Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinrankan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han förträfflig i lustspelet och vådevillen. Död d. 4
Okt. 1834. E. Ebg.
Vinsnes, Hanna Olava, född Ström, norsk
författarinna, född d. 23 Aug. 1789 i Drammen,
gifte sig 1817 med den som teolog och stortingsman
högt ansedde prosten Paul Vinsnes. Under psevd. Hugo
Schwartz utgaf hon en samling dikter och berättelser,
som genom sin enkelhet och folkliga ton vunnit en
ovanligt stor spridning bland folket samt röja en
sällsynt förmåga att träffa menige mans sätt att
känna och tänka. Bland dem må nämnas Bibelhistorien
paa vers, Smaa digte, For tjenestepiger och Aftnerne
paa Egelund. Mest bekanta äro dock hennes kokböcker,
hvilka träffas i snart sagdt hvarje norskt hem:
Lærebog i husholdningen (1845), For fattige
husmödre (1856) och Kogebog for mindre husholdningen
i by og bygd (1862), hvilka alla utkommit i flere
upplagor. Död d. 14 Okt. 1872. E. H.
Vinstandelssystem, nationalek. Uttrycket »andel i
(affärs-)vinsten» nyttjas ofta i mycket sväfvande
och vidsträckt bemärkelse, eller om alla sådana fall,
då personer, som äro anställda i något ekonomiskt
företag, erhålla – i regeln vid sidan af egentlig
»lön», men undantagsvis såsom enda ersättning för
sitt arbete i företaget – antingen någon på ett
eller annat sätt bestämd del af företagets afkastning
eller ock vissa fördelar, som bekostas af företagets
egare. Företeelser af vidt skiljaktig natur komma då
att falla under nyssnämnda begrepp: så t. ex. tantièm
e (se d. o.) för direktörer och styrelsemedlemmar
i bolag, välfärdsinrättningar af många slag,
premielöner, eller särskilda belöningar för utmärkta
arbetsprestationer, sparsamhet med arbetsmedel, lång
tjenstetid m. m. I den nyare ekonomiska literaturen
har man dock alltmer förbehållit benämningarna
andel i vinsten och vinstandelssystem (Eng. profit
sharing, T. gewinnbeteiligung, Fr. participation aux
bénéfices) åt sådana anordningar, genom hvilka på
grund af formligt aftal – eller åtminstone bindande
löfte från arbetsgifvarens sida – äfven egentliga
»arbetare», eller sådana i ett företag anställda
personer, som icke deltaga i företagets ledning,
erhålla andel i företagets »vinst» under en viss
period, om och när sådan vinst uppstår samt utan att
de sålunda vinstberättigade genom aftalet förpligtas
att bära någon del af eventuelt uppkommande förlust å
företaget. Med »vinst» förstås då alltid öfverskott
öfver alla egentliga produktionskostnader,
ehuru än med, än utan inberäkning i dessa
produktionskostnader af en viss ränta å det i
företaget använda kapitalet. Vinstandelarna kunna
för öfrigt beräknas och komma till utbetalning på
åtskilliga sätt, hvarför man ock kan tala om flere
olika »vinstandelssystem». – Att gifva arbetarna
andel i vinsten af ekonomiska företag, är ett af de
många medel, som blifvit föreslagna och mer eller
mindre använda för den moderna »arbetarefrågans
lösning», eller afhjelpande af de missförhållanden,
som för samtidens rättsmedvetande visa sig i
lönearbetarnas ekonomiska och sociala ställning
under »näringsfrihetens system» och den nuvarande
»kapitalistiska»
organisationen af det ekonomiska samhällslifvet. Med hvarje
vinstandelssystem, som förtjenar detta namn. afses
att åstadkomma en högre grad af solidaritet mellan
arbetsgifvaren och arbetarna samt att å ena sidan
tillförsäkra det företag, hvari ett sådant system
införts, åtminstone en stamtrupp af fasta arbetare
med intresse för företagets framgång, å andra sidan
bereda arbetarna så goda löneinkomster, som möjligt
är, under förutsättning att företaget skall kunna bära
sig och lemna skälig behållning. Ett hufvudvilkor
för att dessa ändamål skola kunna vinnas är, att
det använda vinstandelssystemet måste vara ärligt,
så att det verkligen afser att förbättra arbetarnas
ställning och således icke går ut på endast att
sporra arbetarna till större ansträngningar och
uthållighet i företagets tjenst, än mindre att hålla
dem i beroende af arbetsgifvaren eller att faktiskt
minska deras skäliga arbetsinkomst (äfven t. ex. genom
att vägra annars berättigade löneförhöjningar)
under förespegling af blifvande vinstutdelningar. I
enskilda fall hafva missbruk af nyssnämnda art egt
rum vid vinstandelssystems tillämpning och bidragit
att öka det misstroende, hvarmed dylika i allmänhet
och ofta alldeles utan skäl emottagits och bedömts i
arbetarekretsar – särskildt af många fackföreningar,
liksom af de allra flesta socialister. Äfven vissa
nationalekonomiska författare, företrädesvis af
den s. k. ortodoxa individualistiska skolan,
hafva uttalat bestämda förkastelsedomar öfver
hvarje vinstandelssystem såsom ologiskt, emedan
arbetarnas andel i vinsten ej skulle motsvaras af
någon andel i risken eller den möjliga förlusten,
vidare såsom orättvist, emedan vinsten skulle bero
uteslutande på affärsledningen och derför borde
tillkomma denna ensam, dessutom såsom en källa till
tvistigheter angående vinstandelarnas beräknings- och
utbetalningssätt m. m., såsom farligt och obehagligt
för arbetsgifvarna särskildt på grund deraf att
arbetarna kunna fordra att få utöfva kontroll öfver
affärsledningen eller åtminstone öfver räkenskaperna
o. s. v. En författare, E. Brelay (»La participation
et le malentendu social», Paris 1891), har
t. o. m. förklarat vinstandelssystem vara »en farlig
form af socialism». Alla dessa anmärkningar skjuta,
vida öfver målet. Arbetarna i ekonomiska företag hafva
icke blott ofta nog rent personlig risk för helsa, lif
och lemmar, utan äfven den ekonomiska risken att vid
dåliga konjunkturer afskedas. På affärsvinsten kunna
arbetarna inverka icke endast genom flit, noggranhet
m. m., hvaraf ett större mått kan framkallas och
lämpligen belönas medelst s. k. premielöner af olika
slag, utan äfven genom sitt allmänna förhållande,
t. ex. vid strejker inom yrket. I det ojämförligt
största antalet af de försök, som hittills gjorts med
praktisk tillämpning af vinstandelssystem, har det
visat sig, både att kontrollen kan anordnas på ett
för såväl arbetsgifvare som arbetare betryggande sätt
(t. ex. genom särskilda förtroendemän) och att faran
för intressetvister och deraf härflytande strejker
m. m. just genom vinstandelssystem väsentligen
minskats. Mot all egentlig socialism står hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
