Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viskaholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersöka Tsjuapas och Lomamis källområde, men
tvangs af täta urskogar att taga en östlig riktning
mot Njangwe. Der råkade han i stor fara för araberna
och måste söka kusten öfver Tanganjika, Njassa,
Sjire och Sambesi. Denna sin andra resa tvärs genom
kontinenten skildrade han i Meine zweite durchquerung
Äquatorial-Afrikas von Congo zum Zambesi während der
jahre 1886 und 1887 (1891). I Febr. 1889 utnämndes
W. till rikskommissarie i tyska Öst-Afrika för
att bekämpa det arabuppror, som der utbrutit med
anledning af att Tyska östafrikanska sällskapet
af sultanen i Sansibar öfvertagit förvaltningen af
och tulluppbörden i hamnarna på kusten, hvarigenom
de arabiske slafhandlarna kände sig hotade i
sina intressen. Med ett 60-tal officerare och
underofficerare begaf han sig i Mars 1889 till
Afrika, värfvade trupper bland somali, suaheli och
sulu, angrep, understödd af en tysk flottafdelning,
arabernas starkt förskansade ställningar samt intog
raskt Bagamojo, Saadani, Pangani och Tanga,
förföljde upprorets ledare, Busjiri, till Mpuapua
(Mpwapwa) och besatte denna vigtiga station vid den
stora karavanvägen, som mynnar ut i Bagamojo och
Pangani, samt höll denna väg öppen för Stanley och
Emin pasja på deras tåg till kusten. Sedan Busjiri
slutligen fallit i W:s händer och afrättats (d. 15
Dec.), underkastade sig höfdingarna (den siste
i April 1890) i landets norra del efter hand den
tyska öfvermakten. Derefter började pacificeringen
af södra delen, men af helsoskäl erhöll W. i Maj
1890 permission för att resa hem och återtog först
i Dec. sin befattning, dåmera major och upphöjd i
adligt stånd. Då han d. 1 April 1891 öfverlemnade
kommissariatet åt sin efterträdare, förre guvernören
i Kamerun friherre von Soden, voro kusten och det
närmaste inlandet lugna. W. grep sig derefter an
med att föra en ångare uppför Sambesi och Sjire
till Njassa och derifrån till Tanganjika, vestra
gränsen för tyska Öst-Afrika, emedan enligt hans
åsigt en ångare på nämnda sjö skall i förening med
en tillräcklig landmakt kunna befästa det tyska
inflytandet i de rika och odlade staterna vid sjön
och hämma slafhandeln.
Vist. 1. Socken i Elfsborgs län, Redvägs härad. Areal
1,670 har. 350 innev. (1892). Annex till Ulricehamns
stad, Skara stift, Redvägs kontrakt. – 2. Socken
i Östergötlands län, Hanekinds härad. Areal
8,866 har. 1,608 innev. (1892). V. utgör ett till
egarna af Sturefors, Säby och Stafsäter patronelt
pastorat. Linköpings stift, Domprosteriet.
Vista. Se A prima vista och A vista.
Vista byrding (Isl. vistar-byrðingr,
af vist, lifsmedel), sjöv., ett forntida
köpmansfartyg, lastadt med lifsmedel.
R. N.
Vista härad, i Jönköpings län, ingår i Tveta,
Vista och Mo domsaga och i dessa härads fögderi samt
omfattar socknarna Visingsö, Grenna landsförsamling,
Skärstad, Ölmestad. Areal 30,672 har. 7,735
innev. (1892).
Vista kontrakt, i Vexiö stift, omfattar de fyra
pastoraten Grenna stads- och landsförsamlingar,
Visingsö, Skärstad, Ölmestad. Areal 31,076 har. 8,837
innev. (1892).
Viste härad, i Skaraborgs län, ingår i Åse, Viste,
Barne och Laske domsaga och i Barne fögderi samt
omfattar socknarna Tengene, Trökörna, Malma, Längnum,
Hyringa, Främmestad, Bäreberg, Levene, Flakeberg,
Bjerby, Sparlösa, Slädene. Areal 30,732 har. 10,764
innev. (1892).
Visterfloet, en af de armar, i hvilka Glommen delar
sig i sitt nedre lopp, skiljer Tunön och Rolsön
(se d. o.) från hvarandra. E. H.
1. Wistrand, August Timoleon, läkare, född på
Arby, Klosters socken, Södermanland, d. 16 Jan.
1807, blef student i Upsala 1820, med. kandidat
1827, med. licentiat 1829, kirurgie magister
1830 och med. doktor 1835. Han utnämndes 1832
till bataljons- och 1844 till regementsläkare
vid Uplands regemente samt förordnades 1852
att derjämte förvalta ett medicinalrådsämbete.
1862 erhöll han afsked från regementsläkaretjensten
och utnämndes s. å. till medicinalråd. Död d. 30
April 1866 i Stockholm. Såsom skriftställare
inlade W. en stor förtjenst särskildt genom
de arbeten i rättsmedicin, som han dels ensam,
dels i förening med sin broder A. Hilarion W. utgaf:
Handdok i forensiska medicinen (1838), Tabeller för
medicolegala obduktioner (s. å.), Afhandlingar i
statsmedicinen (2 häften, 1842, 1860), Rättsmedicinska
afhandlingar (1863), Handbok i rättsmedicinen
(2 bd, 1852, 53; nya uppl. af del 1 1869. utg. af
A. H. Wistrand, och 1888, utg. af O. F. Hallin),
Vald samling af Sundhets-kollegii utlåtanden i
juridiska mål (1857), de båda sista i förening
med A. H. Wistrand. Dessutom författade W.
»Minnesböcker» för läkare (1853; 2:dra uppl. 1854),
apotekare (1854), stadsläkare (1860), skref Handbok
i husmedicinen (1840, 8:de uppl. 1889; fr.
o. m. 7:de uppl. kallad Husläkaren. Handbok
etc.) samt offentliggjorde i »Hygiea» och annanstädes
ett stort antal smärre afhandlingar. W.
var en ovanligt arbetsam man. Med djupa insigter i
synnerhet i sitt specialfack, rättsmedicinen,
och i medicinalstyrelsens skilda förvaltningsgrenar
egnade han sig från början af sin läkarebana
outtröttligt åt studier och åt det allmännas tjenst.
Han hade snabb uppfattning, skarp omdömesförmåga
och ett sällsynt troget minne samt var dessutom
ihärdig och ordningsälskande. Derigenom blef ock
hans arbete i hög grad gagnande på den plats,
som blef hans, och som han så väl förstod att fylla.
R. T-dt.
2. Wistrand, Alfred Hilarion, läkare, den föregåendes
broder, född på Årby, Klosters socken,
Södermanland, d. 9 Okt. 1819, blef student i Upsala
1836, med. kand. 1842, med. licentiat 1844, kirurgie
magister 1845 och med. doktor 1846. Efter att
hafva haft flere förordnanden dels såsom civil-, dels
såsom militärläkare förordnades han 1850 till
lärare i medicina legalis vid Karolinska institutet
och erhöll 1858 fullmakt å denna befattning, som
1861 förändrades till e. o. professur i rätts- och
statsmedicin, samt var tillika läkare vid Allmänna
garnisonssjukhuset i Stockholm och bestridde
från 1856 på längre eller kortare tid särskilda
tjenster i Sundhetskollegium. Han förordnades 1866
att förvalta ett medicinalrådsämbete och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
