Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wood ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fägnad för holländarna, och De Leeuwendalers (1648,
med anledning af westfaliska freden). Bland hans
bibliska dramer framstår Lucifer (1654) som en upphöjd
skapelse. I skarpa och eldfulla satirer angrep V. från
remonstrantståndpunkt presterskapet och det oraniska
hofvet (Harpoen och Roskam, 1630, Decretum horribile
m. fl.). Han diktade dessutom oden (öfver 100),
sjösånger, sonetter, elegier, lärodikter, heroider,
epistlar och epigram samt författade en holländsk
poetik (1650). V. öfversatte Psaltaren, Virgilius
och (vid 84 års ålder) Ovidius’ »Metamorphoses»
m. m. Hans arbeten utgåfvos i 9 bd 1683, i nyare tid
bl. a. af Lennep (i 12 bd, 1850–69). Biografier öfver
V. hafva utarbetats af P. Camper (1818), Baumgartner
(1882) m. fl.
Wood [oudd], Sir Charles, engelsk statsman,
död 1885. Se Halifax.
Wood [oudd], mrs. Henry, engelsk romanförfattarinna,
född Ellen Price, föddes 1814 i staden Worcester och
blef tidigt gift med skeppsmäklaren Henry W. samt
var med honom länge bosatt i Frankrike. Efter
ett mångårigt enkestånd dog hon 1887. Sedan hon
anonymt lemnat bidrag till åtskilliga tidskrifter,
debuterade mrs. W. i bokverlden med berättelsen
Danesbury house (1860), som vann ett af skotska
nykterhetssällskapet utfäst pris, och skref dernäst
East Lynne (1861; »Slottet East Lynne», 1862), som
vardt en af århundradets mest omtyckta romaner i
England. Denna, liksom Mrs. Halliburton’s troubles
(1862), öfverträffas dock i värde af The shadow
of Ashlydyat (1863), mrs. W:s bästa arbete. Från
denna tid flöto berättelser ur hennes penna i en
jämn ström, som medförde mycket slam af banalitet
och upprepningar. Här må nämnas endast Trevlyn
hold (1864), Lord Oakburns daughters (s. å.;
»Lordens döttrar», 1865), Johnny Ludlow tales (1880;
landtidyller, med hvilka hon upplifvade sina tidigare
triumfer) och About ourselves (1883). Hon förtäljer
ovanligt flytande, klart och enkelt, förstår att
väcka och underhålla spänning, tecknar med intresse
skarpt utpräglade karaktersdrag samt ställer vanligen
i bakgrunden något sedelärande syfte. Från 1867 till
sin död utgaf hon den mycket spridda månadsskriften
»The argosy», som hufvudsakligen upptog hennes egna
arbeten.
Wood [oudd], Sir Henry Evelyn, engelsk militär,
f. 1838, tjenade på flottan under krimkriget,
men inträdde derefter som löjtnant vid ett
dragonregemente och utmärkte sig i indiska kriget
1858 och för kraftigt förföljande af de upproriske
under åren 1859–60. Han blef 1862 major och 1873
öfverstelöjtnant. I denna egenskap följde han Wolseley
i Asjanti-kriget, der han bl. a. organiserade en
kår af infödde och förde befäl öfver arméns högra
flygel vid Amoaful, Ordasju och Kumassis intagande
(Febr. 1874). Till belöning för sina tjenster fick
han öfverstefullmakt 1874. Äfven i Sulu-kriget 1879
tog han del. Der uppsatte han en trupp af 1,000
vänskapligt sinnade suluer (»Wood’s irregulars»),
öfverraskade och slog en styrka af flere tusen fiender
två dagar efter engelsmännens motgång vid Isandula,
segrade vid
Kambula (d. 29 Mars), hvarefter han i April utnämndes
till generalmajor, ryckte fram med en flygande
kolonn till Ulundi och deltog i striden der
d. 4 Juli. Vid hemkomsten till England på
hösten 1879 adlades han. 1880–81 tjenade han i
Transvaal-kriget, kommenderade 1882 en brigad
på expeditionen till Egypten och utnämndes i
Dec. s. å. till general-en-chef för egyptiska
armén. Under Nilexpeditionen 1884–85 förde han
befälet öfver kommunikationslinien. 1886–88 var
han militärbefälhafvare i Eastern district och
bekläder sedan d. 1 Jan. 1889 samma plats i Aldershot
district. 1891 utnämndes han till generallöjtnant.
Woodhouselee [ou’ddhausli]. Se Tytler 2.
Woodoll [ou’ddåjl], Eng. Se Dipterocarpus.
Woodsia R. B., hällebräken, bot., benämnes
ett slägte af lågväxta ormbunkar med tjock, tätt
månggrenig och fjällig rotstock, som uppbär tuflikt
sammansittande, kortskaftade, smalt aflånga, enkelt
pardelade stamblad, alla likformiga, med nedanför
midten ledadt skaft. Stambladen äro ludna och på
baksidan vanligen snart brunaktiga. Sporgömmena
äro samlade i radvis ordnade fruktplättar, hvilka
mycket snart sammanflyta och äro omgifna af ett
skålformigt, slutligen i hårlikt fransade flikar
djupt deladt och länge qvarsittande svepfjäll. Den
allmännaste arten är den i bergspringor växande
W. ilvensis (L) R. Br., som har stambladets skifva
oftast 2–3 gånger längre än det brunröda skaftet.
O. T. S.
Woods metall [oudds] kallas en metall-legering, som
består af 4 delar vismut, 2 delar bly, 1 del tenn
och 1 del kadmium. Denna legering smälter redan vid
60,5°. Jfr Newtons metall och Roses metall.
Woodstock [ou’ddstöck], stad i engelska grefskapet
Oxford, 13 km. n. v. om staden Oxford, vid ett litet
tillflöde till Thames. Omkr. 7,000 innev. Staden
är hufvudsakligen beroende af jordbruk, men har
sedan århundraden tillbaka varit känd för sin
handsktillverkning. – Det gamla herresätet W., beläget
vid byn Old W. v. om staden, var tidigt ett kungligt
residens, bebodt redan af Alfred den store. Edvard,
»svarte prinsen», föddes der, och Elisabet hölls der
ett år (Maj 1554–Maj 1555) fången af sin halfsyster
Maria, och det är ryktbart såsom, gömställe för Henrik
II:s älskarinna Rosamond Clifford (Fair Rosamond). Af
tacksamhet för segern vid Blenheim (Höchstädt)
skänkte drottning Anna och parlamentet W. 1704 åt
hertigen af Marlborough och hans efterkommande,
hvarefter det fick namnet Blenheim house. Slottet,
som byggdes på statens bekostnad, efter ritning af
Sir John Vanbrugh, och fullbordadt (1715) kostade
omkr. 500,000 pd, innehåller bl. a. ett bibliotek och
en utmärkt tafvelsamling samt omgifves af en stor, af
Brown anlagd park. Det gamla herresätet W. raserades
1723, och platsen afröjdes.
Woollett [ou’llet], William, engelsk kopparstickare,
f. i Maidstone i Kent 1735, d. i London 1785,
sysselsatte sig redan i skolan med att porträttera,
och hans försök kommo då att ses af en gravör, Tinney,
som upptog honom i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
