Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kupolen öfver den punkt, der skeppen skära hvarandra. Den
är tredubbel, bestående af en inre »kalott» af sten,
en yttre af trä och mellan dem en konisk tegelkupol
såsom stöd för stenlanterninen, alla tre oberoende
af hvarandra. Hela kyrkan kostade 1,167,474 pd
sterl. – För öfrigt kan W. sägas hafva gifvit det
moderna London dess utseende. Han fick nämligen efter
branden uppgöra en plan för stadens nybyggande, och
han lemnade ritningar till ett femtiotal nedbrunna
kyrkor, bland hvilka de förnämsta äro S:t Michaels
kyrka, Cornhill, S:t Brides och S:t Mary le Bow,
Fleetstrcet, samt S:t Stephens, Walbrook. Särskildt
äro hans tornspiror berömda, under det han ofta
lemnade det öfriga yttre af kyrkan i ganska torftigt
skick, beroende enligt engelskt intyg derpå att han
aldrig för den yttre utstyrseln ville öfverskrida
kostnadsförslag eller tillgängliga medel. Af hans
profana verk må nämnas Royal exchange, Marlborough
house, Buckingham house samt flere byggnader i Oxford
och Cambridge utom de redan nämnda. W. blef »knight»
1673, var ledamot af Royal society och valdes till
dess president 1681 samt var i flere år medlem af
parlamentet. Han ligger begrafven i S:t Paul och å
hans epitafium läsas orden: »Si monunentum requiris,
circumspice» (om du frågar efter hans minnesvård,
skåda omkring dig). Se Phillimore: »Chr. W.,
his family and his times» (2:dra uppl. 1884).
C. R. N.
Vrena, socken i Södermanlands län, Oppunda
härad. Areal 1,920 har. 474 innev. (1892). Annex till
Hälla, Strengnäs stift, Nyköpings Vestra kontrakt.
Wreschen (P. Września), stad i preussiska
regeringsomr. Posen, vid Wartes biflod Września
och jernvägslinien Oels–Gnesen. Omkr. 5,000 innev.,
de fleste polacker. Angqvarnar och spanmålshandel,
sockerbruk och tillverkning af landtbruksredskap.
Vreta kloster. 1. Cistercienskloster, som låg i
Gullbergs härad i Östergötland, ej långt från Roxen
och vid pass 1 mil från Linköping samt anlades
enligt gamla anteckningar 1162 af konung Karl
Sverkersson. Enligt annan uppgift kom klostret till
stånd redan under konung Inge den yngres tid och
skulle då hafva varit bebodt af benediktin-nunnor,
som, i sådant fall, fått under Karl Sverkerssons tid
lemna rum för cisterciensnunnor, i hvilkas besittning
klostret sedermera fortfor att vara. Ännu 1445 rådde
egendomliga tvifvel om besittningen, då abboten i
Allhelgonaklostret vid Lund anmodades af abboten i
Alvastra att utforska huruvida klostret tillhörde
benediktin-orden eller ej, men han vågade ej fälla
dom i denna sak. Nunnornas antal var 32. Klostret
var ett af de förnämsta i Sverige, omhuldades af
regenterna och underhölls genom talrika gåfvor och
testamenten. Det var i besittning af en mängd gårdar,
hvilkas antal torde hafva uppgått till ett par
hundra. Konung Valdemar fritog (1250) dem från all
kunglig tunga och gaf klostret rätt att af gårdarna
uppbära utskylderna. Marsken Torgils Knutsson förbjöd
(1295) alla dem, inom hvilkas områden klostrets gods
voro belägna, att af dessa utkräfva någon skatt, och
konung Birger utfärdade året derpå skyddsbref för
klostret med löfte att icke utkräfva några gärder,
om ej landets välfärd någon gång skulle nödga honom
dertill. Konung Magnus frikallade (1329) klostret
och dess gods från alla andra skatter än sådana, till
hvilka andra kyrkogods voro förpligtade; han och hans
drottning Blanche testamenterade penningar till V.,
och då 1341 en markgäld påbjöds, blefvo dess gårdar på
Öland derifrån fritagna. Skyddsbref och stadfästelse
å privilegierna utfärdades vidare af konung Erik
(1357), konung Håkan (1363), som befriade klostrets
underlydande från skyldighet att med dagsverken
bidraga till hans byggnadsföretag vid kungsgårdarna
Svaneholm och Vadstena, konung Albrekt (1368), konung
Erik (1415 och 1421), Sveriges höfvitsman Engelbrekt
Engelbrektsson (1435), med förbud för alla fogdar att
ofreda klostrets landbor, konung Kristofer (1442),
konung Karl Knutsson (1448), konung Hans (1498) samt
riksföreståndarna Sten Sture den äldre (1503) och den
yngre (1519). Äfven den andliga makten gaf klostret
sitt skydd. Sedan klostret i början af 1200-talet
nedbrunnit, utlofvade (1248) påflige legaten Vilhelm
af Sabina aflat åt dem, som på något sätt bidrogo
till dess återuppbyggande, och samma löfte förnyades
sedermera af kardinal Guido (1266). År 1289 invigdes
den nybyggda kyrkan af biskop Bengt i närvaro af
konung Magnus Ladulås och hans drottning. (Denna
lilla vackra, treskeppiga kyrka qvarstår ännu. Den
är uppförd i s. k. öfvergångsstil och hade urspr.
två vesttorn. Under tidernas lopp har den undergått
många förändringar. Det rektangulära koret, utan
apsis, tillkom under vasatiden; på 1650-talet
tillbyggdes vid långhusets södra sida Douglasska
grafkoret.) Aflats- och skyddsbref utfärdades af
biskoparna Brynolf i Skara (1289), Lars i Linköping
(1293) och Nils i Linköping (1383). Byggnaderna voro
till största delen uppförda af kalksten, hemtad från
klostrets eget brott, hvilket var af det värde, att då
domkapitlet i Linköping (1306) begagnade sig deraf,
detta icke fick ske utan särskildt erkännande att
klostret dertill gifvit sin tillåtelse. Byggnaderna
härjades dock af vådeld. Utom hvad ofvan berättats,
klagade man 1434, att klostret råkat i stor fattigdom
genom derstädes timad eldsvåda, klostret fick då
hjelp af många enskilda välgörare. Bland dem, som
under tidens lopp skänkt betydande gåfvor till V., må
nämnas lagmannen Svantepolk Knutsson, som upplät flere
gårdar på Öland och i Kind, dä hans tvänne döttrar
Katarina och Ingrid insattes (1256) i klostret. Bägge
blefvo abbedissor, den senare efter, såsom det synes,
egendomliga öden. Gamla krönikor omtala nämligen,
att hon 1287 bortröfvats af Folke Algotsson och af
honom blifvit förd till Norge, men det uppgifves ej,
att rofvet skett ur klostret, der hon likväl såsom
barn insattes. Det är anmärkningsvärdt, att dylika
äfventyr förtäljas äfven om hennes moder och mormoder,
ehuru, åtminstone hvad den senare angår, berättelsen
ej synes sannolik. Hvad Ingrid Svantepolks dotter
vidare angår, återvände hon sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
