Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Würtemberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedsänker man den ena armen i ett fat, som
innehåller samma vätska, börjar vätskan att rinna
ut genom den andra armens mynning, alldenstund den
i vätskan nedsänkta armens vätskepelare undergått en
förkortning. Häfverten nyttjas i svafvelsyrefabriker.
A. Bi–n.
Würtz, Paul. Se Wirtz.
Würzburg. 1. Fordom riksomedelbart biskopsstift,
hvars förste biskop, Burkard, 741 installerades af
Bonifacius. Biskoparna bragte småningom under sig
från de kringboende frankiske grefvarna och herrarna
en mängd besittningar, af hvilka det omfångsrika
furstbiskopsdömet W. bildades. I spetsen för detta
stod furstbiskopen, åt hvilken 1120 förlänades
den hertigliga makten, d. v. s. domaremakten,
i Östfranken. I andliga angelägenheter stodo
biskoparna under ärkebiskopen af Mainz, t. o. m. sedan
Benedikt XIV 1751 tilldelat dem ärkebiskopligt
pallium och kors. Stiftets område var omkr. 4,900
qvkm., med en folkmängd vid 1800-talets början af
omkr. 262,000 pers., och de årliga inkomsterna
omkr. 900,000 kr. Under trettioåriga kriget gaf
rikskansleren A. Oxenstierna 1633 biskopsstiften
W. och Bamberg under namn af hertigdömet Franken åt
hertig Bernhard af Weimar, men dessa återgåfvos
1634 åt sina biskopar. Efter Lunévillefreden 1801
sekulariserades stiftet W. och öfverlemnades 1803
genom riksdeputationshufvudbeslutet såsom verldsligt
arffurstendöme åt kurfurstendömet Bajern (med undantag
af några amt, som tillföllo andra furstar) såsom
ersättning för dess förlorade Rhenprovinser. I freden
i Pressburg 1805 afträdde Bajern mot ersättning på
annat håll furstendömet W. åt f. d. storhertig
Ferdinand III af Toscana, som lemnade sitt
kurfurstendöme Salzburg till Österrike, hvaremot
kurfurstetiteln öfverflyttades till W. Ferdinand
ingick i Rhenförbundet 1806 och antog titeln
storhertig af W. Genom Wienkongressen återfick han sin
arfstat Toscana, och W. återgick till Bajern,
i hvilket det bildar en del af regeringsområdet
Unterfranken. Mindre delar lades till Baden och
Würtemberg.
2. Hufvudstad i det forna furstendömet W.,
nu i bajerska regeringsomr. Unterfranken, på
ömse sidor om Main, öfver hvilken gå en nära 200
m. lång gammal stenbro (från 1476–1607), prydd
med helgonstatyer, samt tvänne nya broar. W. bildar
knutpunkt för de bajerska statsbanorna till Ansbach,
Bamberg, Nürnberg och Aschaffenburg samt den
badenska statsbanan Heidelberg–W. och är säte för
biskop och konsistorium. 61,039 innev. (1890), de
fleste katoliker. Staden är oregelbunden till sin
anläggning; många af husen äro intressanta prof på
medeltidsarkitektur, och de många gamla kyrkorna
erinra om, att W. länge varit hufvudstad i ett af
Tysklands äldsta biskopsstift. De förnämsta kyrkorna
äro domkyrkan, en korsformig pelarebasilika i
romansk stil, påbörjad 1042, invigd 1189, förändrad
omkr. 1240, då bl. a. de fyra tornen tillkommo
(fasaden, i rococo, härrör från 1711–19 och kupolen
från 1731), Mariakapellet, gotisk stil, från
1377–1441, ett af de vackraste profven af tysk
medeltidsarkitektur, prydd med 14 statyer af Tilmann
Riemenschneider (d. 1531), Stifthaugkyrkan,
med två torn och hög kupol, byggd. 1070–91,
Neumünsterkyrkan, med den hel., Kilians ben, samt
S:t Burkardskyrkan, den äldsta, till det yttre bäst
bevarade kyrkobyggnaden i staden, uppförd 1033–42,
ombyggd 1168. Kungliga (fordom biskopliga) slottet
är en stor, ståtlig byggnad, imitation af slottet
i Versailles, uppförd 1720–44, 1816–25 bebodd
af kronprins Ludvig (sedermera kon. Ludvig I i
Bajern). Det innehåller närmare 300 rum; trapphuset
anses vara det mest storartade (takmålning af
Tiepolo) och källrarna de största i Tyskland. En
framstående byggnad är ock det 1576 stiftade rika
Juliushospitalet, som lemnar bostad och underhåll
åt 600 pers. Framför detsamma står stiftarens,
biskop Julius Echter von Mespelbrunns, staty, och i
närheten af detsamma ligga universitetets anatomiska,
fysiska och fysiologiska institut, botanisk trädgård
m. m. Ett universitet stiftades 1402, men egde bestånd
endast några år. Det nuv. universitetet stiftades 1582
af ofvannämnde biskop Julius, som rikt doterade det
liksom hospitalet. Det var redan stiftarens afsigt att
ställa hospitalet i förbindelse med det medicinska
studiet vid universitetet, och denna förbindelse
äfvensom skickliga lärare (Schönlein, Siebold,
Bamberger, Scanzoni, Virchow, Kölliker, Gerhardt,
Bergmann m. fl.), hvilka tillika varit läkare vid
hospitalet, bragte den medicinska fakulteten i högt
anseende. Universitetet blef snart samlingsplatsen för
den studerande katolska ungdomen, och de teologiska
och filosofiska lärostolarna voro ända till 1773
anförtrodda åt jesuiter. De studerandes antal var
1891–92 1,367, deraf öfver hälften i medicinska
fakulteten. Biblioteket räknar omkr. 300,000 bd. Andra
undervisningsanstalter äro musikskola, tvänne
gymnasier, realgymnasiuni, realskola, ett katolskt
prestseminarium och ett skollärareseminarium. –
Industrien lemnar öl, tobaksvaror, snällpressar
(König och Bauers maskinfabrik ligger i det forna
cisterciensklostret Ober-Zell nära W.) och
jernvägsvagnar. Af synnerlig vigt är handeln med vin
och frukt. Omgifningarna utmärka sig för stor
landskapsskönhet och bördighet. På vestra sidan
af staden, på Mains venstra strand, ligger på ett
235 m. högt berg fästningen (nu använd som kasern)
Marienberg, biskopsresidens från 1250 till 1720, der
förut legat ett romerskt kastell. På bergets södra
sluttning, kallad Leiste, växer Leistenvin, jämte
Steinvin, från Steinberg n. om staden vid Main,
Frankens bästa vinsort. Söder om Marienberg ligger
Nikolausberg, med en mycket besökt utsigtspunkt, den
s. k. Käppele, och en vallfartskyrka. – Staden W.,
på medeltidslatin kallad Wircebirgum ock Herbipolis
(af Lat. herba, T. wurz, rot, ört), fanns redan
på 600-talet. Flere riksdagar höllos der under
medeltiden, bl. a. 1180, då Henrik Lejonet förklarades
i akt. 1525 intogo de upproriske bönderna under Götz
von Berlichingeng staden, men blefvo tillbakadrifna
från Marienberg och med stor förlust slagna af de
schwabiska trupperna. I Okt. 1631 höll Gustaf II
Adolf sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
