Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrangel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plats i Sekreta kommissionen). Ehuru han till en
början lutat åt det s. k. holsteinska partiet (se
d. o.), slöt han sig vid brytningen mellan detta
och Arvid Horn till den sistnämnde, hvilken fann
honom så oumbärlig i kansliet, att han skall hafva
sökt hindra hans befordran till annan tjenst. 1727
blef han dock landshöfding i Skaraborgs län,
på hvilken plats han verkade med mycken drift,
och 1729 transporterades han till Nerikes och
Värmlands län. Ehuru ej tillhörande hattpartiet,
blef han, mot sin egen vilja, riksråd vid dettas
seger 1739. I rådet motsatte han sig den äfventyrliga
krigspolitiken, men fick dock vid 1740 års riksdag
plats i det s. k. secretissimum, som förberedde 1741
års ryska krig. Under hattarnas trångmål vid 1742 års
riksdag med anledning af krigets snöpliga utgång
anmodades W. af sin vän K. Gyllenborg att söka
förlika partierna, men lyckades ej deri. När Adolf
Fredrik valts till tronföljare, blef W. 1743 medlem
af den beskickning, som sändes att föra honom till
Sverige. Omedelbart före afresan hade han, trött på
partistriderna, begärt afsked från riksrådsämbetet;
det beviljades, men ständerna uttryckte dock sin
önskan att han skulle qvarstanna, och med anledning
deraf nedlade han ämbetet först 1744. 1748 undanbad
han sig serafimerorden; 1762 erhöll han af ständerna
utan sin begäran pension. W. uppträdde äfven såsom
författare både i landthushållning, t. ex. med
Rön om tufvor på sanka ängar (i Vetenskapsakad:s
Handl. 1740), och i vitterhet. Af hans vittra
arbeten må nämnas Phaedri fabler i svenska rijm
öfversatte (1736), Fröken Snöhvits tragaedia
(spelad 1737; tr. 1739), Torilla eller Regner
och Svanhvita tragaedia (spelad 1738; tr. 1739),
Missförstånd i kärleken uti en commoedie (1748)
samt möjligen »Missförståndet. Comoedia» (1741). Han
blef 1743 ledamot af Vetenskapsakademien. På hans
initiativ började först marmorbrotten i Kolmorden
bearbetas. Han dog d. 18 Jan. 1705 på Lagnö gård
i Södermanland. Enligt hans förordnande nedlades
i hans graf på Aspö kyrkogård en del handlingar,
hvilka fingo öppnas först 1835. De rörde endast
familjeförhållanden. Hans sjelfbiografi är tryckt
i »Handl. rör. Skandinaviens historia» (XXVI).
S. B.
6. Wrangel, Erik d. y., friherre af Lindeberg,
partiman, den förres son, föddes d. 23 April
1721 i Stockholm, blef 1740 kanslijunkare, 1743
kammarherre hos d. v. kronprinsen, Adolf Fredrik,
medföljde s. å. såsom kommissionssekreterare på
Tessins beskickning till Danmark och blef 1749
lagman på Gotland. Högt bildad, skicklig talare och
stilist, med lysande sällskapsgåfvor, djerf och
hänsynslös, var W. den mest betydande i det parti
(»hofpartiet»), som i början af Adolf Fredriks
regering understödde Lovisa Ulrikas planer på en
utvidgning af konungamakten. Till envälde ville dock
W. icke gå, men hattarnas hänsynslösa partivälde
hade öfvertygat den ifriga mössan om önskligheten
af en inskränkning i ständernas och rådets makt,
hvarjämte personlig tillgifvenhet för konungaparet
väl äfven inverkade på hans handlingssätt. Under
1751 års riksdag ledde han
med stor talang och ej utan framgång på riddarhuset
oppositionen mot hattrådet och skall äfven hafva
beredt detta svårigheter genom att vid dess tvister
med konungen låna denne sin skickliga penna. Äfven
en efter riksdagen i handskrifter kringspridd
och på ett folkmöte i Vestergötland 1755 uppläst
flygskrift, »Constans Sincerus», som med skärpa och
skicklighet bekämpade hatt-tidningen »Ärlig Svensk»
och hela hattsystemet, anses vara författad af
W., och antagligen har han åtminstone haft del
i en annan samtidigt utgifven liknande skrift,
»Mössornas testamente». Också hämnades hattrådet
genom att öfverrösta konungen, då denne utnämnde
W. till lagman i Upland. Vid riksdagen 1755 upptog
W. striden med förnyad kraft, men nöjde sig
då ej med att drifva opposition på riddarhuset,
utan sökte inom bondeståndet värfva anhängare för
hofvet och skall äfven hafva umgåtts med planer på
en revolution. Då åtskilliga hans hantlangare drogos
inför en ständernas kommission, som tillsatts med
anledning af ett genom hofpartiet d. 29 Nov. 1755
tillstäldt våldsamt uppträde i bondeståndet, fann
emellertid W. rådligast att i Febr. 1756 fly till
Norge och sedan till Hamburg. Derigenom undgick han
att inblandas i det misslyckade revolutionsförsöket
1756. Icke dess mindre blef han efter dettas
upptäckt af kommissionen dömd att mista lif,
ära och gods. Domen grundades förnämligast på en
partiskrift, »Svea rikes tillstånd», hvilken spridts
i Dalarna, Värmland och Vestergötland för att reta
allmogen derstädes till uppror mot hattregeringen,
och som tillskrefs W. (han har dock förnekat
författareskapet). Under landsflykten sökte W. i
Aug. 1758 intressera England för ett dylikt uppror i
de vestra landskapen och sökte äfven genom ett besök
hos Fredrik II i Preussen utverka dennes understöd åt
det svenska hofvet. Han dog d. 4 Jan. 1760 i Hamburg.
S. E.
7. Wrangel, Erik Fredrik, militär, krigshistoriker,
tonsättare, tillhör adliga ätten W. och föddes
på Ingeshult i Vestergötland d. 17 Juli 1816. Han
var 1831–34 student i Lund och utnämndes 1837 till
underlöjtnant vid Vestgöta regemente, der han, som
1844 utexaminerats från Högre artilleri-läroverket
och 1845 förordnats till generalstabsofficer,
1861 utnämndes till major. Han tog 1865 afsked
såsom öfverste i armén och utnämndes s. å. till
postinspektor i Vexiö. W. var 1844–46 lärare vid
militärskolan i Skara, 1847–49 vid militärskolan
i Stockholm och 1858–65 lärare i krigskonst och
krigshistoria vid Högre artilleriläroverket samt
tjenstgjorde 1848–65 i Landtförsvarsdepartementets
kommandoexpedition, sedan 1858 såsom
t. f. sous-chef. Sedan W. utgifvit, anonymt,
Kriget mellan Ryssland och Turkiet (1854) och dess
fortsättning Österländska kriget (1854–56), utarbetade
han efter af K. M:t 1860 lemnadt uppdrag och efter
att hafva besökt under loppet af 1861 föreläsningarna
vid åtskilliga utländska generalstabsofficersskolor
Krigshistoriens grunddrag. Försök till lärobok för
Krigshögskolan (3 dlr, 1866–85), det enda arbetet
i sitt slag författadt af svensk man. 1851 vardt W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
