Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vogel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsked och dog d. 12 Jan. 1862. V. deltog till
1824 i utgifvandet af »Juridisk repertorium» och
»Rigstidende». År 1871 utgaf norska historiska
föreningen hans Optegnelser om sit liv og sin
embedsvirksomhed 1784–1846, som innehålla
intressanta och vigtiga bidrag till Norges historia
efter 1814. Såsom statsman var V. mycket konservativ,
men arbetade förtjenstfullt på främjandet af landets
näringar och lagstiftning. Flere af Norges vigtigaste
lagar äro att tillskrifva hans initiativ, såsom
lagen om sportler, om handel och handtverk m. fl. –
2. Nils V., norskt statsråd, den föregåendes
brorson, född d. 15 April 1817 i Kristiania,
blef 1839 jur. kandidat, 1845 byråchef och 1847
expeditionssekreterare i justitiedepartementet,
1850 amtman i Söndre Bergenhus amt och 1860
stiftsamtman i Kristianssands stift. År 1857
valdes V. till stortingsman för staden Bergen och
representerade 1862–71 Kristianssand. I stortinget
åtnjöt han stort anseende samt presiderade efter
1862 flere gånger i lagtinget och var 1868–69
stortingspresident. 1863–67 var han medlem af den
stora unionskomité, som skulle utarbeta förslag till
ny riksakt; förslaget förkastades emellertid med stor
majoritet af stortinget 1871. S. å. utnämndes V. till
statsråd i Stangs ministèr och qvarstod på samma post,
äfven sedan Stang (1880) afgått och C. A. Selmer trädt
i spetsen för regeringen. Såsom medlem af sistnämnda
ministèr blef han tillsammans med öfriga statsråd dömd
af riksrätten 1884 och förlorade sitt ämbete. Under
Schweigaards ministèr utnämndes han till amtman i
Buskeruds amt, men tog afsked 1890 och slog sig ned
i Kristiania. E. H.
Vogt [fogt], Adelgunde Emilie, född
Herbst, dansk bildhuggarinna, född i Köpenhamn
d. 17 Juli 1811, utbildade under en sjukdom i
tidigare år sin talang att teckna och utklippa
djur samt fick sedan regelbunden undervisning i
modellering af H. E. Freund och, efter dennes död,
af Thorvaldsen. Redan 1839 vann hon Neuhausenska
premiet för En ko med en diande kalf (brons). Sedan
hon utfört en häst i naturlig storlek (1841), blef hon
på förslag af Thorvaldsen medlem af konstakademien
1843. Efter att 1844 hafva modellerat en stor
djurgrupp (Kronhjort med en hind och en kalf) fick hon
understöd af Kristian VIII och reste till Italien, der
hon 1846 i Neapel gifte sig med Danmarks f. d. chargé
d’affaires derst., etatsrådet Fr. S. Vogt. Med
honom återvände hon 1849 till Köpenhamn och blef
enka 1855. Efter sitt giftermål deltog hon icke i
någon utställning förr än 1860. Hon upphörde med
sin konstnärliga verksamhet 1876 och dog d. 11 Juni
1892. Utom djur, såväl i naturlig storlek som i mindre
skala (i vax och i elfenben), utförde fru V. äfven
några byster. Ph. W.
Vogt [fogt], Henrik Ludvig Volrath, norsk teologisk
författare, född i Rerslev på Själland d. 14
Febr. 1814, tog med utmärkelse teologisk examen i
Kristiania 1838 samt blef följande år lärare och 1852
öfverlärare vid dervarande katedralskola. Död i Juli
1889. Under en längre resa till Syrien och Palestina
1863 gjorde han
studier till sitt lärda och vidlyftiga arbete Det
hellige land (1879; 2:dra uppl. 1888). Ännu mera
bekant har han likväl blifvit genom sina bibliska
historier, en större och en mindre upplaga,
af hvilka i synnerhet den sistnämnda är mycket
spridd och öfversatt till flere främmande språk.
E. H.
Vogt [fogt], Karl, tysk zoolog och paleontolog,
f. 1817 i Giessen, blef 1847 professor
derstädes. Sedan han 1849 blifvit afsatt från
denna befattning (se nedan), befordrades han 1852
till professor i geologi, sedermera ock i zoologi
vid universitetet i Genève. V. har utgifvit ett
stort antal såväl rent vetenskapliga som populära
arbeten. Bland de förra förtjena särskildt nämnas
Histoire naturelle des poissons d’eau douce de
l’Europe centrale (1839–45; tills. med Agassiz),
Untersuchungen über die entwickelung der
geburtshelferkröte (1842), Praktische vergleichende
anatomie (under utgifning sedan 1885, tills. med
E. Yung). Mycket använda äro ock hans Lehrhuch
der geologie und petrefaktenkunde (2 bd, 1846;
4:de uppl. 1879) och hans af Specht illustrerade
Die säugethiere in wort und bild (1883). V. var
en bland de förste naturforskarna, som med stor
kraft uppträdde för darwinismen, och genom å
skilda orter hållna föredrag och många, ofta
starkt polemiskt färgade skrifter bidrog han
mycket till den nya teoriens popularisering. –
Äfven på det politiska området har V. spelat en på
sin tid mycket bemärkt rol. Redan 1835, medan han
studerade på Liebigs laboratorium, nödgades han,
emedan han räddat en politiskt misstänkt vän från
att blifva arresterad, fly för att ej råka ut för
»Mainz-undersökningskommissionen». Vald till medlem
af parlamentet i Frankfurt a. M., tillhörde han den i
»Deutscher hof» sammanträdande fraktionen af venstern
och var omvexlande med Robert Blum denna fraktions
ledare. Efter parlamentets öfverflyttande till
Stuttgart invaldes V. i »Reichs-regentschaft». Efter
det s. k. Rumpparlamentets sprängning (1849), flydde
V. under många äfventyr och mödor till Bern. Sedan
han blifvit afsatt från sin professur i Giessen
och anklagad för högförräderi, kallades han,
såsom ofvan nämnts, till professor i Genève, der
han snart blef medlem i Stora rådet, hvilken
ställning han för några år sedan lemnade.
L-e.
Vogt [fogt], Peter Herman, norsk läkare, född i
Ekers socken d. 30 Mars 1829, aflade medicinsk
examen 1855 och slog sig s. å. ned i Kristiania,
der han förut, 1851 och 1853, tjenstgjort såsom
koleraläkare. Åren 1860–63 var lan reservläkare vid
barnbördshuset derstädes samt 1860–70 lärare och
examinator vid barnmorskeanstalten. Sedan hösten
1866 var han sekreterare i medicinska fakulteten,
och 1870 utnämndes han till öfverläkare vid
barnbördshuset i Bergen. Han blef hedersdoktor vid
Köpenhamns universitet 1879. Utom en Lærebog for
jordemödre, hvilken utkommit i flere upplagor, har
V. skrifvit en mängd afhandlingar i »Norsk magazin for
lægevidenskab», »Tidsskrift for praktisk medicin»
och »Forhandlinger i det medicinske selskab» och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
