Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wittenberge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(ordförande), ämnad att ombytas hvarje helt, halft
eller fjerdedels år, och en ständig sekreterare,
hvilka bägge utnämndes af drottningen eller ock
genom omröstning, när hon ville åt akad. lemna denna
valfrihet. Till hjelp vid handlingarnas omvårdnad
och protokollets förande egde sekreteraren utse
en eller flere »elever». Akad. erhöll d. 30 Juli
1755 censurfrihet för de arbeten den utgaf. –
Vitt. akad. var en privat stiftelse, för sitt
bestånd helt och hållet beroende af stiftarinnan,
hvilken upplät våning för sammankomsterna (merendels
på Fredrikshof), bestred alla utgifter och äfven
anslog medel till premier. Sedan akad:s verksamhet
fortgått i närmare tre år, nedlades den för en
längre tid till följd af Lovisa Ulrikas djupa
förtrytelse öfver de kränkningar, som tillfogades
konungamakten vid 1756 års riksdag, samt öfver
ständernas förföljelse mot Dalin, och akad. öppnades
å nyo först i Jan. 1773, då under Gustaf III bättre
tider inträdt för kungligheten. Sistn. år höll
akad. täta sammankomster, men derefter endast
2–3 gånger om året, och med enkedrottningens
1782 timade död upphörde dess verksamhet. – Till
ledamöter kallade drottningen vid akad:s stiftande
de tre frejdade riksråden frih. A. von Höpken,
grefve Kl. Ekeblad och frih. K. F. Scheffer,
statssekreteraren frih. K. Rudenschöld och kanslirådet
O. von Dalin. Under de närmaste 2 åren utvidgades
kretsen med riksrådet grefve G. Bonde, numismatikern
kanslirådet K. R. Berch, språkforskaren prof. J. Ihre
och historikern prof. Sv. Bring (Lagerbring). 1773
utsåg drottningen till nya ledamöter justitiekanslern
J. W. Liljestråle, sederm. presidenten
frih. A. G. Leijonhufvud, kanslirådet
G. F. Gyllenborg (skalden), historikern kammarrådet
A. af Botin, förste expeditionssekreteraren
J. Elers, språkforskaren lagman E. af Sotberg,
rikshistoriografen A. Schönberg m. fl. Den först
utnämnde direktören, Höpken, bibehölls hela tiden i
denna befattning (1773 fungerade emellertid Scheffer
såsom direktör). Sekreterare voro Dalin (1753–56) och
Sotberg (1773–81), hvilka bägge inlade stor förtjenst
om akad., samt till sist N. v. Rosenstein. Bland
akad:s tre utländska ledamöter lysa namnen D’Alembert
och Voltaire. – Den i stadgarna antydda kritiska
literaturjournalen kom icke till stånd. Föreskriften
att årligen tolka akad:s förbindelse till stiftarinnan
upphäfdes 1773 af Lovisa Ulrika, hvilken för öfrigt
vid mer än ett tillfälle inom akad. undanbad sig
smickrande loford. Stadgan om lefnadsteckningar
öfver ledamöter iakttogs noggrant; i allmänhet
lade man an på att hålla biografierna korta och
okonstlade. I de af Sotberg förda protokollen finnas
förvarade vittnesbörd om den verkligen omsorgsfulla
granskning, som inom akad. kom inlemnade skrifter till
del. Ehuru man naturligt nog stod under inflytande
af tidehvarfvets psevdoklassiska smakriktning,
varnades ofta för ett ensidigt hyllande af de franska
vitterhetsmönstren och anbefalldes framförallt
studium af den gamla klassiska literaturen, särskildt
den latinska. Den nationella uppfattningen yttrade
sig mest i erkännandet af modersmålets rätt i
vitterheten och uppställandet af svenska ämnen,
medan andan och behandlingssättet voro de
allmäneuropeiska. Akad. gjorde aktningsvärda
bemödanden att åstadkomma en lag för svenska
språkets rättskrifning. De årligen utsatta
täflingsämnena utgjordes af ett historiskt, ett
i vältalighet, ett poetiskt och (1774–77) ett i
emblematik (inskrifts- och sinnebildskonst). Stora
priset bestod af en guldmedalj om 20 dukater, det
mindre priset l. accessit först af en guldjeton,
från 1773 af en silfvermedalj. Under sin tillvaro
utdelade akad. sammanlagdt 19 stora och 12 mindre
prisbelöningar. Af akad:s Handlingar utkommo 5
delar: 1:sta delen 1755, 2:dra 1776, 3:dje 1780,
4:de 1783 och 5:te (bekostad af Gustaf III) 1788. I
1:sta delen märkas Dalins inledande öfversigt
öfrer svenska vitterhetens utveckling och hans
»Korta påminnelser vid svenska skaldekonsten» samt
J. Rödings prisbelönta, sakrika undersökning om
krigskonstens tillstånd under Gustaf Vasa; i 2:dra
delen Sotbergs »Anmärkningar öfver svenska språket»
och Botins »Märkvärdigheter om konung Gustaf I»;
i 3:dje delen Kellgrens poem »En stadig man»,
Gyllenborgs »Fabler» och Höpkens äreminne öfver
Ekeblad; i den 4:de J. Tengströms lärda afhandling
om svenska sjömakten i äldre tider samt Gyllenborgs
»Fabler», 2:dra flocken, o. s. v. Med sina arbeten
bildade Vitt. akad. visserligen ej epok i svenska
literaturen, men verkade framgångsrikt för språkets
renare svenskhet och hyfsning samt formens korrekthet
och behag. Genom beskyddet från samhällets höjder,
hvilket man då ansåg oundgängligt för vitterhetens
trefnad, och genom literärt begåfvade statsmäns
och hofmäns deltagande i arbetena höjdes det vittra
yrkets anseende hos allmänheten såväl som i de högre
kretsarna, och den vittra smaken vann förfining. –
Lovisa Ulrikas Vitt. akad. återuppväcktes, under
förändrad skepnad och med skarpare begränsade
syftemål, i den af Gustaf III 1786 stiftade
Vitterhets historie och antiqvitets akademien
(se d. o.). Hvad omvårdnaden om diktkonsten och
vältaligheten angår, öfvertogs Vitt. akad:s värf
snarare af den likaledes 1786 stiftade Svenska
akademien. Jfr B. E. Hildebrand: »Berättelse om
kongl. svenska Vitterhets akademiens stiftelse, öden
och verksamhet» (1853, i Vitt. hist. o. ant. akad:s
»Handlingar», 21:sta delen, 1855), och G. Göthe:
»Historisk öfversigt af de vittra samfunden i Sverige»
etc. (1875).
Witterhets arbeten, utgifne af et samhälle i
Stockholm. Se Tankebyggare.
Vitterhets historie och antiqvitets akademien
i Stockholm inrättades af Gustaf III d. 20 Mars
1786, och stiftandet innebar till formen, om än
icke så mycket till väsendet, ett återupplifvande
af den af drottning Lovisa Ulrika 1753 stiftade
Vitterhets-akademien (se d. o.), hvilken genom hennes
1782 timade död försatts i overksamhet, men ej
hade blifvit faktiskt upplöst. Den äldre akademiens
stiftelsedatum (d. 20 Mars) valdes äfven för den
nyas konstituerande, och den förras qvarlefvande
ledamöter öfvergingo i Vitt. hist. o. ant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
