- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1139-1140

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinrankan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brytningstid, då de starka band, med hvilka dessa
landskap sedan mer än 300 år varit förenade
med Danmark, skulle slitas, kom W. att spela en
ingalunda ovigtig politisk rol. Sedan genom
Brömsebrofreden 1645 Halland skilts från hans biskopsdöme
och förenats med Sverige, lade Roskildefreden 1658
hela det öfriga stiftet under svensk spira. Att
så skedde har W. betraktat såsom en naturlig och
tillbörlig restitution af äldre tiders förhållanden
och derför icke sökt motverka öfvergången. För Karl
X Gustaf synes han hafva fattat tillgifvenhet och
af honom fick han också i uppdrag att utarbeta och
framlägga planen till upprättandet af ett universitet
i Lund (se art. Lunds universitet), ett uppdrag,
som han äfven fullgjorde, ehuru Karl X:s andra krig
med Danmark hindrade planens genomförande. Att under
detta krig lugnet kunde, trots all jäsning, bevaras
i de skånska landskapen, dertill har utan
tvifvel W. och genom påverkan af honom presterskapet
i hans stift i väsentlig mån bidragit. Sedermera,
under Karl XI:s förmyndareregering, blef han dock,
och det icke utan skäl, misstänkt för att vara dålig
svensk, och just vid den tid, då det nya universitetet
skulle upprättas, var det inom regeringen fråga om att
afsätta honom. Derför blef han ock i öppen strid med
universitetsprivilegiernas bestämmelse förbigången vid
utnämningen af universitetets förste prokansler. Denna
hedersplats gafs i stället åt en tysk, doktor Bernhard
Oelreich, hvilken såsom kyrkoherde inom stiftet
subordinerade under biskopen. Den nye prokansleren,
som viste sig vara gynnad på högsta ort, uppträdde med
stor hänsynslöshet och klandervärdt öfvermod mot W.,
som han t. o. m. anklagade för högförräderi. Sålunda
uppstod mellan desse män, som båda voro lika litet
böjda för försonlighet, en strid, som fördes med
stor personlig bitterhet. I densamma indrogos äfven
det nyanlagda universitetets lärare, och derigenom
gafs ny näring åt den splitets och tvedrägtens anda,
som der rådde under första skedet af dess lif, och
som i så hög grad hämmade dess utveckling. W., på
hvars sida stiftets presterskap enhälligt ställde
sig, friades från anklagelsen för högförräderi,
och striden med Oelreich upphörde, då denne, som
blifvit utnämnd till superintendent i Bremen, lemnade
Sverige. W. erhöll då prokanslersvärdigheten, som
han under någorlunda lugna förhållanden, dock utan
att kunna något djupare ingripa i universitetets
lif eller försona partierna inom det akademiska
konsistoriet, beklädde till år 1676, då skånska
kriget med ens afbröt universitetets verksamhet. När
denna år 1682 återupptogs, var W. längesedan död. Han
afled i Lund d. 28 Dec. 1679. – Hans många, dels på
danska, dels på latin författade skrifter äro af föga
betydenhet och utgöras till största delen af tal,
likpredikningar öfver medlemmar af danska adliga
familjer samt skrifvelser till stiftets presterskap.
S. W-r.

Vinsyra (acidum tartaricum), kem., en af Scheele
upptäckt organisk syra (HO)2C2H2 (COOH)2, som
förekommer i vindrufvan och
andra växters frukter. Råämnet för beredning af
vinsyra är vin-sten (se d. o.), som utgöres af
vinsyrans sura kaliumsalt. Lösningen af vin-sten
neutraliseras med kalk och kokas med gips, hvarigenom
man får en bottensats af vinsyrans kalciumsalt,
som sönderdelas med svafvelsyra. Genom lösningens
afdunstning får man vinsyra i stora, färglösa,
lättlösliga kristaller med starkt sur smak. Vinsyran
nyttjas för tillverkning af lemonadpulver och i
medicin, men hufvudsakligen i färgerier och vid
tygtryck. Den vanliga vinsyran är optiskt aktiv
och vrider polarisationsplanet åt höger, men vissa
vin-stenssorter innehålla en optiskt inaktiv vinsyra,
kallad drufsyra (jfr d. o.), som kan delas upp i en
venster- och en högervinsyra. Dessutom känner man
en fjerde vinsyra, som är inaktiv och ej kan klyfvas
i aktiva varieteter. Om föreningar mellan vinsyra
ooch baser se Tartrat. P. T. C.

Vinter. Se Årstider.

Winter. 1. Nicolaas Simon van W., holländsk skald,
f. i Amsterdam 1718, d. 1795, hängaf sig tidigt åt
diktning och fortsatte dermed, äfven sedan han blifvit
köpman. Hans poetiska alster skatta ej uteslutande åt
den förfranskade tidssmaken och utmärka sig för en
liflig, angenäm ton. Här må nämnas den episka dikten
Kain en Habel (1743), de beskrifvande De Amstelstroom
(1755) och Jaargetijden (1769, efter Thomsons »The
seasons»), några dramer, som han utgaf tills. med
tragedier af sin hustru (se W. 2) samt Gedichten en
fabelen
(1792). – 2. Lucretia Wilhelmina van W.,
holländsk författarinna, den föregåendes hustru,
född van Merken, föddes i Amsterdam 1721 och dog
1789. Hon fick en förträfflig uppfostran och kom
på grund af sin literära begåfning i umgänge med
Hollands främste lärda och vittra män. 1762 ingick
hon äktenskap med v. W. (se ofvan). Hennes diktverk
vittna om fantasi och formtalang samt en mild,
fördragsam, åt det husliga riktad håg. Bland dem
märkas jubileumsdikten Feestzang op het eerste
eeuwgetij der nederlandsche vrijheid
(1740),
lärodikterna Nut der tegenspoeden (1762) och De ware
geluksbedeeling
(1768; ny uppl. 1792), det för sin
tid färg- och tankerika eposet David (12 böcker, 1767)
samt ett större antal sorgspel (utg. 1772 och 1786).

Winter, Peter von, tysk tonsättare, f. 1754,
d. 1825, fick någon kompositionsundervisning af
abbé Vogler, men var mest sin egen lärare. Han blef
1776 musikdirektör vid hofteatern i Mannheim och
1788 hofkapellmästare i München. W. skref angenämt
och briljant, men hans 34 operor, komponerade för
München, Neapel, Venezia, Wien, Prag, Paris och
London, hafva icke bibehållit sig. Längst höllo
sig de äfven i Sverige uppförda Das unterbrochene
opferfest
(1796; »Den afbrutna offerfesten», 1812)
och »Den vandrande studenten» (1833; senare under
titeln »Den resande studenten eller åskvädret», med
mus. arrang. af J. W. Söderman) samt dessutom Marie
von Montalban
och Das labyrinth (en fortsättning på
»Trollflöjten»). Äfven hans öfriga kompositioner
(mässor, offertorier, oratorier, kantater, sånger
och instrumentalstycken) äro längesedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free