens verkliga läge, betraktade de vid Damerow
på ön Usedom befintliga undervattensgranitblocken
såsom ruiner af V.

Vinets gud. Se Bacchus.

Winfrid. Se Bonifacius den helige.

Vinfruktspalmen. Se Oenocarpus.

Vinförfalskning. Se Vin, sp. 1075.

Ving. Se Norra Ving och Södra Ving.

Vinga, klippö i Kattegatt, vid inloppet till Göteborg,
tillhörande Styrsö socken, Askims härad. På denna ö
finnes en bland Sveriges största fyrar, anbragt i ett
år 1890 uppfördt, fyrkantigt granittorn, 46 m. öfver
hafsytan. Fyren är af 1:sta ordningen, med två starka
blänkar hvarje half minut. (Före 1890 funnos
der två smärre fyrar.) Mistsiren, semafor,
lotsuppassningsställe, telegrafstation. Fjorden
innanför Vinga kallas Vinga Sand. A. G.

Vingar, zool. Flygredskap af mycket olika byggnad
och funktion förekomma hos ett stort antal djur,
tillhörande skilda grupper. Bland de ryggradslösa
djuren är det endast insekterna, hvilkas flertal är
utrustadt med två par vingar. Dessa äro rörligt fästa
på sidodelarna närmare ryggsidan af andra och tredje
bröstringen. Hvarje vinge är ett stort, skifformigt
hudveck, som till en början består af samma delar som
den öfriga huden. Hvarje sida är nämligen beklädd med
ett kitinlager, innanför hvilket finnas motsvarande
öfverhudslager, och mellan dessa lager äro trakéer,
nerver m. m. belägna. När vingen är färdigbildad,
försvinner större delen af de mjuka beståndsdelarna,
och de två kitinbladen återstå som det väsentligaste
af vingen. Vingarnas ursprungliga funktion att
vara flygredskap kan i så måtto förändras, att
framvingarna hos ett stort antal insekter ombildas
till mer eller mindre fullkomliga skyddsorgan,
s. k. »täckvingar», för de bakre flygvingarna, när
dessa äro i hvila (se Elytron). – Inom ryggradsdjurens
afdelning påträffas hos olika slägten, familjer
eller större grupper organisationsförhållanden,
som för sina innehafvare möjliggöra att för längre
eller kortare tid och i mycket vexlande grad höja
sig öfver marken. De organ, som ombildats att
uppnå detta mål, äro lika vexlande som den effekt de
åstadkomma. Men i hvarje fall hafva ifrågavarande djur
genom sagda förmåga iståndsatts att föra ett annat
lefnadssätt än deras samslägtingar och i allmänhet
derigenom uppnått ett bestämdt företräde framför
dessa. Hos somliga djurformer höjer en »fallskärm»
– som ofta (t. ex. hos flygande ekorren, flygande
pungapan m. fl.) endast är ett starkare utbildadt
hudveck eller (såsom hos draködlorna) bildad af de
främre refbenen, som stödja och spänna ut huden –
rörelseförmågan, i det den sätter djuret i stånd
att göra längre språng och nedfalla långsammare än
de slägtingar, hos hvilka ett dylikt hudveck ej
är utbildadt. Ur fallskärmar af olika slag hafva
de fullkomligare flygapparater utvecklats, som vi
påträffa inom tre olika djurgrupper, hvilka ej stå
i något direkt slägtskapsförhållande till hvarandra,
nämligen Pterosauria, foglarna och fladdermössen. Hos
Pterosauria (se d. o.), hvilka ödle-artade djur lefvat
under jura- och kritperioden, bildades flygapparaten
företrädesvis genom det ofantligt förlängda fjerde
fingret, hvilket stödde den mellan sagda finger, bålen
och bakre extremiteterna utspända flyghuden. På helt
annat sätt komma fladdermössens vingar till stånd:
hos dem är flyghuden utspänd mellan de förlängda
andra till femte mellanhandsbenen och motsvarande
fingrar samt sträcker sig längs den likaledes
förlängda under- och öfverarmen till bål och bakre
extremiteter. Återigen en annan organisationsplan,
genom hvilken flygapparaten hos ryggradsdjuren uppnår
sin högsta fulländning, visa foglarnas vingar. Hos
dessa djur har främre extremiteten fullständigt
öfvergått till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free