Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vistritza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rafaels ungdom. Förr har man antagit, att V. varit
påverkad af den sexton år yngre Rafael, hvilket är
otänkbart, när man ser på data. Det är då snarare
antagligt, att Rafael före sin studietid hos
Perugino någon tid arbetat på V:s atelier och tagit
intryck af honom, hvarigenom förklaras dels Rafaels
aktning för honom, dels ock hvilken medlaren varit
i vänskapsförbundet mellan den unge Rafael och den
gamle Francia. Af V:s öfriga verk märkes en altartafla
i Urbinos dôme (för biskop Arrivabenes grafkapell,
1504), med ett par helgon i öfre delen och i den nedre
stiftaren samt hertig Guidobaldo, det hela berömdt
för sin fina ton och arbetets gedigna grundlighet. Der
börjar ett umbriskt inflytande visa sig, och detsamma
skönjes äfven i hans härliga bild af S. Magdalena
(1508, beställd af Ludovico Amaduzzi; nu i Bolognas
pinakotek) samt ännu starkare i ett par af hans
sista verk, Noli me tangere (1518, för brödraskapet
S. Angeli i Cagli) och en altartafla, Maria Magdalena
med änglar (1521, i Gubbios dôme). Att han, såsom
Vasari säger, skulle varit Rafaels hjelpare i S. Maria
della pace i Rom är icke bevisadt och föga troligt.
C. R. N.
Viti-arkipelagen. Se Viti-öarna.
Vitiges, östgotisk konung. Se Östgoterna.
Viti Levu. Se Viti-öarna.
Vitiligo, med., en hudsjukdom, bestående deri
att hudpigmentet fläckvis försvinner. Fläckarna
förstoras och sammanflyta, bildande oregelmässiga
figurer, som å båda kroppshalfvorna ega en symmetrisk
utbredning. I omgifningen af dessa hvita partier
ökas hudpigmentets mängd. Någon atrofi eller
annan rubbning å de pigmentfria hudpartierna
eger ej rum. Håret kan äfven deltaga i denna
affärgningsprocess. Sjukdomens egentliga väsende är
ännu obekant. I många fall är den förutgången af någon
akut infektionssjukdom (skarlakansfeber, nervfeber
l. dyl.). Affärgningsprocessen kan efter någon tid
upphöra att breda ut sig, men de affärgade ställena
återfå högst sällan sitt pigment. Behandlingen
är maktlös.
J. E. J-n.
Vitim, flod i östra Sibirien, upprinner med en arm på
östra sidan af Baikalbergen, med den andra på vestra
sidan af Jablonoibergen. Dess öfre lopp går genom en
mycket bergig terräng, den s. k. Vitimplatån. Längre
ned bildar floden gräns mellan provinserna
Transbaikalien och Irkutsk på venstra samt Jakutsk
på högra sidan och faller kort derefter genom tre
armar ut i Lena inom prov. Irkutsk. Flodens längd
utgör omkr. 1,600 km. De största tillflödena äro Zypa
och Marna, båda från v.
Vitis L., bot., ett slägte af refviga, högt
klättrande eller stundom upprätta buskar, hörande
till nat. fam. Ampelideae Kunth, kl. Pentandria
L. Stjelkarna hafva ansvällda, knutiga, skiljbara
leder. I veden finnas många porkärl, hvilka under
våren fortleda ymnig växtsaft med starkt tryck. En
gren, på hvilken man afskurit toppen eller öfre
delen, utgjuter häftigt och länge en så stor mängd
saft, att rankan blir utmattad, och man säger om
denna företeelse att »rankan blöder», ett ganska
träffande uttryck.
Dithörande arter, bland hvilka V. vinifera L.,
vinrankan (se d. o.), är den mest bekanta, hafva
i klaslika vippor ställda, regelbundna blommor
af 5 nästan hinnaktiga kronblad, hvilkas spetsar
äro förenade, så att de mot kronbladen motsatta
ståndarna, då de uppräta sina strängar, lösgöra och
aflyfta kronan från hennes fäste. Fruktämnet sitter
öfver blomman. De ytterst talrika odlingsformerna
af den nämnda arten har man sökt återföra till 4
arter. Af öfriga arter är den nord-amerikanska
V. Labrusca L., som lemnar ätbara och till
vinberedning tjenliga drufvor, odlad i Kalifornien
och under senare tid öfverflyttad till Europa,
emedan den bättre motstår vinlusens förödande
angrepp. En annan amerikansk art, V. vulpina L.,
har knappt ätbara bär. V. riparia Michx. i Mejico
har violluktande blommor. V. caribaea DC., hvilken
art tillhör Vestindien, innehåller i undre delen
af rankan och i dess nedre grenar en välsmakande
och uppfriskande saft, hvilken, likasom de stora
bären, är angenämt törstsläckande. I Ostindien och
Kochinkina finnas arterna V. indica L. och V. triloba
Roth. Af den sistnämndas bär beredes alkohol.
O. T. S.
Vitis aquilonia (Lat., Nordens vinträd) är titeln
på en samling berättelser om 85 skandinaviska,
företrädesvis svenska, heliga män och qvinnor från
9:de t. o. m. början af 16:de årh. Arbetet författades
af en bland konung Sigismunds svenska anhängare,
Joannes Vastovius, protonotarius apostolicus,
kanik i Ermeland, nämnde konungs bibliotekarie och
hofpredikant, hvars lefnadsomständigheter ej äro
vidare kända. Det utkom i Köln 1623 och utgafs 1708 i
ny uppl., försedd med anmärkningar, af E. Benzelius
d. y., som egnar Vastovius mycket beröm för hans
noggranna och flitiga forskning samt klara och
lätta stil.
Vitiza. Se Benedikt af Aniane.
Viti-öarna (mindre egentligt Fidji-öarna, som är
uttalet på den af tonganer besökta östra delen af
gruppen), en till Polynesien hörande ögrupp mellan
Nya Hebriderna i v. och Tonga-öarna i ö., mellan
15° 48’ och 21° 4’ s. br. samt 181° 38’ och 176° 51’
ö. lgd fr. Greenw., den största, fruktbaraste och med
afseende på läget vigtigaste ösamlingen i Polynesien,
bestående af i allt 255 öar med en sammanlagd areal
af 20,801 qvkm. Endast omkr. 80 öar äro bebodda. De
största öarna äro Viti Levu l. Stora Viti (11,600
qvkm.), Vanua Levu (6,406 qvkm.), Taviuni
(553 qvkm.) och Kandavu (535 qvkm.). Nordvest om
Viti Levu ligger Yasava-kedjan, ö. om Vanua Levu
Ringgold-öarna, s. om dessa östra gruppen, bestående
af Exploring-öarna och Lakeba-öarna, och s. om Vanua
Levu centralgruppen (bl. a. Ovalau, Gau och Moala).
De större öarna äro bergiga och höga (Viti Levu
når i Pickering Peak 1,600 m. höjd), hufvudsakligen
bildade af vulkaniska bergarter: basalt, trakyt och
vulkaniska agglomerat, men på många bergshöjder har
äfven korallkalk anträffats, ett tydligt bevis för
att öarna sent höjt sig ur hafvet. På många öar har
man äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
