Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wolf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbigåtts vid tillsättandet af en professur i
Berlin, antog han kallelsen till akademiker i
Petersburg, fortsatte der med outtröttlig flit
sina arbeten öfver utvecklingshistorien och
gjorde mycket omfattande undersökningar öfver
hjertats byggnad. Han dog d. 22 Febr. 1794. W:s
skrifter utgöra otvifvelaktigt grundvalen till vår
nuvarande kunskap i utvecklingshistorien, och man
kan till och med påstå, att de innehålla den första
början till histologien. W. hade redan insett, att
djurkroppens olika delar helt småningom utbilda sig
ur likformiga små blåsor och kulor. I sina arbeten
uppträdde han afgjordt emot preformationsläran,
häfdade teorien om en epigenesis och grundlade den
rätta uppfattningen om en under fostrets utveckling
småningom skeende förändring af kroppens organ.
R. T-dt.
Wolff, Elizabeth, holländsk författarinna, f. 1738,
d. 1804 (ej 1795), var gift med presten och
författaren Adrian W. (f. 1707, d. 1777). Hon hette
i sig sjelf Bekker (se d. o.).
Wolff, Pius Alexander, tysk skådespelare, f. 1782 i
Augsburg, utbildades för scenen af skalden Göthe,
debuterade 1803 på den af denne ledda hofteatern
i Weimar och öfvergick 1816 till nationalteatern
i Berlin. Död 1828. W. skördade triumfer med sin
ideala framställning af sådana sorgspelskarakterer som
Tasso, Hamlet, Posa, Piccolomini och Orest. Sedermera
utmärkte han sig äfven för ett fint och fint spel
i komedier. Han skref sjelf flere teaterstycken,
bl. a. libretton till Webers sångspel Preciosa. –
W:s hustru, Amalie W., född Malcolmi, f. i Leipzig
1783, gift först med en skådespelare Becker,
sedermera (1805) med W., d. 1851, utbildades i
skådespelarekonsten af Göthe och Schiller. Hon
var en synnerligen utmärkt framställarinna af Maria
Stuart, Iphigenia, Klärchen, Adelheid (i »Götz»),
Eboli o. s. v.
Wolff, Simon Olaus, norsk skald, f. 1796 i Snaasens
socken, Trondhjems amt, blef student 1818 och
teol. kandidat 1825 samt verkade derefter till sin
död, 1859, som prest på flere ställen, längsta tiden i
Telemarken. Som skald tillhör W. den nyare nationella
riktning efter 1814, hvilken representerades af
bl. a. Mauritz Hansen, Bjerregaard och Schwach samt
karakteriserades af sina väl högtrafvande sånger
för fädernesland och frihet. W:s dikter slogo an
ganska mycket genom sin vackra känsla för folket
och naturen, så t. ex. den bekanta Hvor herligt er
mit födeland och en sång till hafvet. Ett dikthäfte
med titel Poetiske forsög (1833) blef deremot
illa åtgånget af kritiken. »Bien», »Hermoder» och
andra tidskrifter innehålla berättelser och mindre
afhandlingar af W. E. H.
Wolff, Oskar Ludwig Bernhard, tysk skriftställare
och vitterhetsutgifvare, född af judiska föräldrar
i Altona 1799, idkade universitetsstudier och
företog i ungdomen flere konstresor såsom poetisk
improvisatör. Han väckte med sin talang uppmärksamhet
hos skalden Göthe och erhöll genom honom anställning
såsom gymnasielärare i Weimar 1826 samt befordrades
1830 till professor i moderna språk vid universitetet
i Jena. Död 1851. Förutom
hjelpredor för språkundervisningen skref W. flyktigt
utförda romaner, noveller och teaterpjeser, lyriska
Bilder und lieder (1840) och under psevdonymen
Plinius der jüngste de humoristiska skrifterna
Naturgeschichte des deutschen studenten (1842; 3:dje
uppl. 1850) och Die kleinen leiden des menschlichen
lebens (1842, 2:dra uppl. 1846; illustr. af Grandville)
m. fl. samt Allgemeine geschichte des romans (1841;
2:dra uppl. 1850). Hans omfattande beläsenhet skönjes
icke minst i flere af honom redigerade antologier,
bland hvilka främst märkas »Poetischer hausschatz
des deutschen volkes» (1839; 27:de uppl. 1876) och
»Hausschatz der volkspoesie» (1847; 4:de uppl. 1853)
samt dylika samlingar af engelsk, fransk, italiensk
och antik poesi.
Wolff, Abraham Alexander, judisk teolog,
öfverrabbin i Danmark, född d. 29 April
1801 i Darmstadt, erhöll af fadern, som var
köpman, undervisning i talmud, studerade sedan
i Würzburg och blef 1821 filos. doktor i Giessen.
Efter att hafva bestått examen i judisk teologi
blef W. 1826 rabbin i Giessen och kallades 1828
till Köpenhamn, der han sedan verkade såsom
judarnas öfversteprest till sin död, d.
3 Dec. 1891. Genom W:s ansträngningar kom
synagogan i Köpenhamn till stånd, 1833, och der
inrättade han en judisk gudstjenst med dansk
predikan samt utarbetade en biblisk historia för
israelitisk ungdom (1842; öfvers. till svenska 1845),
en bönbok, som innehöll öfversättningar af de
gamla hebreiska bönerna (1856; 3:dje uppl. 1872),
samt en Lærebog i den israelitiske religion
(1862), hvaraf finnas två äldre tyska uppl., en
af år 1825 och en af år 1833, utgifven af rabbinen
L. Seligmann i Stockholm, öfvers. till svenska 1844
och 1852. Såväl till ritus som till lära intog
W. en medlande ståndpunkt mellan den ortodoxa
judendomen och den moderna reformjudendomen. Af hans
arbeten må i öfrigt, utom predikningar och tal,
framhållas hans Talmudfjender. Et gjenmæle mod
de seneste angreb paa jöderne og jödedommen (1878).
E. Ebg.
Wolff, tyska bildhuggare. 1. Emil W., f.
1802 i Berlin, var först lärjunge till
J. G. Schadow och blef tidigt känd genom sin relief
David med harpan. 1822 begaf han sig till Rom,
der han bosatte sig, och der han dog 1879. I Rom
öfvertog han den derst. aflidne Rud. Schadows
atelier och afslutade flere af honom påbörjade
arbeten, såsom Penthesilea, hvilken han utförde
i marmor. Likaledes utförde han Schadows grafvård
med byst och marmorrelief, framställande Dödsängeln,
som kallar konstnären från hans verk (i kyrkan
S. Andrea delle Fratte i Rom). W. höll sig med
förkärlek till ämnen ur den gamla sagan och
sången, men skydde icke häller att framställa
bilder ur det verkliga lifvet. Bland hans
verk må nämnas en Jägare, en Fiskare, Hebe
och Ganymedes, Telephus diar hinden, en
Amazongrupp (1837), Segergudinnan, som nämner de
fosterländske hjeltarnas namn för en gosse (1846,
för slottsbron i Berlin), Cupido, sofvande, vaktad
af en hund, Cupido som Herkules, Sörjande Psyche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
