Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Violettblindhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
125,000 fransmän, af hvilka senare icke hela styrkan
deltog i striden. Förlusterna på hvardera sidan stego
till omkr. 16,000 man. C. O. N.
Viotti, Giovanni Battista, italiensk violinist,
f. 1753, d. 1824, väckte redan som åttaåring förnäma
personers uppmärksamhet genom sitt sjelflärda
violinspel och sattes af dem i tillfälle att
studera under Pugnani, med hvilken han sedan (1780)
gjorde konstresor i Tyskland och Ryssland, till
London och Paris. Öfverallt gjorde han ofantligt
uppseende, i synnerhet på »concerts spirituels»
i Paris 1782–83. Plötsligt upphörde han att spela
offentligen och antog en privat kapellmästaresyssla
vid en af prinsarna Conti och Soubise beskyddad
orkester. Efter ett olyckligt försök såsom ledare af
Italienska operan 1788–92 flyttade han till London,
hvilket han dock snart måste lemna såsom misstänkt för
att vara agent i revolutionens tjenst. Han vistades då
några år nära Hamburg, men återuppträdde i London 1794
såsom virtuos samt teater- och konsertledare, tills
han slutligen öfvergaf sina konstnärsföretag och slog
sig på vinhandel. I Paris uppträdde han dock å nyo
1802 med oförminskad framgång, och 1819 återkom han
dit såsom direktör för Stora operan, men pensionerades
redan 1822. I sitt spel utmärktes V. af nobelt patos
och sjungande ton. Han var en bland de förste,
som tillämpade sonatformen på violinkonserter
och anlitade orkesterns alla resurser såsom
ackompanjemang. Hans kompositioner utgöra en oumbärlig
ingrediens i en violinists uppfostran, och af hans
29 konserter spelas ännu offentligen åtminstone den
22:dra i a moll, hvarjämte hans violinduetter anses
stå tillbaka endast för Spohrs. Deremot äro hans
qvartetter, trior, sonater m. m. antiqverade. Hans
förnämsta elever voro Rode och Baillot.
A. L.
Vipa. Se Vip-slägtet.
Vip-and l. småskraken. Se Skrakar.
Viperaslägtet. Se Huggormarna.
Viperidae. Se Huggormarna.
Vipor. Se Vip-slägtet.
Vipp (vipptåg), sjöv., detsamma som göling (se
d. o.); äfven ett tåg, hvarmed en tyngd, sedan den
blifvit upphissad eller nedfirad till lagom höjd,
sidovägen halas in öfver reling, lucka eller till
vederbörlig plats. R. N.
Vippa. Se Pulsatilla.
Wipper, floder i Tyskland. 1. Biflod fr. v. till
Unstrut i Thüringen, har sina källor på Eichsfeld
samt strömmar med östlig hufvudriktning genom
preuss. prov. Sachsen och de schwarzburgska
furstendömena. – 2. Kustflod i preussiska prov. Pommern
(Hinterpommern), faller ut i Östersjön nedanför
Rügenwalde. Längd 150 km.
Vippfyr, en numera ej längre bruklig fyr, som var
försedd med en apparat, genom hvilken tvänne ljus
vexelvis höjdes eller sänktes förmedelst en häfarm.
R. N.
Vippstjert, ett på sina ställen brukligt namn på
vanliga rödstjerten. Se om denne
Rödstjertslägtet.
Vipptåg. Se Vipp.
Vippärt. Se Orobus.
Vip-slägtet, Vanellus, zool., ett fogelslägte, som
tillhör familjen brockfoglar och ordningen vadare
(Grallae). Till den svenska faunan hör endast en art,
vipan l. tofsvipan, V. cristatus. Slägtets öfriga
arter – de äro helt få, men representerade i de
flesta land – stå denna mycket nära. Se Tofsvipan. –
Till samma ordning (fam. beckasinfoglar) höra
strandvipe-slägtet (se Tringa) och den s. k. kovipan (se Spof-slägtet).
Vipunen, Finsk mytol., med binamnet Angervo (af
ankara, sträng) eller senare Antero (Anders), uti
de finska runorna en åldrig, längesedan hädangången
jätte, men vis och trollkunnig samt skicklig bågskytt
(vipu betecknar i finskan ett till giller nedböjdt
träd, häfstång, i estniskan äfven pilbåge). I den
äldre upplagan af »Kalevala» kallas V. »den gamle
Kaleva», d. v. s. Kalevala-hjelten. – Då Väinämöinen
i och för en giljarefärd till Pohjola skall med sång
och mäktiga ord förfärdiga sig en båt, saknar han för
slutförandet deraf tre ord. Och då han ej får dem ens
från Tuonela, de dödes rike, begifver han sig till
den »viskunnige» V., som låg i grafven, der redan
en hel skog hade vuxit på honom. Väinämöinen fäller
skogen och väcker V., men när denne öppnar munnen,
slinter Väinämöinen deri, hvarpå V. sväljer honom i
sin mage. Der ror Väinämöinen i en båt och inrättar
åt sig en smedja samt gör på detta sätt lifvet så
svårt för V., att denne försöker med de kraftigaste
besvärjelser förmå honom att vika. Väinämöinen
lofvar dock ej draga derifrån, förrän han fått höra
alla trolldomsord, som V. känner. Denne sjunger
nu för Väinämöinen hela sin visdom »grundenligt»,
så att solen, månen och floderna stanna för att
höra på. Då stiger Väinämöinen ur den »storvetande,
mäktige» mannens mage och slutför med den medförda
kunskapen sin båtbyggnad. – Flere forskare hafva
uttalat olika hypoteser för att förklara den dolda
betydelsen i den fantastiska V.-myten. De senaste
gå i den riktning, att V. vore ett binamn till
åskans och blixtens gud Ukko. Troligen äro flere
mytiska ämnen sammanblandade i hithörande runor.
O. G.
Vique. Se Vich.
Vir, Lat., man, ofta i pregnant mening: framstående
man, hjelte; äkta man.
Vira, bot., är i folkspråket ett namn på en
underafdelning (Helix Dumort) af pilslägtet (Salix
L.), till hvilken hör rödvira, S. purpurea L.,
som är en omkr. 2 m. hög buske med smala, sega,
vidjelika, oftast röda och glatta grenar. De smalt
lansettlika, spetsiga, finsågade, tunna, glatta,
under blågröna bladen äro nedtill motsatta, upptill
spiralställda. Rödviran blommar på bar qvist och
har de 2 ståndarna sammanvuxna (både strängar och
knappar) till en dubbelståndare, ett förhållande, som
är kännetecknande för »virorna». Rödviran växer vild
i Skåne, Halland, Bleking och Småland och planteras
upp till mellersta Sverige. De sega vidjorna äro
tjenliga till korgflätning. O. T. S.
Vira, jernbruk i Stockholms län. Se Östanå.
Vira, ett för sin rikedom på spelformer mycket omtyckt
kortspel, som med vanlig lek om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
