Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wolf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfogar öfver mycken komisk styrka och humor, hvilka
väl mest gjort sig gällande i lustspelet, men äfven
glänsande framträdt i större karaktersroller. Till
hennes bästa roller höra de holbergska typerna samt
Madame Rundholmen i Ibsens »De unges förbund». För
öfrigt har hon på öfverlägset sätt återgifvit Lona
Hessel i Ibsens »Samfundets stötter» och Gina Ekdal i
»Vildänden» samt Fru Tjelde i Björnsons »En fallit». –
3. Sigrid W., operasångerska, de föregåendes dotter,
född i Kristiania d. 26 Juni 1863, studerade vid
konservatoriet i Köpenhamn och derefter under tre
vintrar för m:me Viardot-Garcia i Paris, debuterade
på k. operan i Stockholm 1888 såsom Carmen och
engagerades följande år. I Sept. 1889 gästade hon
k. teatern i Köpenhamn, och sommaren 1890 var hon
åter i Paris för att instudera nya partier för
m:me Viardot. Fröken W. förenar afgjord dramatisk
begåfning och musikalisk intelligens med en stämma,
som mindre utmärker sig för skönhet och jämnhet än
för kraft, djup och uttrycksfullhet. Hon har utom
Carmen sjungit Bergadrottningen i »Den bergtagna»,
Amneris i »Aida», Azucena i »Trubaduren», Ekimona i
»Nordens stjerna», Pantalis i »Mefistofeles», Mallika
i »Lakmé», Lucia i »På Sicilien», Stefan i »Romeo och
Julia», Emilia i »Othello», Fatima i »Oberon», Den
blinda i »Gioconda», Ladyn i »Fra Diavolo», Margit i
»Sven Orädd» och Fides i »Profeten». 1893 lemnade hon
den k. svenska operan och gaf derefter konserter i
Amerika. 1. 2. E. H. 3. A. L.
Wolfe [oulf], James, engelsk krigare, född d. 2
Jan. 1726, tog redan under 1740-talet del i krig,
såsom i slagen vid Dettingen (1743), Falkirk (1746),
Culloden (s. å.) och Laffeld (1747), i hvilken senaste
drabbning han särskildt utmärkte sig. 1758 utnämndes
han till brigadgeneral och deltog s. å. i den under
Amhersts befäl stående expeditionen mot de franska
besittningarna i Nord-Amerika samt bidrog väsentligen
till eröfringen af den franska fästningen Louisburg
(Juli s. å.). Då Amherst året derpå anföll de franska
fästena längre i norr, beslöt W. att företaga ett
angrepp mot hufvudorten i Canada, Quebec. Den franske
befälhafvaren Montcalms försvarsåtgärder gjorde
emellertid alla anfall på östsidan fruktlösa, hvarför
W. djerft beslöt att angripa från vestsidan. Montcalm
måste erbjuda batalj för att skydda staden. I
denna segrade engelsmännen d. 13 Sept. 1759,
men W. stupade, och äfven Montcalm. Quebec föll
i engelsmännens händer. W:s qvarlefvor fördes
till England och bisattes i Westminster-Abbey. –
Jfr Wright: »Life of major-general James Wolfe»
(1864), Parkinan: »Montcalm and Wolfe» (1884).
J. N.
Wolfenbüttel, stad i hertigdömet Braunschweig,
till 1754 dess hufvudstad, på ömse sidor oin Allers
biflod Ocker och vid jernvägen mellan Braunschweig
och Harz. 14,484 innev. (1890). Gymnasium, lärare-
och lärarinneseminarium. Jerngjuteri, maskinverkstad,
kopparsmide. Det gamla residensslottet användes
nu dels till teater, dels till lokal för en högre
flickskola. Midt emot slottet lister den gamla
ståtliga biblioteksbyggnaden (uppförd 1723), med
marmorstaty af G. E. Lessing, som var bibliotekarie
der 1770–81. Samlingarna, det ryktbara wolfenbüttelska
biblioteket (omkr. 270,000 bd tryckta böcker,
deribland ett stort antal inkunabler, och öfver 10,000
handskrifter), i synnerhet rikt på bibelupplagor
(öfver 14,000) och arbeten från reformationsperioden,
flyttades 1887 till en ny byggnad i italiensk
renaissancestil. De forna fästningsverken hafva
utlagts till promenader. – När det i midten af 11:te
årh. anlagda slottet 1267 började blifva residens
för den äldre braunschweigska eller wolfenbüttelska
grefvelinien, uppstod småningom en stad omkring
detsamma.
Vid W. stod 1641 ett vigtigt slag. Hessiska och
lüneburgska trupper började i Nov. 1640 blockera W.,
som hade kejserlig besättning. Då staden var nära
att falla, skyndade den kejserligt-bajerska hären,
23–24 tusen man stark, under befäl af ärkehertig
Leopold och Piccolomini till undsättning. Men
den svenska hären, som efter Banérs död anfördes
af generalmajorerna von Pfuel, K. G. Wrangel,
A. Wittenberg och H. K. Königsmark, i förening med
weimarianerna (se d. o.) och en fransk kår under
Guébriant, tillsammans bortåt 19,000 man, förekom
den kejserligt-bajerska armén. Denna skred d. 19
Juni (g. st.) 1641 till anfall straxt n. v. om W.,
på Ockers venstra sida. Anfallet riktades emot de
förbundnes högra flygel (svenskarna), medan den
mot Ocker stödda venstra flygeln (weimarianerna,
fransmän och lüneburgare) var föga engagerad i
striden. De kejserlige anföllo svenskarna, som
hade Banérs lik inom sina led, med infanteriet
och venstra flygelns kavalleri samt försökte
med det senare genom en skog kringgå svenskarnas
högra flygel, men detta försök tillbakavisades
kraftigt af Königsmarks rytteri. Striden stod
hufvudsakligen emellan infanteristyrkorna, och »en
sådan träffhing med fotfolk hade ej förekommit under
hela kriget». Efter en ytterst häftig kamp, som varade
omkr. 5 timmar, drogo sig de kejserlige tillbaka till
sitt läger. Förlusterna i döda och sårade anslås till
inemot 4,000 man å hvardera sidan.
Wolfenbütteler fragmente. Se Reimarus.
Wolfers, Jacob Philipp, tysk astronom, professor
i Berlin, f. 1803, d. 1878, utgaf 1872 Newtons
»Principia» i tysk öfversättning, utarbetade bladet
16 af »Berliner akademischen sternkarten» (se
Stjernkarta) samt var utgifvare af »Astronomisches
jahrbuch» och af tabeller för kurrenta astronomiska
reduktionsräkningar, Tabulae redactionum
astronomicarum annis 1860 usque ad 1880 (1858).
K. B.
Wolff, Christian von. Se Wolf.
Wolff, Kaspar Friedrich, tysk anatom, f. 1733
i Berlin, blef med. doktor i Halle 1759, efter
det han utgifvit sin berömda disputation Theoria
generationis. 1761 anställdes han som läkare vid
ett fältlasarett i Breslau och föreläste derst. i
anatomi. Efter Sjuåriga krigets slut återvände han
1763 till Berlin och sysselsatte sig der flitigt med
studier i utvecklingshistorien, hvilkas resultat
han offentliggjorde i Theorie von der generation
(1764). Sedan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
