Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Würtemberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intåg i W., som, öfvergifvet af sin furstbiskop,
gaf sig utan svärdsslag, och ett par dagar derefter
tog han med stormande hand Marienberg. Ett ofantligt
byte vanns, och berättelsen säger, att plundrarna
med hattkullarna mätte guldmyntet, som föll på
deras lott. Biblioteket fördes till Upsala, i hvars
universitetsbibliotek enligt den bajerske forskaren
P. Wittmanns undersökning (»Würzburgerbücher in
der k. Schwed. universitets bibliothek zu Upsala»,
1891) omkr. 500 volymer äro till finnandes. I
W. lät Gustaf II Adolf hylla sig till hertig af
Franken, och i dess omgifningar stannade svenska
hären en månad i öfvermåttan goda qvartér, ty landet
hade ej under krigets lopp förut hemsökts af någon
fiende. Nordöst om W. utkämpades d. 3 Sept. 1796 ett
slag, i hvilket den 44,000 man starka österrikiska
armén under ärkehertig Karl besegrade den 30,000 man
starka franska Sambre- och Maas-armén under general
Jourdan. I tyska kriget 1866 slutade den preussiska
Main-arméns fälttåg mot den tyska förbundsarmén
med en kanonad mot fästet Marienberg d. 27 Juli
och preussarnas intåg i W. d. 2 Aug. W. upphörde
derefter att vara fästning, och fästningsverken hafva
slopats (fullständigt 1887).
Würzburg, Konrad von, tysk medeltidsskald. Se Konrad
från Würzburg (sp. 1203).
Wüstenfeld [-felt], Heinrich Ferdinand, tysk
orientalist, född d. 31 Juli 1808 i Münden,
studerade i Göttingen och Berlin teologi och
orientaliska språk samt blef docent i Göttingen 1832,
universitetsbibliotekarie 1838, e. o. professor
1842 och ord. professor i orientaliska språk
derst. 1856. Säkerligen den mest produktive af
Tysklands arabister, har W. framförallt inlagt stora
förtjenster genom utgifvande af en mängd vigtiga
arabiska verk. Dit höra »Navavi, Liber concinnitatis
nominum» (1832), »Dahabi, Liber classium virorum
qui Korani» etc. (I–III, 1833–34), »Abulfeda,
Tabulae quaedam geographicae» (1835), »Ibn Challikân,
Vitae illustrium virorum», (fascic. 1–13 jämte tillägg
1835–50), »Navavi, Biograph. diction. of illustr. men»
(4 bd, 1842–47), »Makrîzi, Geschichte der kopten»
(1846), »Cazwîni, Kosinographie» (2 bd, 1849),
»Ibn Coteiba, Handbuch der geschichte» (1850),
»Ibn Dorejd, Genealogisch-etymologisches handbuch»
(2 bd, 1854), »Ibn Hischâm, Das leben Mohammeds»
(4 bd. 1857–60), »Chroniken der stadt Mekka» (4
bd, 1857–61), »Jakut, Geographisches wörterbuch»
(6 bd, 1866–73). Utom dessa texteditioner, dels med,
dels utan öfversättning, har W. utgifvit flere på
nya orientaliska källor hvilande arbeten i arabisk
historia och geografi, af hvilka de förnämsta äro
Geschichte der arabischen ärzte und naturforscher
(1840), Genealogische tabellen der arabischen stämme
und familien (1852; med register 1853),
Vergleichungstabellen der mohammedanischen und christlichen
zeitrechnung (1854), Geschichte der stadt Medina
(1860), Die statthalter von Ägypten (1876), Das
heerwesen der muhammedaner (1880), Geschichte der
Fatimiden (1881), Die geschichtschreiber der araber
(1882), Der imam el-Schâfii und seine anhänger (3
afdeln. 1889–91) jämte en mängd afhandlingar i
»Göttingische gelehrte anzeigen», »Abhandlungen
der Göttingischen gesellschaft der
wissenschaften», »Zeitschrift der
deutschen morgenländischen gesellschaft»
och »Zeitschrift für vergleichende erdkunde».
H. A.
Vy (Fr. vue), anblick, utsigt; målning, gravyr eller
teckning, som framställer en utsigt af ett landskap,
en stad, byggnadsverk el. dyl. Se Vedut. – Plur. vyer
betyder äfven sätt att se och bedöma tingen, åsigter;
syftemål, sträfvanden.
Wyat l. Wyatt [oä’jöt], Sir Thomas, engelsk skald och
diplomat, född 1503 på slottet Allington i grefskapet
Kent, död 1542, var vid 15 års ålder färdig med
bachelor-of-art-examen i Cambridge och vardt vid
30 år edsvuren medlem af Privy council, adlades
1536 och utnämndes till high sheriff i Kent
1537. Han åtnjöt sådant anseende för statsmanna-
och diplomategenskaper, att Henrik VIII två gånger
(1537 och 1539) skickade honom såsom ambassadör till
kejsar Karl V. – W. var inom engelska literaturen
den tidigaste diktare af sonetter och af satirer i
klassisk form. I de senare var han ganska originel,
i sonetterna deremot beroende af Petrarca. Det
var W., som inledde den under Elisabets tidehvarf
fortgående omformningen af engelska poesien under
starkt inflytande från Italien, genom införande såväl
af nya versformer som af den högstämda och metafysiskt
inkrånglade uppfattningen af kärleken. Mindre smidig
och glänsande än sin yngre vän och skaldebroder
Surrey, företer W. ett allvarligt och lugnt skaplynne,
med ådror af satir och humoristiskt vemod. Han diktade
äfven ballader och oden. W:s »Songs and sonnettes»
utgåfvos först tills. med Surreys 1557 (i förläggaren
Tottels »Miscellany»), hans »Poetical works» för sig
bl. a. 1866–70. – Hans son Sir Thomas W. d. y. stod
1554 i spetsen för ett misslyckadt uppror mot
drottning Maria och fick plikta med sitt lif.
Wyatt [oä’jöt], James, engelsk arkitekt, f. 1748,
d. i London 1813, fick vid 14 års ålder följa den
engelske gesandten lord Bagot till Rom, der han hade
tillfälle att studera antiken och utveckla sitt sinne
för arkitekturen. Från Rom begaf han sig till Venezia,
der han egnade sig äfven åt måleri. Återkommen till
England, fick han genast beställningar, såsom den
nya byggnaden vid Kew, der han hade användning för
sin uppfinning af gjutjernskonstruktion, Fonthill
Abbey (i gotisk stil), kyrkan i Wilton vid Salisbury,
Lordernas palats, Henrik VI:s kapell m. fl. Af hans
byggnadsverk lyckades de i grekisk stil anlagda bättre
än de i gotisk. För öfrigt visade han smak, men var
dock mera nykter än genialisk. – W:s son Matthew
Cotes W., bildhuggare, f. 1778, d. 1862. utförde
bl. a. tvänne ryttarestoder: Georg III, i
Charing-Cross, London, och hertigen af Wellington
(1840–43), i Hyde Park, den sistn. tillsammans med
sin son James W. – En brorson och lärjunge till den
förstnämnde James W., Sir Jeffrey Wyattville (han
hette ursprungl. Wyatt, men ändrade sitt namn för
att ej förvexlas med sin farbroder, då de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
