Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vorherr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insände hon till tidningen »Fiedrelandet» en varmt
skrifven fosterländsk dikt (tillegnad den nye
konungen, Fredrik VII), hvilken väckte berättigadt
uppseende. Fröken W. var en ifrig kämpe för
qvinnans emancipation (hon var den första qvinna,
som i Danmark höll offentligt föredrag, 1865) och
skref, anonymt, i detta ämne redan 1851 Fire breve
om Clara Raphael. Romanen De förnuftige (1857)
var ett dugtigt inlägg i samma fråga. 1864 utgaf
hon diktsamlingen Vaar og höst (2:dra uppl. 1874).
E. Ebg.
Vormark [får-]. Se Priegnitz.
Wormditt, stad i preussiska regeringsomr. Königsberg
(Ostpreussen), vid Passarges biflod
Drewenz. Omkr. 5,000 innev. Det var fordom
biskopsstift, som 1626 af Gustaf II Adolf förlänades
åt Johan Skytte.
Vormen, biflod till Glommen, afleder sjön Mjösens
vatten vid Minnesund, der en 360 m. lång jernvägsbro
för öfver elfven, och går söderut förbi Eidsvold samt
faller ut i Glommen vid Næs. Vesterifrån emottager
V. Andelfven, hvilken kommer från Hurdalsvand och
går förbi det genom riksförsamlingen 1814 bekanta
Eidsvoldsverk. Omkr. 9 km., mellan Minne och
Eidsvold, trafikeras V. af ångarna från Mjösen. V:s
stränder hafva flere gånger varit skådeplats för stora
utglidningar, såsom 1728, 1737 och 1810 samt 1795,
då loppet var spärradt i 111 dagar och Mjösens yta
steg 8 m. E. H.
Worm-Müller, Jakob. Se Müller, sp. 563.
Wormordsen, Frans, dansk reformator, superintendent
i Lund, f. 1491 i Amsterdam, kom tidigt till Danmark,
der han blef karmelitmunk
i Helsingör samt 1527 lektor vid universitetet
i Köpenhamn. Tillsammans med en ordensbroder
Poul Helgesen (se Eliesen) öfversatte han Davids
psalmer 1528. Han öfvergick kort tid derefter till
lutherska läran och flyttade till Malmö såsom prest
och lektor vid stadens gymnasium. Der skref han
En kort og liden förklaring og forskjel paa den
evangeliske og papistiske prædiken og lærdom
(1531), hvari han skarpt anföll P. Helgesen, samt
utgaf s. å. en disputation, som han haft med en
katolsk prest Asker i Lund om presternas äktenskap.
Efter reformationens
seger blef W. 1537 superintendent (biskop) i
Lund, der han utvecklade stor duglighet, samt
utgaf en Haandbog om den rette evangeliske
messe (1539) och en öfversättning af Luthers
lilla katekes (1537). Död 1551. S. å. utkom
en af honom författad bönbok, som upplefde många
upplagor. W. verkade med lämpor och på den sansade
öfvertygelsens väg för de nya åsigternas seger.
E. Ebg.
Worms. 1. En af de äldsta och i historiskt hänseende
intressantaste städerna i Tysklnd, fordom fri riksstad
och biskopssäte, ligger i storhertigdömet Hessen,
på venstra stranden af Rhen, i en af Tysklands
rikaste trakter, vid hessiska Ludwigsbanan. 25,504
innev. (1890), deraf omkr. 1/3 katoliker. Staden
är oregelbundet byggd; några af tornen och delar
af de gamla murarna qvarstå, men den eger i det
hela ett modernt utseende. Af de fordom många
kyrkobyggnaderna qvarstå nu åtta, af hvilka tre
begagnas af protestanterna och tre af
katolikerna. Bland de senare utmärker sig särskildt den
vackra, i romansk stil, af röd sandsten byggda
katedralen. Endast nedre delen af de vestra tornen
tillhör den ursprungliga byggnaden, som invigdes
1110; den återstående delen af byggnaden invigdes
1181, med undantag af vestra koret och hvalfvet,
som byggdes i 13:de årh., och den af skulpturverk
rikt smyckade södra portalen, som tillkom i 14:de
årh. Kyrkan är i det inre 129 m. lång, 26,5 m. bred
i långskeppet och 36,5 m. i tvärskeppet samt 32
m. hög i midtskeppet. Med sina fyra eleganta
torn, två domer och dubbelt kor täflar hon med
domkyrkorna i Speier och Mainz om främsta platsen
bland Rhentraktens kyrkobyggnader. Den likaledes
romanska S:t Pauluskyrkan (från 1102–16, koret
från början af 13:de årh.) är nu inredd till
museum, innehållande förhistoriska, romerska och
frankiska fornlemningar, en samling föremål från
medeltiden och nyare tiden, som beröra stadens
historia, samt ett Lutherbibliotek, bestående af ett
stort antal reformationsskrifter. Synagogan är en
obetydlig byggnad från 11:te årh., nu fullständigt
moderniserad. Den judiska församlingen (omkr. 1,500
pers.) i W. gör anspråk på att vara den äldsta i
Tyskland och att hafva funnits före den kristna
tideräkningen, ehuru den ej kan bevisa sin tillvaro
tidigare än 588. Stadshuset, restaureradt 1884,
innehåller den forna riksstadens arkiv. Bischofshof,
biskopspalatset, der Luther försvarade sig inför
riksdagen 1521, förstördes af fransmännen 1689 och
1794, och platsen upptages nu af ett enskildt hus. I
kanten af staden ligger Luthersplatz, med det, efter
utkast af Rietschel, Kietz, Donndorf och Schelling
utförda Luther-monumentet (aftäckt d. 25 Juni 1868),
omfattande 12 statyer på en platform af omkr. 100
qvm. yta. I midten står Luthers kolossalstaty (till
en del modellerad af Rietschel) på ett 6 m. högt, med
basreliefer, porträttmedaljonger, vapen och inskrifter
prydt hufvudpostament, vid hvars fot sitta statyer
af reformationens förelöpare Petrus Valdus, Wycliffe,
Hus och Savonarola; på lägre piedestaler i hörnen af
platformen stå statyer af Luthers samtida Melanchthon,
Reuchlin, Filip af Hessen och Fredrik den vise samt
mellan dem allegoriska figurer, föreställande
Magdeburg (sörjande), Speier (protesterande)
och Augsburg (med fredspalmen). Stadens handel och
industri äro icke obetydliga. Förnämsta inkomstkällan
äro vinbergen, af hvilka de omkring Liebfrauenkirche
utanför staden lemna det verldsbekanta
Liebfrauenmilch. Andra välkända vinsorter äro
Luginsland och Katterlöcher. Af industrigrenar
framstår särskildt tillverkningen af glansläder (öfver
3,000 arbetare), cikoria, skiffertaflor och benmjöl. –
W. är af keltiskt ursprung, såsom dess latinska namn
Borbetomagus ådagalägger. Det intogs i 5:te årh. af
burgunderna samt blef deras hufvudstad, och dess namn
förekommer i många af detta folks hjeltesagor. Äfven
under frankerna var det en betydande stad och var ofta
Karl den stores och hans efterträdares residens. Den
förste säkert kände biskop af W. var Erembert
(670). I kyrkans och dermed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
