Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Woulfska flaskor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
25,824 har. Taxeringsvärdet är 250,000 kr.
(1890). Det eges af Ljusne-Voxna aktiebolag. Närmaste
jernvägsstation är Bollnäs och hamn Söderhamn.
Voxnan, Ljusneelfs största biflod, upprinner med flere
källåar på gränstrakterna af Herjedalen, Dalarna
och Helsingland, hvarifrån den strömmar mot s. ö.,
delvis som gräns mellan de två senare landskapen (Orsa
finmark och Los), samt upptager i Ofvanåkers socken
fr. v. Häcklaån (omkr. 50 km.) och längre ned Grykån,
som utgör afloppet för en mängd sjöar i Färila, Los’
och Ofvanåkers socknar. I Voxna socken får V. en mera
östlig riktning, som den vidhåller genom Ofvanåkers,
Alfta och Bollnäs socknar, hvarunder elfven bildar
flere sjöar: Viksjön, Alftasjön och Voxsjön, nedanför
hvilken ån vid Voxsäter, der norra stambanan är
förd öfver den, faller ut i Ljusnans utvidgning
Varpen. Flodens längd beräknas till 150 km.
Vox populi, vox Dei, Lat., »folkets röst (är) Guds
röst», ett ordspråk från medeltidens början.
Voxtorp. Se Våxtorp.
Woyna, Eduard, grefve, österrikisk diplomat,
militär, född d. 13 Maj 1795, var son af österrikiske
vice-kansleren för Galizien, statsmannen grefve Franz
Zaver Woyna (af polsk slägt) och grefvinnan Maria
Teresia Czaplikow. Han deltog med utmärkelse i 1814
års krig och hade uppnått ryttmästares grad, när han
1816 ingick på den diplomatiska banan. Sistnämnda år
åtföljde han grefve Ficquelmont i egenskap af attaché
till Stockholm, der han förblef till 1818. Han
var å nyo i Sverige April 1820–Juli 1823 såsom
chargé-d’affaires och 1829–41 såsom envoyé extr. och
min.-plénip., hvarefter han på förordnande ad-interim
förestod österriska ambassaden i Petersburg, nominelt
behållande sin post i Stockholm. Af kejsaren utsedd
att lyckönska konung Oskar I till hans uppstigande
på tronen (1844), begaf W. sig öfver till Sverige,
men rapellerades samtidigt från sin envoyébefattning
härstädes samt utnämndes i enahanda egenskap vid
belgiska hofvet. På den militära banan uppnådde
han fältmarskalks-löjtnants grad, som han erhöll
1848. Grefve W., som tillbragt sina ungdomsår
och sin mannaålder i Sverige, intog en framstående
plats inom societetslifvet i hufvudstaden, der hans
vackra yttre och älskvärda väsende gjorde honom
till en damernas gunstling. Han förde stort hus,
och hans hem vid Gustaf Adolfs torg (forna Palinska
huset, i hörnet af Fredsgatan och Malmtorgsg.) var
samlingsplatsen för en utvald krets, der elegansen
och den spirituella konversationen täflade om
herraväldet. Äfven såsom diplomat åtnjöt han ett visst
anseende och sades inom väl underrättade kretsar hafva
varit designerad till ambassadör i Petersburg. Han
afled i Bruxelles d. 3 Jan. 1850, efterlemnande
en son, med hvilken slägten utdog på 1870-talet.
F. U. W.
Woynarowski, Stanislaus Andreas, politiskt offer,
var systerson till kosakhetmanen Mazepa och öfverste
för ett kosakregemente, följde efter Poltavaslaget
(1709) Mazepa till Bender och kom efter hans död
derstädes s. å. genom arf i besittning af dennes stora
förmögenhet. Den omsattes hastigt i form af betydande
lån till konung Karl XII och män i hans omgifning. I
Bender ingick W. äktenskap med Anna Mirowicz, en
syster till den nye kosakhetmanen Orliks gardeschef
Feodor Mirowicz, och der föddes honom sonen
Stanislaus och dottern Karolina Eleonora. Det hat tsar
Peter icke längre kunde tillfredsställa på Mazepa gick
ut öfver hans slägt: dess egendomar konfiskerades;
W:s svärmoder, svågrar och svägerskor bortfördes från
Ukranja, och sjelf blef han, efter att samtidigt med
Karl XII hafva lemnat Turkiet (1714), d. 12 Okt. 1716
på öppen gata i Hamburg försåtligt öfverfallen
af den ryske residenten och hans handtlangare samt
förd till Petersburg. Der fick han, nästan bragt från
förståndet, försmäkta i svårt fängelse ända till 1723,
då han förvisades till Jakutsk i Sibirien, der han
framsläpade sitt lif i elände. Den ryske skalden
Rylejev har poetiskt behandlat W:s sorgliga öde. –
W:s hustru, Anna Woynarowska, kom 1717 till Sverige
för att utkräfva mannens fordran och arbeta för hans
befrielse. Hon lefde här länge i misère, ty de medel,
som Karl XII och sedermera rikets ständer (1719 och
1720) anslogo, voro otillräckliga eller utföllo ej
till fulla belopp. Hon bestormade regeringen med böner
att rädda mannen och med kraf på betalning. Svenska
beskickningen i Petersburg fick också flere gånger
befallning att lägga sig ut för honom, men utan
resultat. Med betalningen dröjde det. Omsider fann
regeringen farligt att längre lemna hennes fordran
öppen, ty hon kunde möjligen öfverlemna sin revers åt
någon främmande makt. 1725 steg hennes kronofordran
med räntor till omkr. 1 1/2 mill. kronor. Den 24
Nov. 1731 kom slutligen en öfverenskommelse till
stånd, enligt hvilken hon i ett för allt erhöll 4
tunnor guld (omkr. 800,000 kr.). I denna summa ingingo
bl. a. Tynnelsö kungsgård (som redan 1725 lemnats
henne), Eskilstuna bruk, det hus vid Kungsträdgården i
Stockholm, som hon 1742 sålde till enkehus, m. m. På
1750-talet lemnade öfverstinnan W. Sverige.
Voysey [vå’jsi], Charles, engelsk teolog, f. i London
1828, blef prest i episkopalkyrkan och innehade sedan
1852 åtskilliga presterliga anställningar i olika
delar af England och en tid äfven på Jamaica. 1861
öfverflyttades han såsom kyrkoherde till S:t Marks,
Whitechapel. Han förlorade denna plats till följd af
en predikan mot dogmen om den eviga fördömelsen. Han
erhöll dock sedermera befordran å andra orter, men
då han uppträdde i alltmera rationalistisk riktning,
blef han slutligen afsatt, 1871. V. har sedermera
lemnat åsido hvarje form af specielt kristlig tro
och uppträdt såsom förkunnare af en af kristendomen
oberoende teism samt i London bildat en teistisk
församling. Till hans märkligaste skrifter höra hans
predikan Is every statement in the bible about our
heavenly father stricily true och under titeln Dogma
versus morality offentliggjorda bref till ärkebiskopen
af Canterbury.
Vrak, sjöv., ett fartyg, som strandat eller på sjön
blifvit genom sammanstötning eller storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
