Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring / 1451-1452 (1893) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrtra ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tinninghålan genom en benig vägg. Genom
sistnämnda egenskap närma sig vristdjuren den
högsta djurordningen (menniskan och aporna). Sitt
namn hafva de erhållit på grund af fotvristens
egendomliga byggnad: båt- och hälbenen äro nämligen
mycket starkt förlängda, nästan af underbenets halfva
längd. Andra och tredje tån å bakre extremiteterna
äro utrustade med sammantryckta klor; alla öfriga tår
bära naglar. Familjen innefattar 1 slägte med 2 arter:
spökdjuret, Tarsius specirum, ett djur med synnerligen
egendomligt, »spöklikt» utseende (se fig.). Ögon och
öron äro mycket stora.



svansen, mycket lång och gleshårig, slutar med en
tofs. Fingerblomman är starkt utbredd. Färgen är
gulgrå, med röd anstrykning. Kroppen når en längd af
16 cm., svansen af 24 cm. Spökdjuret bebor skogarna å
flere af den ostindiska arkipelagens öar samt lifnär
sig af insekter och ödlor. Det sofver om dagen,
men är i tämligen liflig rörelse under natten, i
det att det liksom en groda hoppar på de förlängda
bakbenen. Endast två individer anträffas tillsammans.
L–e.

Vrtra (Vritra), mytol. Se Varuna.

Vrå, socken i Kronobergs län, Sunnerbo härad. Areal
14,610 har. 1,243 innev. (1892). Annex till Odensjö,
Vexiö stift. Sunnerbo kontrakt.

Vråkslägtet, Buteo, zool., hör till familjen hökartade
foglar, Falconidae, och ordningen roffoglar,
Accipitres, inom foglarnas klass. Hufvudet är stort,
kroppen undersätsig och kort. Näbben är liten och
svag, i öfverkäksfliken knappt märkbar. Trakten
mellan näbb och öga är täckt med borsthår. Vingarna
äro långa och breda, stjerten afrundad, föga längre
än vingarna. Vråkarnas organisation gör, att de ej
ega samma vighet och styrka som flertalet öfriga
roffbglar. De flyga ej med den snabbhet och liflighet
som dessa; ej häller förmå de fånga något rof i
flygten. De lefva sålunda ock af
svagare, mera värnlösa djur, såsom fältmöss,
ödlor, grodor, insekter, sniglar, maskar
och dylikt. Derigenom blifva de öfvervägande
nyttiga djur. De bygga sitt näste i träd eller
på bergspetsar. De tvänne till den skandinaviska
faunan hörande arterna äro flyttfoglar. – Ormvråken
l. musvråken, B. vulgaris (se fig.), har kroppsfärgen
vexlande, mörkbrun, under än med hvita eller gula
tvärnäckar, än hvit med mörka fläckar. Tarserna äro
bara, plåtbeklädda. Kroppslängden 52 cm. Ormvraken
förekommer i större delen af Europa och mellersta
Asien samt, under flyttningstiden, uti Indien och
Nord-Afrika. I Sveriges södra och mellersta landskap
hör han till de allmännaste roffoglarna, medan han i
de nordligaste är mera sällsynt. Om sommaren vistas han i



skogar, som gränsa till ängar och fält. Aggen, 3–4
till antalet, äro hvitaktiga, med grön anstrykning och
lefverbruna fläckar. I sydligaste Skåne, särskildt i
trakten kring Skanör och Falsterbo, fångas vid tiden
för höstflyttningarna en stor mängd af dessa foglar,
som lemna en ganska välsmakande stek. – Fjällvråken
l. fjösbenta vraken, B. lagopus, skiljer sig från
den föregående arten företrädesvis derigenom att
benen äro fjäderklädda ända till tårna. Stjerten är
från roten till öfver midten hvit. Kroppsfärgen är
vexlande, rostgul, med mörkbruna, längsgående fläckar
och streck. Trakten mellan ögon och näbb är beklädd
med svarta hår. Vingpennorna af första ordningen äro
från spetsen öfver midten svartaktiga. Kroppslängd 59
cm. Fjällvråken förekommer i Sibirien, norra Ryssland
och allmänt i norra Skandinaviens fjälltrakter, medan
han i Sveriges mellersta och södra delar visar sig
endast under flyttningarna höst och vår. Sitt bo
bygger han vanligen på afsatser af höga klippor,
mindre ofta i träd. – Om den till samma familj
hörande s. k. »bivråken» se Vesphök-slägtet.
L–e.

Vrålaporna (tjutaporna, bölaporna), Mycetes, zool.,
apslägte, hörande till gruppen Platyrrhini. Dessa
apor utmärkas i första rummet genom den egendomliga
utveckling, som tungbenet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>