Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 1121-1122 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinkelafstånd ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarf eller en full vinkel. Ehuru vinklar mycket
väl kunna tänkas uppgå till vida mer än ett
hvarf (så är t. ex. den vinkel, som på ett dygn
beskrifves af minutvisaren på ett ur, 24 hvarf),
sysselsätter man sig dock i geometrien vanligen
med vinklar af mindre storlek än ett hvarf, och
det är till och med jämförelsevis sällan man talar
om vinklar öfverstigande hälften af ett hvarf. Ett
halft hvarf kallas stundom en sträckt l. rak vinkel;
hos en sådan vinkel ligga vinkelbenen utefter en och
samma räta linie, men äro riktade åt rakt motsatta
håll. Vinklar, som äro större än ett halft hvarf,
kallas konvexa; vinklar, som äro mindre än
ett halft hvarf, konkava. Fjerdedelen af ett hvarf
(hälften af en sträckt vinkel) kallas en rät vinkel
(fig. 2). Alla andra konkava

Fig. 2. Fig. 3. Fig. 4.

vinklar sägas vara sneda samt indelas i spetsiga
(fig. 3) och trubbiga (fig. 4), alltefter som de
äro mindre eller större än en rät vinkel. – Rörande
problemet om den plana räta vinkelns tredelning se
Trisectio anguli. Om s. k. »alternatvinklar» och
»vertikalvinklar» se dessa ord.

Nittiondedelen af en rät vinkel
(trehundrasextiondedelen af ett hvarf) kallas en
grad (1°); sextiondedelen af en grad kallas en minut
(1’), sextiondedelen af en minut en sekund (1"). I
stället för denna s. k. sexagesimaldelning infördes i
Frankrike under revolutionstiden en centesimaldelning,
i det att den räta vinkeln delades i 100 grader,
hvarje sådan grad i 100 minuter och hvarje sådan minut
i 100 sekunder. Denna indelning har dock numera nästan
helt och hållet kommit ur bruk.

De räta linier, som dela ett hvarf i dess 360 grader,
åstadkomma äfven på hvarje cirkelperiferi, som
uppritas kring den gemensamma vinkelspetsen såsom
medelpunkt, en indelning i 360 lika delar, hvilka
likaledes benämnas grader (båggrader) och på samma
sätt som vinkelgraderna vidare underafdelas i minuter
och sekunder. Mot hvarje vinkel vid medelpunkten
kommer på detta sätt att svara en båge, upptagande
lika många grader som vinkeln. Det är genom en dylik
uppmätning af bågens gradtal, som man praktiskt
bestämmer en vinkels

storlek. Den apparat, af hvilken man vid ritning betjenar
sig för att uppmäta vinklar, kallas gradskifva eller
vinkeltransportör. Den består af en i 180 grader
indelad, halfcirkelformig skifva, på hvars rätliniga
kant halfcirkelns medelpunkt
är utmärkt genom en liten inskärning. När denna
punkt lägges i spetsen af den vinkel, som skall
uppmätas, och den rätliniga kanten utefter vinkelns
ena ben, angifves vinkelns gradtal af det ställe på
halfcirkelns gradering, der det andra vinkelbenet går
fram. – Ett annat sätt för angifvande af en vinkels
storlek består uti att uttrycka motsvarande båges
längd förmedelst radien såsom enhet. I stället för
180° använder man då såsom storleksbestämning för
bågen, och dermed äfven för vinkeln, talet [pi]
(= 3,1415926536, se Pi), i st. f
90° nyttjas [pi]/2 o. s. v.
Den dervid nyttjade
enhetsvinkelns (radianens) storlek i vanligt
vinkelmått är 57,29577951 grader, eller 206264,806247
sekunder (57° 17’ 44",806247).

Äfven krokiga linier kunna bilda vinklar med
hvarandra. En sådan vinkel mätes af vinkeln mellan
de räta linier, som tangera kroklinierna i deras
skärningspunkt. Det är dervid likgiltigt om de båda
kroklinierna ligga i samma plan eller icke. Ett ofta
förekommande exempel på vinklar mellan kroklinier
i olika plan utgöra de s. k. sferiska vinklarna,
d. v. s. vinklarna mellan olika storcirkelbågar
på ytan af ett och samma klot. – Lutningsvinkeln
mellan två plan är den vinkel, som bildas af två
räta linier, hvilka dragas, en i hvartdera planet,
från en godtycklig punkt på planens skärningslinie,
vinkelrätt mot denna. – En rät linies lutningsvinkel
mot ett plan är vinkeln mellan den räta linien
och dess projektion på planet (närmaste linie uti
planet). – En solid vinkel bildas af tre eller flere
plan, som skära hvarandra i en punkt (den solida
vinkelns spets). Såsom mått på densamma kan man
betrakta den mellan dessa plan liggande delen af
en klotyta, som har den solida vinkelns spets till
medelpunkt, och hvars radie är
= 1.         E. L.

Vinkelafstånd mellan två punkter är vinkeln mellan
de räta linier, som från åskådarens öga gå till de
ifrågavarande punkterna. E. L.

Vinkelhake, boktr., ett redskap, i hvilket
stilarna sättas i rader. Vinkelhaken förfärdigas af
jern, mässing eller nysilfver. Den har form af en
smal, rektangulär skifva med uppstående kanter på ena
långsidan och ena kortsidan samt en rörlig tvärvägg,
som genom en skrufinrättning kan ställas efter
behof af längre eller kortare rader.

Vinkelhastighet. Se Hastighet och Rotation.

Vinkelknä. Se Knä 2.

Winkelmann, Eduard, tysk historiker, f. i Danzig
1838, lärjunge af Ranke och Waitz, blef öfverlärare
vid riddare- och domeskolan i Reval 1860, docent vid
Dorpts universitet 1860 samt professor i historia
1869 i Bern och 1873 i Heidelberg. 1883 vardt
han ordförande i Badens historiska kommission och
utnämndes 1886, med anledning af universitetets
500-års jubelfest, till juris hedersdoktor och
geheimehofråd. Bland hans större historiska verk må
nämnas det prisbelönta Geschichte kaiser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>