Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Winter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glömda. Deremot anses hans Vollständige singschule
(1824) fortfarande ega värde. A. L.
Winter, Jan Willem de, grefve, holländsk amiral,
f. 1761, var löjtnant, då 1787 års revolution
utbröt, flydde derefter till Frankrike och kämpade
under Dumouriez och Pichegru samt avancerade
till brigadgeneral. Sedan Pichegru 1795 eröfrat
Holland, blef W. Viceamiral och befälhafvare öfver
landets flotta, som han organiserade. I slaget vid
Kamperduin 1797 föll W., trots lysande tapperhet, med
8 fartyg i engelsmännens händer, men frigafs efter
två månader. 1798–1802 var han sändebud i Paris, fick
derefter befälet öfver Hollands sjömakt och företog en
kraftig blockad af den tripolitanska kusten. Hollands
konung Ludvig (1806–10) utnämnde honom till marskalk,
grefve samt högste befälhafvare till lands och sjös,
och kejsar Napoleon förordnade honom, efter Hollands
införlifvande med kejsaredömet, till generalinspektör
öfver nordkusten. W. dog i Paris 1812.
Winter, Georg Ludwig, badensisk statsman, f. 1788,
blef 1824 direktor vid inrikesministeriet, öfvertog
1830 under titeln »chef» för detsamma en ministers
åligganden och fick 1833 äfven titeln minister. I
Badens parlamentariska lif deltog W. sedan 1819
på ett mycket betydelsefullt sätt. Han hörde till
det frisinnade partiet, och han genomdref en mängd
reformer, särskildt på kommunalväsendets område. Död
1838. Hans staty (af Reich) restes 1855 i Karlsruhe.
Wintera aromatiea Murr., bot., synonym till Drimys
Winteri (se Drimys och Cortex winteranus
verus).
Vinterblommor, titeln på en vitter kalender. Se
Mellin, G. H.
Vinterek. Se Ek.
Winterfeld [-felt], Karl Georg August
Vivigens von, tysk musikhistoriker, f. 1784, d. 1852,
blef 1811 kammergerichtsassessor i Berlin, 1816
oberlandesgerichtsrath i Breslau och kustos
för universitetets musikaliska afdelning samt
var 1832–47 obertribunalrath i Berlin. Hans rika
samling äldre musik, som han medförde från en resa i
Italien, öfvergick efter hans död till biblioteket
i Berlin. W:s skrifter äro epokgörande för den
kyrkliga musikhistorien under 1500–1600-talen. De
vigtigaste bland dem, tvänne jättelika och ofta
citerade källskrifter, äro Johannes Gabrieli und sein
zeitalter (1834) och Der evangelische kirchengesang
(1843–47). Dessutom skref han Johannes Pierluigi von
Palestrina (1832), Zur geschichte heiliger tonkunst
(1850-52) m. m. A. L.
Winterfeld [-felt], Adolf Wilhelm Ernst von,
tysk skämtförfattare och öfversättare, f. 1824,
var preussisk kyrassierofficer 1844–53, idkade
derefter ett mångsidigt skriftställeri och företog
resor i alla europeiska land. Han fick 1861 titeln
kammarherre. Död 1889. W. öfversatte diktverk af
Bellman (ett urval under titeln »Der schwedische
Anakreon», 1856), Wessel, Burns, Poe m. fl. Bäst bland
hans egna arbeten äro Garnismsgeschichten (på vers,
1859; 4:de uppl. 1877), de komiska romanerna Der
stille winkel (1865, 2:dra uppl. 1879; »En
stilla vrå», 1890) och Die ehefabrikanten (1866;
»Äktenskapsmäklerskan», 1868) samt lustspelet Der
winkelschreiber (1868), hvilket blifvit synnerligen
omtyckt i Tyskland. För öfrigt utvecklade W. en
så stark produktivitet, att hans komik ofta blef
ansträngd och banal. Förutom en mängd komiska
soldathistorier skref han ytterligare Geheimnisse
einer kleinen stadt (1863; 2:dra uppl. 1880), Ein
gutmüthiger Mefisto (1868; 2:dra uppl. 1882), Der
rasende Roland (1887) m. m.
Winterfeldt, Hans Karl von, preussisk militär,
född 1707 i Vanselow, Vor-Pommern, trädde
1720 i preussisk tjenst och vann stor ynnest hos
Fredrik Vilhelm I och sedermera hos Fredrik II,
tillsammans med hvilken han deltagit i polska
tronföljdskriget. Detta förtroende motsvarade han
genom väl utförda diplomatiska uppdrag (1740 i
Petersburg, 1755 i Hannover), genom sjelfständiga
bedrifter i fält och genom sin verksamhet såsom på
konungens vägnar anställd hos andra befälhafvare. 1756
utnämndes han till generallöjtnant. W. biträdde
konungen särskildt vid förberedelserna till sjuåriga
kriget (1756), då han under en resa till Karlsbad
bl. a. hade till uppgift att studera österrikiska
militära förhållanden. Öfverfallen af öfverlägsna
österrikiska stridskrafter – under Nadasdy –,
sårades W. till döds vid Moys, nära Görlitz,
d. 7 Sept. 1757, och afled dagen derpå. 1862
restes på Wilhelmsplatz i Berlin W:s bronsstaty.
C. O. N.
Vintergatan, astron., den svenska benämningen på
det ljusa band, som skimrande sträcker sig rundt
omkring stjernhimmelen nära utefter en storcirkel. På
Island, der man likaledes talar om »vintervägen»,
vetrar-braut (jfr »vinterbråten» i Värendsmålet),
pläga väderleksspåmännen sedan gammalt beräkna den
kommande vinterns förlopp efter denna företeelse,
när den för dem först visar sig om hösten, och
deraf kommer väl dennas nordiska namn. I de flesta
andra språk benämnes vintergatan »mjölkgatan»
(D. melkeveien, T. die milchstrasse, Eng. the
milky-way, Fr. la voie lactée o. s. v.) i enlighet
med det grekiska namnet galaxias och det latinska via
lactea. Derom förtäljer en grekisk saga följande. För
att tillförsäkra sin af drottning Alkmene födde
son, Herakles, gudakraft och odödlighet lade Zevs
en gång pilten till sin sofvande gemåls (Heras)
bröst. Herakles började genast dia, och det med
sådan styrka, att gudinnan vaknade af smärta och
häftigt stötte barnet ifrån sig. Den mjölk, som
dervid sprutade ut, rann som en flod fram utåt
himlahvalf-vet, och så tillkom detta himmelens
mjölkhvita bälte. – I motsats till andra äldre
åskådningar, som i vintergatan ville se än det
qvarblifna spåret af solens bana på himmelen, än
fogen mellan de båda himmelshalfvorna, genom hvilken
skenet af den utanför befintliga urelden strålade
in, förklarade först atomisten Demokritos (i 5:te
årh. f. Kr.) vintergatan såsom det samfällda skenet
af en otalig mängd stjernor, hvilka vore för små,
för att hvar och en för sig kunna iakttagas. Den
första bekräftelsen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
