Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vogel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konsterna, som försköna lifvet och i hofkapellet
derst. Heliga Jungfuns lif samt som altartafla Madonna
in throno. Han älskade att framställa ett ämne i en
följd af bilder, och på sådant sätt behandlade han
äfven Dantes »Divina commedia», Göthes »Faust» och
Virgilius’ »Aeneis». Men äfven från denna tid äro
hans porträtt framstående. Han adlades i Sachsen,
men bodde under sin sista tid i München.
Vogeserna (af Lat. Vogesus l. Vosegus),
Fr. Les Vosges [våsj], T. Wasgau, bergskedja i
Central-Europa, sträckande sig längs vestra sidan
af Rhendalen i nordnordöstlig riktning från Basel
till Mainz med en längd af omkr. 275 km. och en
bredd af 40–50 km. Sedan 1871 utgör södra delen,
från Ballon d’Alsace till Mont Donon, den politiska
gränsen mellan Frankrike och Tyskland. Det råder en
anmärkningsvärd likhet mellan V. och Schwarzwalds
bergskedja på andra sidan Rhendalen: båda ligga inom
samma breddgrader och hafva samma geologiska bildning,
båda karakteriseras af vackra skogar på sina lägre
sluttningar, ofvanför hvilka ligga öppna betesmarker
och rundade toppar af ungefär lika höjd, båda stupa
brant mot Rhendalen, men slutta långsamt åt andra
sidan. V. bestå hufvudsakligen af granit jämte porfyr
samt ett slags röd sandsten, som på vestra sidan bär
namnet »grès vosgien». I orografiskt hänseende delas
kedjan från s. till n. i fyra afdelningar: Stora V.,
från Belfort till Bruches (Breuschs) dal; Central-V.,
mellan Bruche och Col de Saverne, Nedre V., mellan
Col de Saverne och Lauters källor, samt Hardt (se
d. o.). De rundade topparna i Central-V. kallas
ballons (T. belchen). Franska depart. Vosges och
Haut-Saône skiljas från Elsass och depart. Haut-Rhin
(Belfort) genom Ballon d’ Alsace l. S:t Maurice
(Welscher l. Elsässer Belchen, 1,290 m.). Norr
derom är bergskedjans medelhöjd 900 m., och flere
toppar nå öfver 1,200 m. höjd, bl. a. Hoheneck
(1,366 m.) och Ballon de Guebwiller l. Sulzer
Belchen, den högsta af alla (1,426 m.). Col de Saales,
mellan Grands Vosges och den centrala afdelningen,
ligger 580 m. högt; den senare är både lägre och
smalare än Grands Vosges, Mont Donont m. fl. äro endast
omkr. 1,000 m. Jernvägen från Paris till Strassburg
och Rhen-Marnekanalen gå genom Col de Saverne (330
m.). Ingen jernväg korsar V. mellan Saverne och
Belfort, men flere goda landsvägar gå genom passen:
igenom Bussang (734 m.) från Remiremont till
Thann, genom Schlucht (1,142 m.) från Gerardmer till
Münster, genom Bon Homme (945 m.) från S:t Dié till
Kolmar och från S:t Dié till Markirch (800 m.). Nedre
V. äro en sandstensplatå af 300–560 m. höjd och skäras
af jernvägen från Hagenau till Saargemünd, försvarad
af fortet Bitsch (Biche). Hardt, en steril trakt af
hedar och småskog, har sin största höjd i Donnersberg
(Mont Tonnerre, 691 m.), i Rhen-Pfalz. Genom djupa
hålvägar gå jernvägar från Zweibrücken till Landau
och från Kaiserslautern till Speier och Worms. I
meteorologiskt hänseende är olikheten mellan
östra och vestra sidan af V. väl markerad; den årliga
nederbörden är mycket högre och temperaturen mycket
lägre på den senare än på den förra. På de östra
sluttningarna mognar vindrufvan på 400 m. höjd. De
enda vattendragen der äro Ill och några andra bäckar,
som lemna drifkraft mera genom sitt fall än genom sin
vattenrikedom. På vestra sidan hafva Mosel, Meurthe
och Saar sina källor. Moräner och slipade klippor
vittna om de glacierer, som fordom betäckte V. De
små sjöarna, omgifna af tallar, bokar och lönnar,
de gröna ängarna, der hundratals kor med pinglande
klockor fredligt beta, och de vackra utsigterna
öfver Rhendalen, Schwarzwald och de snöbetäckta
schweiziska bergen förläna dessa bergstrakter ett
tjusande behag. På de lägre höjderna och utsprången
på Elsass-sidan ligger en mängd borgar, i allmänhet i
ruiner, i samband med hvilka berättas många sällsamma
sägner och historiska händelser. På flere ställen
af hufvudkedjan, särskildt vid S:t Odile ofvanför
Rappoltsweiler, synas lemningar af en mur af sten
utan murbruk. 1,5–2 m. tjock och 1,2–1,5 m. hög,
kallad »mur payen». Den begagnades otvifvelaktigt
vid lokalförsvar under medeltiden, men meningarna
äro delade om huruvida den anlagts för detta ändamål
af romarna eller före deras ankomst.
Voggenhuber, Vilma von, ungersk sångerska, f. 1845,
d. 1888, elev af Stoll, sjöng på nationalteatern
i Pest 1862–65, derefter i Berlin, Hannover, Prag,
Stettin, Köln, Aachen, Bremen, Rotterdam och Wien,
till dess hon 1868 engagerades vid hofoperan
i Berlin. Samma år gifte hon sig med bassångaren
Krolop (f. i Böhmen 1839, sedan 1872 engagerad i
Berlin). V:s stämma var en kraftig, dramatisk sopran,
och hennes bästa roller voro Donna Anna, Fidelio,
Armida, Ifigenia, Leonora, Norma, Elisabet och Isolde.
A. L.
Voghera [vågera], stad uti italienska
prov. Pavia, mellan Po och Apenninerna, vid jernvägen
Genua-Milano. Omkr. 10,000 innev. Gymnasium, teknisk
skola. Silkesmaskodling.
Voght [fågt], Kaspar von, friherre, tysk filantrop
och agronom, f. i Hamburg 1752, öfvertog 1781 faderns
köpmansaffär och anlade 1785 i Flottbeck vid Elbe
ett litet jordbruk, hvarest han införde vexelbruk och
tillämpade engelska landthushållningens grundsatser,
förr än Thaer beskref dem för tyskarna. V. inrättade
1785 i sin födelsestad en privat arbetsanstalt
för fattiga, hvilken efter ett år öfvertogs af
kommunen, och anlade yrkesskolor, söndagsskolor,
folkkök m. m. Han kallades 1802 af kejsar Frans II
till Wien för att organisera derv. fattiganstalter och
upphöjdes till belöning i riksfriherrligt stånd. För
liknande uppdrag besökte han 1803 Berlin. På anmodan
af franska regeringen inspekterade V. 1807 franska
fattigvårdsanstalter och fängelser. Han gjorde 1815
Flottbeck till en normalanstalt för norra Tyskland
och skötte denna till 1831. Död 1839. V. utgaf
från trycket bl. a. Sammlung landwirthschaftlicher
schriften (1825) och Gesammeltes aus der geschichte
der hamburger armenanstalt (1838).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
