Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Woulfska flaskor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f. i Haarlem 1629, d. derst. 1666, utvecklade
sig under Philips’ ledning till en förträfflig
nationel landskapsmålare. Han blef mästare i
Haarlems målaregille 1655. Han målade mestadels
landskap från dynerna i Haarlems granskap och visar
äfven inflytelse från Wijnants. Hans taflor äro
mycket sällsynta. Likartade till karakter äro hans
kustlandskap under glödande aftonhimmel (i Rotterdams
museum), ett vinterlandskap (i Hannover) samt hans
sommarbild och vinterbild från dynerna (bägge i
Sveriges Nationalmuseum). Om Wijnants påminner en
tafla i Galleri Arenberg (Bruxelles), om brodern
Philips ett landskap i galleri Liechtenstein (i
Wien). Dessutom finnes en vy af Haarlem i Haarlems
museum. C. R N.
Vouziers [-sie], stad i franska depart. Ardennes,
vid Aisne. Omkr. 3,500 innev. I senaste fransk-tyska
kriget koncentrerade Mac-Mahon d. 27 Aug. 1870 sin
armé vid V. för att understödja Metz, men trängdes
tillbaka af tyskarna.
Vovtjok, Marko. Se Markevitj.
Vov-vov-teorien, språkfilos., är namnet på den
åsigt om språkets första ursprung, som söker detta
i efterhärmning af vissa läten i naturen, specielt
djurriket. Enligt denna teori, som redan antyddes
af de gamle (i Indien t. ex. af Yāska i 5:te–6:te
årh. f. Kr., i Grekland af Epikuros o. a.) och i
nyare tider fick en vältalig representant i Herder
samt för det mesta går under namn af »onomatopei»
(se d. o.), skulle de ursprungligaste benämningarna
i språket uppkommit derigenom att menniskorna sökte
medelst rösten efterhärma vissa läten och med dessa
härmningsljud benämnde de föremål, från hvilka de
ursprungliga ljuden härledde sig. Så skulle teorien
kunna belysas genom namnet vov-vov, som, hemtadt
från hundens läte, specielt i amm- och barnspråket
kommit att betyda hund. Namnet är en öfversättning
af det tyska bau-wau- eller wau-wau-theorie, som,
åtminstone i större utsträckning, först användes af
M. Müller (i »Lectures on the science of language»
o. a. arbeten), tydligen för att liksom genom sjelfva
löjligheten i namnet visa, att teorien, såsom Müller
säger ännu 1888 (»Science of thought») och i 2:dra
tyska uppl. af nämnda »Lectures» (1892–93), icke
behöfde någon vidare vederläggning. Emellertid är
Müllers försök till vederläggning högst misslyckadt;
ty att ljudefterhärmning är och varit en mycket vigtig
faktor vid den språkliga nyskapningen, erkännes af de
flesta moderna språkvetenskapsmän. Bl. a. har Paul
(kap. IX af »Principien der sprachgeschichte»)
på ett högst skarpsinnigt sätt visat denna teoris
tillämplighet och riktighet vid förklaringen af
språkets ursprung. Den ursprungliga språkbildningen
på grundvalen af onomatopoetiska bildningar belyses af
sådana bildningar från våra dagar som blaffa, klirra,
plaska, pladdra, pluddra, bullra, buffa, pufa, bubbla,
rissla, tissla, tassla, snattra, hurra, kurra,
knorra, tulla, pimpla, summa, ticka. Flere af dessa
ord äro visserligen icke uteslutande ljudbilder, utan
så att säga schematiserade efter annat i språket
befintligt material, på grund af hvilket inom
språkkänslan förefinnes ett visst inre ljudschema,
efter hvilket det nyskapade materialet mer
eller mindre formas. Onomatopoetiska äro också
ombildningarna af ord, som äro i språket befintliga,
men som på grund af utvecklingen inom språket
aflägsnat sig alltför mycket från det onomatopoetiska
ljudbildsschemat, t. ex. när i st. f. det medelhögtyska
gouch (vårt gök) inträdt ny-högtyska kukuk (jfr
vårt kuku). I närmaste samband dermed står amm-
och barnspråkets oftast reduplicerade bildningar,
såsom vovov, mama, papa. Under de onomatopoetiska
bildningarna bruka äfven sammanfattas de
interjektionella. För så vidt sådana bildningar ansetts
vara det egentliga grundlaget för språkets uppkomst,
har denna teori också benämnts onomatopoetisk, men
till skilnad från vov-vov-teorien också kallats
pah-pah- eller aha-teorien. Det är säkert,
att såväl ljudhärmning som interjektions-satser äro
ursprungliga språkbildningselement. Noirés åsigt om
lystringsinterjektioner eller vissa sysselsättningar
åtföljande ljud (clamor concomitans) såsom uteslutande
eller väsentlig faktor vid den första språkbildningen
skiljer sig icke väsentligen från vov-vov- och
pah-pah-teorierna; den har egentligen afseende
endast på den psykologiska utgångspunkten. Att
närmare utveckla de fysiologiska och psykologiska
momenten vid den ursprungliga språkbildningen hör
ej hit (jfr Ordbildning och Språk). Man kan säga,
att på den punkt, då bestämda betydelser börja fästas
vid vissa ljudbilder, gör sig ett starkt element af
öfverenskommelse (konvention) gällande: språket blir
meddelelsemedel. Då de sålunda uppkomna ljudbilderna
med de konventionelt vid dem fästa betydelserna
reproduceras hos den talande och hörande (förstående),
är språket i egentlig mening till. M. Müllers åsigt
om de s. k. rötternas, genom fortsatt elimination
ur flere ljudmöjligheter och genom deras adaptering
till vissa betydelsebilder uppkomna, egenskap att
vara ljudtyper har sin tillämpning på språklifvet
i ett mera utveckladt stadium. Men hans åsigt om
språkets första ursprung är förfelad på grund af hans
uppfattning af de s. k. rötterna såsom verkligen
ursprungliga (ej blott abstraherade) ljudbilder,
och hans bevisföring och polemik äro ytliga och
sofistiska. – Det är tydligt, att om man utgår från
den moderna uppfattningen af språkets uppkomst och
väsende, äfven vissa djur kunna sägas ega språk.
K. F. J.
Vox humana, Lat. (Grek. anthropoglossa), musikt.,
»menniskoröst», en 8-fots stämma i orgeln,
vanligen förekommande såsom tungpipa, men äfven
såsom labialpipa, ej sällan med en pipa af hvardera
sorten. En god vox humana är en orgels stolthet,
men förekommer ej ofta. En 4-fots stämma kallas
vanligen vox angelica (»änglaröst») l. vox virginea,
(»jungfruröst»).
Voxna, socken i Gefleborgs län, Södra Helsinglands
vestra tingslag. Areal 26,475 har. 1,402
innev. (1892). V. utgör ett till egaren af Voxna bruk
patronelt pastorat, Upsala stift, Helsinglands vestra
nedre kontrakt.
Voxna, förr jernbruk i Voxna socken, Gefleborgs
län, består af 8,107 mtl med en areal af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
