Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vistritza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medicinska vitalismens förnämsta representanter var
den franske läkaren P. J. Barthez (f. 1734, d. 1806).
Vitalitet. Se Vital.
Vitasta. Se Djeilum.
Vite, jur., betecknar enligt svensk rättsterminologi
en förmögenhetsförlust, som förelägges någon för det
fall att han försummar fullgöra något, som åligger
honom, eller företager sig något, som är honom
förbjudet. De företeelser, hvilka denna benämning
tillkommer, äro till sin rättsliga beskaffenhet
ganska olika. Inom civilrätten förekomma aftal om
viten ej sällan såsom tillägg till andra aftal, i
synnerhet leveransaftal. I allmänhet kan ett sådant
tilläggsaftal med laglig verkan ega rum. Dock är det
förbjudet att vid penningeförsträckning bestämma vite
för den händelse gäldenären dröjer med betalningen
öfver förfallodagen. Inom processrätten – såväl den
judiciella och exekutiva, som den administrativa
– användes föreläggande af vite från offentlig
myndighets sida såsom ett sätt att tvinga parter
eller andra att åtlyda myndighetens förordnande,
vare sig det är fråga om sådant, som under processen
skall iakttagas (personlig inställelse, afläggande
af vittnesmål, återställande af delgifna handlingar
o. s. v.), eller om fullgörandet af ett slutligt
utslags innehåll. Slutligen begagnas inom straffrätten
ordet vite för att beteckna sådana för öfverträdandet
af allmänna föreskrifter stadgade ansvarspåföljder,
som mera afse att förmå dem som vederbör att
ställa sig föreskriften till efterrättelse, än
att utgöra en efter öfverträdelsens beskaffenhet
lämpad bestraffning. Särskildt förekommer denna
benämning med afseende å de ansvarspåföljder, som de
förvaltande myndigheterna i vissa fall ega stadga för
åsidosättande af påbud, hvilka af dem meddelas. En
vidsträckt befogenhet i detta afseende tillkommer
K. M:ts befallningshafvande, hvilken myndighet till
upprätthållande af »allmän ordning och säkerhet»
eger stadga viten i sådana fall, der ansvar icke är
i lag bestämdt. J. H-r.
Vite, T. della. Se Viti.
Vitebsk. 1. Nordligaste guverneinentet i
Vest-Ryssland, omgifves af Livland och Pskov i
n., Smolensk i ö., Mohilev, Minsk och Vilna i
s. samt Kurland i v. Areal 45,167 qvkm. Omkr. 1,3
mill. innev., hufvudsakligen hvitryssar och letter,
jämte ett mindre antal judar, polacker och tyskar. Med
undantag af sydöstra och norra gränstrakterna, der
några mindre höjder förekomma, genom hvilka floderna
skurit sig djupa dalar, är landet jämnt eller svagt
vågigt, med stora kärrtrakter och öfver 2,000 små
sjöar. De devoniska kalkstenar och röda sandstenar,
som bilda grunden, äro betäckta med ett tjockt lager
af kross-stensgrus och kross-stenslera från istiden,
hvarför jorden är föga bördig. Hufvudfloden är
Düna, som rinner längs södra gränsen och medelst
sin biflod Ulla är förenad med Dnjeper genom
Berezinakanalen. Jordbruket är hufvudnäring, men
spanmålsafkastningen är sällan tillräcklig. Lin jämte
trävaror är en vigtig exportartikel. – 2. Hufvudstad
i nämnda guvernement ligger, omgifven af moras,
på ömse sidor om Duna, vid jernvägen
Smolensk–Riga. Omkr. 55,000 innev., deraf
omkr. hälften judar. V. nämnes första gången 1021 och
tillhörde då furstendömet Polotsk, men var derefter
ett par århundraden hufvudort i ett eget furstendöme,
som 1320 förenades med Litaven.
Vitellin, kem., ett i ägg-gula förekommande
ägghviteämne, hvars natur ännu är tämligen outredd. I
ägg-gulan finnes det intimt blandadt, kanske
kemiskt förenadt, med lecitin och ger vid
digestion med magsaft en olöst återstod af
nuklein. Vitellin är olösligt i vatten, men löses
af 10 proc. koksaltlösning, ur hvilken lösning det
fälles genom utspädning med vatten, vidare i mycket
utspädd saltsyra och alkaliska vätskor. Lösningar
af vitellin koagulera vid 70° till 75°.
P. T. C.
Vitellius, Aulus, romersk kejsare, var son af
ståthållaren i Syrien under Tiberius, L. Vitellius,
hvilken vunnit framgångar mot parterna. V. hade
tidigt hängifvit sig åt yppighet och utsväfningar,
hvilka han fortsatte under Nero, sjelf krypande för
kejsaren. Han sändes såsom legat till Germanien och
blef af de sjelfsvåldiga legionerna, som ej tålde
Galbas upphöjelse, utropad till kejsare i början
af Jan. år 69. Efter Galbas mord fick han strida
med Otho, som dock, besegrad vid Betriacum af V:s
fältherrar, Caecina och Valens, gaf sig sjelf döden
(April 69). V., som då ännu var på vägen, fortsatte
långsamt sin färd till Rom. Både i staden Rom och
i det öfriga Italien foro soldaterna fram med det
fräckaste sjelfsvåld, och den tröge och vällustige
kejsaren var ej mannen att stäfja deras tygellöshet
eller återställa ordning och säkerhet. Han tillbragte
sin tid i yppighet och fråsseri samt slösade derpå
bort ofantliga penningsummor – man uppgifver ända
till 900 mill. sestertier. Snart uppstod dock en
ny tronkräfvare, Vespasianus (se denne), hvilkens
trupper vunno en afgörande seger vid Cremona. Ej ens
då kunde V. rycka sig ur vällustens armar, »han höll
sig gömd i palatsets park, lik ett oskäligt djur, som
ligger i tung dvala, belåtet, blott det får sin mat,
och utan tanke på det förflutna, det närvarande eller
det tillkommande». Men allt närmare kom faran. V.,
som äntligen ville underhandla, hindrades derifrån
af sina egna soldater, som rasade i staden. Inom
kort inträngde dock fienden, och med V:s krigare
var det ute. Sjelf dolde han sig, men upptäcktes och
ljöt döden under pöbelns misshandlingar. (Dec. 69).
R. Tdh.
Witenagemot [oi’ten-], af Angels, wita, Fornn.
vitr, vis man, och gemot, möte, var namn på
»herredagen» under den angelsachsiska tiden i
England. Församlingen bestod af grefskapshöfdingarna
(the ealdormen), biskoparna (senare äfven abboter)
samt konungens yppersta handgångne män eller tjenare
(ministri). Ledamöternas antal uppgick efter de
angelsachsiska rikenas förening (900-talet) stundom
till omkr. 100, men var vanligen mindre. Witenagemot
deltog med konungen i den civila och kyrkliga
lagstiftningen, i extraordinarie skatters
bestämmande, i afgörande af frågor om krig och fred
samt i andra vigtiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
