Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vuojelainen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrikesministeriet, befordrades till regeringsråd
och bosatte sig på 1850-talet i Berchtesgaden
för att odeladt egna sig åt literära värf. Död
1893. W. uppträdde i yngre år på den poetiska
vödjobanan med samlingarna Mosaik (1841) och Parallelen
(1849; 3:dje uppl. 1852), som efterföljdes af
Gemmen (1855), Kameen (1856), Aus dem psalter eines
poeten (1874) m. fl. Han kan närmast räknas till
Anastasius Grüns diktareskola och är ofta lycklig i
den poetiska berättelsen. På folkloreområdet utgaf han
bl. a. Die volkslieder der polen und ruthenen (1846;
2:dra uppl. 1852), Die sprichwörter der polen (1847;
2:dra uppl. 1852) och Glimpf und schimpf in spruch und
wort (1864; 2:dra uppl. 1866), och konstarkeologien
riktade han med arbetet Die kirchen der stadt
Krakau (1853). Förtjenstfulla äro hans
Bibliographisch-statistische übersicht der litteratur des
österreichischen kaiserstaats (1853–56) och det af
honom ensam med statsunderstöd utarbetade jätteverket
Biographisches lexikon des kaiserthums Österreich
etc. (fullb. i 60 bd, 1856–92), hvilket i tiden
går från 1750 och innehåller sammanlagdt 24,254
biografier. Vid 25:te bandets utgifvande upphöjdes
W. i ritterstånd.
Wurzelbauer, Benedict, tysk bildhuggare i Nürnberg,
f. 1548, d. 1620, utförde derst. vid Lorenzkyrkan en
dekorativ fontän, gjuten i brons och framställande
Rättvisan, omgifven af sex qvinliga figurer (dygder)
samt sex gossebarn (»putti») med blåsinstrument
och staden Nürnbergs vapen. I Prag utförde han
en likartad fontän, med Venus jämte Amor och
en delfin. Äfven Herkulesbrunnen i Durlach (1605)
är hans verk. Men hans vackraste arbete skall vara
en grafsten öfver den berömde guldsmeden Wenzel
Jamnitzer, på Johannis-kirchhof i Nürnberg.
Wurzen, stad i sachsiska kretsen Leipzig, vid Mulde,
25 km. ö om Leipzig. Omkr. 12,000 innev. Gymnasium
och landtbruksskola. Tillverkning af papper, tapeter,
mattor, möbler, maskiner, cigarrer m. m. Staden är
en sorbisk anläggning. Samtidigt med domkyrkans
invigning upprättade biskopen af Meissen ett
kollegiatstift 1114, hvilket vid reformationens
införande blef protestantiskt. Biskopen afgick
1581, och stiftet Meissen jämte W. förenades med
Kur-Sachsen. I trettioåriga kriget brändes största
delen af staden af svenskarna påskveckan 1637 och
hemsöktes 1643 och 1644 så hårdt af deras plundringar,
att de fleste innevånarna utvandrade.
Wurzit, miner., en hexagonalt kristalliserande
förening af zink och svafvel med något jern och
kadmium, (Zu, Fe, Cd) S, från en silfvergrufva Oruro
i Bolivia samt från Přibram. Wurziten är således ett
hexagonalt blende (se d. o.) och svafvelzink en dimorf
kropp. Ant. Sj.
Wutsjang, hufvudstad i kinesiska prov. Hupé,
på högra stranden af Jang-tse-kiang, midt emot
Han-kiangs mynning. W. samt städerna Han-kau,
på Jang-tse-kiangs venstra sida och ö. om Han-kiangs
mynning, och Han-jang, i flodmynningens vinkel,
egde före 19:de årh:s midt tillsammans den största
samlade stadsbefolkningen på
jorden, enligt Huc omkr. 8 mill. Efter
taiping-upproret uppgick siffran, enl. Blakiston, till
knappt 1 mill. Sedan dess har folkmängden åter ökats
och anses uppgå åtminstone till 1,5 mill., deraf
minst 300,000 i W. Det är i synnerhet den »flytande»
befolkningen, den som lefver i de tusentals båtarna på
floden, som är ovanligt stor. »Der ligga nästan alltid
10,000 större farkoster, utom otaliga mindre båtar,
och om man beräknar 5 personer på hvarje farkost,
hvilket snarare är under än öfver medeltalet, kan
man derigenom göra sig en föreställning om hvilken
folkmassa bor på vattnet» (Piassetzky). W. är
den enda af de tre städerna, som är omgifven af
vallar. Oberäknadt förstäderna upptager det en yta
af omkr. 34 qvkm. Staden är i högsta grad enformig,
med sina likformigar små hvita hus med gråaktiga,
långt utskjutande tak samt sina smala, krokiga och
smutsiga gator.
Wuttke. 1. Heinrich W., tysk historiker, född i Brieg
i Schlesien 1818, blef 1841 docent vid Leipzigs
universitet, der hans liffulla föreläsningar
i historia och dess hjelpvetenskaper samlade
en stor lärjungeskara omkring honom, och der
han 1848 utnämndes till ord. professor. Död
1876. W. deltog med passion i det politiska lifvet:
han uppträdde med sitt arbete Polen und deutsche
(2 uppl. 1847) emot panslavismen, var 1848 medlem
af Vorparlamentet och tyska parlamentet, der han
hörde till stortyska partiet samt uppträdde med
skärpa emot Preussens hegemoni och de åsigter,
som segrade 1866. Bland hans arbeten må nämnas
Entwickelung der öffentlichen verhältnisse Schlesiens
(2 bd, 1842–43), Die deutschen zeitschriften (1866;
3:dje uppl. 1876) och Geschichte der schrift und des
schriftthums (I, 1872). – 2. Karl Friedrich Adolf
W., tysk protestantisk teolog, f. 1819 i Breslau,
der han 1848 anställdes som docent. Han utnämndes
1854 till e. o. professor i Berlin och 1861 till
ord. professor i Halle. Död 1870. Bland W:s många
vetenskapliga arbeten, hvilka förvärfvat honom
anseende som en gedigen och lärd forskare, må nämnas
Die geschichte des heidenthums (2 bd, 1851–53),
Handbuch der christlichen sittenlehre (2 bd, 3:dje
uppl. 1874–75) och Der deutsche volksaberglaube der
gegenwart (2:dra uppl. 1869). Såväl inom vetenskapen
som i det kyrkliga och politiska lifvet uppträdde
han städse såsom en förklarad motståndare till
all ytlighet och oklarhet. Kyrkligt konservativ,
bekämpade han liberalismen på olika områden och
var en frimodig försvarare af den lutherska
bekännelsen inom den evangeliska unionen.
2. H. W. T.
Wüerst [vyrst], Richard Ferdinand, tysk musiker,
f. 1824, d. 1881, var elev af Rungenhagen, Hubert
Ries, David och (1843) Mendelssohn, hvilken han
sedan gjorde till sin uteslutande förebild. Efter en
studieresa i Tyskland, Belgien och Frankrike hamnade
han 1847 i Berlin, der han 1856 blef k. musikdirektor,
1874 professor och 1877 medlem af Akademie der
künste, hvarjämte han undervisade i Kullaks
konservatorium, redigerade »Neue Berliner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
