Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitiös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vitoria (Vittoria), hufvudstad i spanska (baskiska)
prov. Alava, 500 m. öfver hafvet, vid Ebros biflod
Zadorra och jernvägen Irun-Madrid. Omkr. 25,000
innev. Staden är säte för de baskiska provinsernas
generalkapten och en biskop och är till en del
omgifven af gamla murar. Genom sitt fördelaktiga läge
är det en vigtig handelsplats (stor omsättning af vin,
ull, stål- och jernarbeten samt egna industrialster:
läder, möbler, vagnar och stengods). Stadens ålder
går tillbaka till 500-talet. Den 21 Juni 1813 vann
Wellington i spetsen för en engelsk-spansk armé der
en lysande seger öfver fransmännen under konung Josef
och marskalk Jourdan.
Vitovt (Witowd, Vitold), storfurste af Litaven, son
af Kestut och sonson af Gedimin, erkändes 1392 af sin
kusin Jagello, konung af Polen, såsom storfurste af
Litaven. Han gifte sin dotter med storfurst Vasilij I
af Moskva och sträfvade efter att lägga hela Ryssland
under sig, en plan, som gäckades genom det nederlag
Gyllene hordens tatarer tillfogade honom vid Vorskla
1399. Med Jagello delade V. äran af segern öfver
Tyska orden vid Tannenberg (1410). V. afled 1430.
Vitrail [vitra’j], vanligare i plur., vitraux [-trå],
Fr. (af Lat. vitum, glas), kyrkfönster med glasmålning
(se d. o.).
Vitré, stad i franska depart. Ille-et-Vilaine,
vid Vilaine och jernvägslinien Paris–Brest. 8,957
innev. (1886). Staden, som ännu delvis är omgifven
af murar, har mer än någon annan i Frankrike bevarat
sitt medeltidsutseende. Gatorna äro belagda med stora
skifferstenar, öfvervuxna med lafvar och mossa,
och omgifvas af trähus med sällsamt utseende,
prydda med statyetter och skulpturer, de flesta
från tiden före 1600-talet. Af det ursprungliga
slottet från 11:te årh. återstår endast ett hvalf;
det öfriga tillhör 14:de och 15:de årh., och det
hela har nyligen restaurerats. Det innehåller nu
fängelse, naturalhistoriskt museum, tafvelsamling och
stadsbibliotek. Omkr. 6 km. s. ö. om staden ligger
madame de Sévignés slott Les Rochers. – V. var fordom
ett baroni, som i 10:de årh. tillhörde en yngre gren
af grefvarna af Rennes och sedermera slägterna Laval,
Rieux, Coligny och La Trémoille.
Vitrifikation (af Lat. vitrum, glas, och facere,
göra), förglasning.
Vitrine [-trin], Fr. (af Lat. vitrum, glas),
glastäckt låda eller skåp, »montre», för utställning
af konstföremål, mynt, medaljer o. s. v.
Vitringa, Campegius, holländsk teolog, f. 1659 i
Leeuwarden, d. i Franeker 1722, var lärjunge af
J. Coccejus och blef professor vid universitetet
i Franeker i orientaliska språk 1681 och i
teologi 1683. Hans förnämsta, ännu i vår tid
studerade arbeten äro Commentarius in librum
prophetiarum Jesairae (2 bd fol., 1714–20)
och De synagoga vetere (1696; 2:dra uppl. 1726).
H. A.
Vitriol (af Lat. vitrum, glas) benämnes i allmänhet
tunga metallers sulfat för sitt glasliknande
utseendes skull. Man skiljer mellan grön vitriol
l. ferrosulfat (jernvitriol), hvit vitriol l.
zinksulfat och blå vitriol l. kopparsulfat. Se
vidare Jernvitriol, Kopparvitriol och Zink.
P. T. C.
Vltriololja. Se Svafvelsyra.
Vitruvius (Marcus V. Pollio), romersk författare,
lefde under Julius Caesar och Augustus, hvilka han
tjenade såsom maskiningeniör och arkitekt. Genom
förmedling af kejsarens syster Octavia synes han
hafva erhållit medel (en pension) till att föra ett
bekymmerfritt lif och egna sig åt författareskap
i arkitekturen. Han skref och utgaf – förmodligen
omkr. 14 f. Kr. – tio, kejsaren tillegnade böcker De
architectura, afsedda att innehålla en fullständig
handledning för arkitekter och ingeniörer. För dessa
ställer han målet synnerligen högt och fordrar
af teknikern allsidiga kunskaper. Sjelf synes han,
oaktadt flitigt studium af grekiska verk och sin egen
erfarenhet, dock ej representera höjden af teknisk
utbildning, åtminstone sådan han fattar den. Det
kan likväl beträffande hans arbete erinras, att de
brister detsamma har i ej oväsentlig mån torde bero
på den mindre lyckliga framställningen, hvilken är
ganska ojämn och på vissa ställen dunkel samt rör
sig med svårfattliga tekniska termer. Verket (första
uppl. af detsamma utkom i Rom 1468) har emellertid
stor betydelse, såsom i sitt slag det enda, som vi
från forntiden ega, och emedan det inverkat på den
senare byggnadskonsten (jfr Modyl och Pelareordning,
sp. 966). Det omfattar två hufvuddelar: böckerna
1–7 om byggnadskonsten, dess grunder och omfattning,
materialier, tempelarkitektur, pelareordningarna,
offentliga byggnader och platser, enskilda byggnader
i staden och på landet samt det dekorativa; vidare
böckerna 8–10 om vattenledningar och sol-ur samt
mekanik med maskinlära. De teckningar, som åtföljde
skriften, hafva tyvärr gått förlorade. Redan tidigt
synes ett utdrag af V:s verk, De diversis fabricis
architectonicae, hafva utkommit. Han begagnades
af Plinius d. ä. och Palladius, hvilket jämte
handskrifternas ålder (9:de och 11:te årh.) vittnar
mot det paradoxa påstående, som på 1850-talet framkom,
nämligen att V:s skrift skulle vara författad i en
senare tid af sedermera påfven Sylvester II (d. 1003).
R. Tdh.
Vitry [-tri], Nicolas de L’Hospital, markis de
V., fransk marskalk, efterträdde 1611 sin fader
som kapten för konungens lifvakt, slöt sig nära
till Ludvig XIII:s gunstling Luynes och åtog sig
uppdraget att arrestera den för konungen förhatlige
marskalk d’Ancre. V. dödade denne i Louvre med tre
pistolskott (1617) och fick för denna illbragd
marskalksstafven. Han deltog sedermera i kriget
emot hugenotterna och utnämndes 1631 till guvernör
öfver Provence. För sin godtycklighet hölls han af
Richelieu sedan 1637 inspärrad i Bastiljen, frigafs
efter kardinalens död (1642) och blef 1644 hertig
och pär. Död 1645.
Vitry-le-François [-tri’löfrangsåa’], stad i
franska depart. Marne, vid floden Marne, som der
upptager Ornain och Rhenkanalen, samt vid jernvägen
Paris–Nancy. Omkr. 8,000 innev. Staden, en fästning
af tredje klassen, förstördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
