Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vulkanisera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vulkanisk aska), bildadt genom den smälta lavans
söndersplittrande vid ångans utrusande. Detta fina
stoft, jämte de mindre stenfragmenten, bortföres
ofta af vinden öfver otroligt vidsträckta områden
(jfr Röda skenet) samt nedfaller slutligen och
betäcker marken, stundom till flere fots djup,
vidt och bredt omkring. Den ur kratern bortgående
vattenångan bildar öfver vulkanen ett moln, som
i allmänhet är bländande hvitt, men ibland grått,
t. o. m. svart, ja så svart till följd af den mängd
»aska» det innesluter, att det någon gång undanskymmer
solljuset, hvarvid midt på dagen det djupaste mörker
inträder. I detta ofantliga ångmoln utvecklar sig en
stark elektricitet, och inom kort korsa blixtstrålarna
hvarandra under oafbrutet åskdunder, medan ett
häftigt regn, likt skyfall, nedstörtar och anställer
stor förödelse i vulkanens omgifning. Den i kratern
glödande lavan ger återsken mot det uppstigande
ångmolnet samt de uppslungade ask- och stenmassorna,
så att alltsammans på afstånd synes glödande. Det
är troligen med anledning af detta förhållande, som
benämningen »eldsprutande berg» uppkommit, ty några
verkliga lågor af eld visa sig vanligen icke vid
de vulkaniska utbrotten. Småningom höjer sig lavan
alltmera och qväller slutligen fram, antingen öfver
kraterns rand eller ur längre ned belägna remnor, samt
nedflyter i form af en slingrande flod, lavaström,
utefter vulkanens sidor, oemotståndligt förstörande
allt, som finnes i dess väg. Lavan flyter omsider
allt långsammare, står slutligen stilla och hårdnar
fullkomligt; i kratern sjunker hon åter ned mot
djupet. Ångorna hafva nu gått sin väg, och lugnet i
det inre är återstäldt. Lavautgjutningarna, som med
skäl räknas till vulkanens vigtigaste företeelser, och
som kunna fortfara från några dagar ända till flere
månader, åtfölja dock på långt när icke alla utbrott.
Sjelfva ursprunget till den vulkaniska verksamheten
känner man ännu icke med bestämdhet. Vi veta icke på
huru stort djup under jordytan den vulkaniska härden
är belägen, icke häller huruvida den der rådande,
utomordentligt höga värmegraden utvecklar sig till
följd af några särskilda processer, eller om den
tillhör jordens centrala, inre massa. Så mycket vet
man dock, att sjelfva utbrotten l. eruptionerna
bero på trycket hos i det inre inneslutna, starkt
upphettade vattenångor, som hindras af lavamassorna
att bortgå. Smält lava kan absorbera och behålla en
stor mängd vattenånga; men om den för handen varande
vattenångans mängd är för stor, eller trycket minskas
eller temperaturen ökas, sträfvar ångan att bana
sig väg till jordytan, den spränger sina gränser, en
häftig explosion inträffar, och allt hvad som finnes
i kraterkanalen, delar af vulkanbergets inre, slagg,
lava m. m., lösslites och slungas i höjden. Hela
fortsättningen af utbrottet är en följd af större
eller mindre explosioner, alltefter som vattnet
i den uppstigande lavamassan vid ett visst djup
plötsligt förvandlas till ånga. Ehuru vattenångan
genombryter lavan och i oerhörd mängd uppstiger ur
krateröppningen, innesluter dock den utflytande
lavan stora qvantiteter vatten. När nu, genom
fortgående afkylning, en fast skorpa bildat sig på
lavaströmmen, samla sig de ur lavan bortgående ångorna
på enstaka ställen och utströmma der i täta strålar,
som kallas fumaroler (se Gasvulkan). Stundom
är fumarolångornas styrka så stor, att verkliga
vulkaniska eruptioner, ehuru i mindre skala, inträda:
slaggstycken lösslitas, slungas uppåt och samla
sig vid nedfallandet på lavaströmmens yta till små
käglor, ur hvilkas i toppen befintliga små kratrar
verksamheten kan fortfara en ganska lång tid. Öfver
orsaken till vulkaniska eruptioner kan man således ej
tvifla: striden emellan de i bergets inre inspärrade
ångorna och de glödsmälta lavamassorna derstädes.
E. E.
Vulkanisera. Se Kautsjuk.
Vulkanisk, som frambragts eller bildats genom
vulkaners verksamhet; glödande och häftig i sina
utbrott likt en vulkan. Se Aska, Bomb 2, Sand
och Tuff.
Vulkanister, geol., kallades anhängarna vid slutet af
1700-talet af den åsigten att de flesta af jordens
bergarter bildats på vulkanisk väg, i motsats till
dem, hvilka förfäktade det neptuniska, sedimentära
bildningssättet och derför benämndes neptunister
(se d. o.) E. E.
Vulkanit. Se Ebonit.
Wullenwever (Wullenweber), Jürgen, statsman och
folkledare i Lybeck, föddes 1492 (1493?) i Hamburg
(der en broder, Joachim W., blef rådsherre), men
öfverflyttade till Lybeck, hvarest han kom att under
en kort tid spela en högst betydande rol, som för
alltid förbundit hans namn med den gamla hansestadens
sista glansdagar. Reformationen hade redan tidigt
vunnit insteg i denna stad och gaf der som annanstädes
anledning icke blott till kyrklig, utan äfven till
politisk omhvälfning. Då det patriciat, som innehade
den aristokratisk-republikanska styrelsen (borgmästare
och råd), med all ifver häfdade de gamla förhållandena
gentemot borgerskapet i allmänhet, som omfattade
reformationen, uppstod till en början en häftig
spänning mellan dem båda, och då 1529 rådet nödgades
för beviljande af penningmedel sammankalla ett möte
af borgarena, tillsattes af dessa ett utskott,
som tog penningfrågan om hand och derigenom fick
ett stort inflytande på ärendena. Som vilkor för
vidare penningbevillningar sattes nu evangeliets
fria predikande, och detta hade den verkan att med
året 1530 var den evangeliska läran den herskande
i staden. I dessa förvecklingar hade W. tagit
liflig del såsom ifrig vän både af reformationen
och den påbörjade politiska omhvälfningen, och i
början af 1531 var han en af de fyra ordförandena
i de sextiofyras utskott, hvilket redan föregående
år utvecklats ur det nyssnämnda utskottet till en
stadigvarande inrättning vid rådets sida. Driftig
och vältalig och ej utan bildning, intog han redan
från första stund en ledande ställning der liksom
förut bland menigheten och kunde börja arbeta
på förverkligandet af sina planer till sin stads
maktutveckling och ära. Vägen dertill ansåg han gå
genom den utländska politikens irrgångar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
