- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1411-1412

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrangel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta blef W. på våren 1630 riksråd. Kort
efter konungens affärd till Tyskland s. å. fick
W. befälet öfver Elfsborgs och Jönköpings slott
samt de deromkring förlagda trupper, som skulle
skydda dessa fästningar i händelse af ett danskt
anfall. Stort obehag vållade han den svenska
regeringen, då han 1631 i Stockholm öfverföll den
danske diplomatiske agenten Pros Knudsen, i hvilken
han fruktade en gynnad rival om Margareta Steenbocks
hand. 1632 utnämndes W. till guvernör i Preussen
och var 1635 en af svenskarnas fullmäktige vid
underhandlingarna i Stuhmsdorf. 1636–37 förde han
befäl öfver östra sidohären i Tyskland, hvilken,
sedan den brandskattat Berlin, skulle operera uppför
floden Oder. Genom hjelpsändningar till Banér kunde
denna här emellertid ingenting uträtta, utan W. drog
sig tillbaka till Pommern, der Banér, sedan han på
sitt berömda återtåg från Torgau lyckligt manövrerat
sig ur fiendernas fälla, i Juli 1637 förenade sig med
honom. Sedermera stod Banér i ett befäst läger vid
Stettin, W. i ett likadant vid Anklam för att hindra
fienden att öfvergå Peene. Förhållandet emellan Banér
och W. blef likväl ej godt, hufvudsakligen genom
W:s fel. Mycket bidrog dertill regeringens okloka
åtgärd att skicka W. till Pommern, ty derigenom
kommo i sjelfva verket tvänne öfverbefälhafvare att
finnas i Tyskland. Såsom äldste fältmarskalk stod
W. nämligen ej under Banérs befäl. Till följd af
W:s egenmäktiga uppträdande begärde Banér snart sitt
afsked och öfverbefälets lemnande åt W., ty »två
hufvud för armén här äro för mycket». Redan i Juli
1637 hade W:s afsked utfärdats, men han stannade
qvar. Ehuru Banér ofta uttryckte sitt missnöje med
W:s och hans underordnades försumlighet, kan han dock
sägas hafva visat tålighet mot W. och mera håg till
samverkan med honom än W. med Banér. Man tyckes en tid
i hären hafva i W. fruktat en blifvande ledare för
den est- och livländska adeln i dess opposition emot
svenska kronan. Missnöjet hos denna var på hösten
1637 stort med anledning af att A. Oxenstierna i
sittande råd hållit ett skarpt strafftal till de
estländske deputerade för den estländska adelns
spotska hållning emot regeringen. Farhågan visade
sig snart ogrundad, ehuru W. i flere svenska
högre officerares närvaro yttrat, att han aldrig
mera ville återvända till Sverige, utan draga sig
tillbaka till Östersjöprovinserna. Oenigheten emellan
Banér och W. ökades i hög grad på hösten 1637,
då Banér i Hinterpommern opererade emot fienden,
af följande anledning. W. hade rest till Greifswald
och åt Vitzthum, som ej visade sig vuxen uppdraget,
lemnat befälet öfver de trupper, som skulle bevaka
öfvergångarna öfver Peene. Men de kejserlige lyckades
d. 26 Okt. 1637 öfverraska skansarna vid Tribesee
och öfvergå floden, hvarefter Vitzthum drog sig
tillbaka till Greifswald. Under reträtten blefvo
hans trupper så godt som sprängda. Vorpommern var
nära att gå förloradt, och Banérs ställning blef
vådlig. Emellertid lyckades svenskarna hålla sig qvar,
tills förstärkningar anlände. Då W. i början af 1638
trots lofven ej öfverlät åt Banér
en styrka af 3,500 man, begärde den senare, att
en af riksförmyndarna skulle sändas för att taga
krigsangelägenheterna om hand, och kort derefter, i
April, förnyade han sin anhållan om afsked. Äntligen,
på våren 1638, återkallade regeringen W. till
Sverige, men utnämnde ej långt derefter, antagligen
för att soulagera honom, hans då endast 24-årige
son Karl Gustaf till generalmajor. 1643 vardt
W. generalguvernör i Livland. Han dog d. 11
Dec. s. å. A. H–ld.

2. Wrangel, Helm (såsom han sjelf
skref sig) l. Helmuth, Helmeth (såsom han benämnes i
svenska urkunder), krigare, antagligen kusin till den
föregående, föddes 1600 i Mecklenburg. På 1620-talet
kom han i svensk krigstjenst, kämpade som man i ledet
vid Strasburg (Westpreussen) 1627 och som löjtnant
vid Breitenfeld (1631) samt utnämndes efter slaget
vid Lützen (1632) till öfverstelöjtnant och chef
för en sqvadron ryttare. Under Horn stred han med
utmärkelse vid Memmingen (1633) och slog 1634 800
kroater vid Dachau. 1635–37 stod han under Banérs
befäl och utnämndes efter slaget vid Wittstock
(1636) till öfverste för ett kavalleriregemente. I
sistnämnda egenskap gick han 1638 i Brandenburgs
tjenst, men återvände efter uppgifvandet af staden
Gardelegen (Febr. 1639) i Sveriges med alla under
hans befäl stående trupper, hvarför en brandenburgsk
krigsrätt, såsom det tyckes ej utan skäl, förklarade
honom skyldig till edsbrott och dömde honom till
döden. Genom Torstenssons mellankomst upphäfde »den
store kurfursten» 1043 domen. Vid återinträdet i
svenska hären vardt W. endast major, men 1641 befinnes
han åter vara, öfverste, vid Stålhandskes kår. Han
var ock med vid Torstenssons angrepp på de kejserliga
arflanden 1642 och ryckte fram 6 mil nära Wien. Vid
Torstenssons anfall på Danmark 1643 synes han hafva
kommenderat avantgardet. Han. gick t. o. m. öfver
den frusna Liimfjorden och sprängde vid Norre Sundby
en bondehär. Under sin marsch söderut in i Tyskland
på hösten 1644 detascherade Torstensson W. »med ett
godt antal ryttare och något fotfolk (16 regementen)
åt Holstein och Jutland», der W. i Jan. 1645 intog
Haderslev, Kolding, Ribe (hvarest han slog general
Buchwald), Aarhus och Viborg. Derefter nedgjorde
han vid Elmsporen (Holstein) 11 kompanier ryttare
under general Ahlefeld, stormade Krog- och
Stenborgskansarna, ödelade Holstein och jagade Kristian
IV:s trupper ur nästan hela landet. Hans försök
att i spetsen för 3,500 man genom inneslutning
(April. –Juni) och stormningar intaga Rendsborg
misslyckades, men han slog de till stadens undsättning
anryckande Buchwald och Ahlefeld i Eiderstädtska
landet (d. 25 April). Efter att på befallning af den
flottan kommenderande Karl Gustaf Wrangel, under
hvilkens befäl han stod, hafva för en kort tid åter
ryckt in i Jylland, återvände han på sensommaren till
Holstein, hvilket han dock redan på hösten fick order
att utrymma. Kort efter freden vid Brömsebro (1645)
utnämndes W. till generalmajor af kavalleriet. 1646
års fälttåg gjorde han under Karl Gustaf Wrangels
befäl, blef vid belägringen af Höxter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free