Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårta ... - Wächter, Georg Philipp Ludwug Leonhard - Wächter. 1. Karl Georg von W. - Wächter. 2. Oskar von W. - Väckare, elektromagnetisk, kallas en termometer - Väckelsen, teol., Se Kallelsen - Väckelsång, socken i Kronobergs län - Vädd, bot., är i folkspråket en gemensam benämning för de vanligen tämligen stora örter, hvilka hafva blommorna samlade i korgliknande, med ett yttre foder försedd ställning - Väddö, socken i Stockholms län - Väddö kanal i Upland - Väddö och Häfverö skeppslag, i Stockholms län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
David, begaf han sig till Rom, hvarifrån dock
revolutionen och de franska krigstågen drefvo honom
till Wien 1809. Redan i Rom hade han gjort sig fri
från Davids klassicism och i stället erhållit nya
vyer genom Carstens. I Wien blef han medelpunkt och
stöd för ett antal yngre konstnärer och jämnåriga,
ur hvilkas krets den nya tyska konstens andra period
skulle framgå. Han målade der sitt förnämsta verk,
Ijob och hans vänner (nu i Stuttgarts museum),
karakteristiskt för konstnären genom sin inåtvända
rörelselöshet, som verkar på en gång gripande och
tryckande. Af samma art är Sokrates sista sömn;
liknande äro äfven Cimon i fängelse, Marius
på Kartagos ruiner, Andromache och Hekuba på
Hektors graf, Sånggudinnan på Athens ruiner,
Belisarius framför Rom, Antigone vid sin broders
lik m. fl. Sådana ämnen voro hans käraste, ehuru icke
hans enda.
Wächter, Georg Philipp Ludwig Leonhard,
tysk skriftställare, f. 1762, d. 1837 såsom
skolföreståndare i Hamburg, författade under
psevdonymen Veit Weber bl. a. Sagen der vorzeit
(1 bd, 1787–98; ny uppl. 1840) och dramat Wilhelm Tell
(1804), som utkom kort före Schillers.
Wächter. 1. Karl Georg von W., tysk rättslärd, f. 1797
i Marbach, blef 1819 e. o. och 1822 ord. professor i
juridik vid Tübingens universitet, var 1829–30 vice
kansler för denna högskola och innehade 1833–36 en
professur i Leipzig, men återgick derefter till
Tübingens universitet, hvarest han beklädde
kanslersvärdigheten 1836–51. Han var medlem af
würtembergska ständerförsamlingen 1836–49 och 1839–48
deputeradekammarens president. Han satt 1851–52 som
president i öfverappellationsdomstolen i Lybeck
(för de fria städerna), följde 1852 en kallelse till
professuren i pandekter vid Leipzigs universitet,
fick titeln geheimc hofråd samt vardt 1855 medlem
af det sachsiska staatsrath, 1863 förste professor i
jurid. fakulteten i Leipzig, 1872 verkligt geheimeråd
och 1878 upphöjd i ärftligt adelsstånd. W. valdes
1867 till ombud för Leipzig i nordtyska
förbundsriksdagen. Död 1880. – W. utvecklade
ett juridiskt skriftställareskap af betydenhet, i
synnerhet på straffrättens område. Bland hans arbeten
må nämnas Lehrbuch des romisch-deutschen strafrechts
(2 bd 1825–26), Gemeines recht Deutschlands (1844),
Erörterungen aus dem römischen, deutschen und
württembergischen privatrecht (1845–46) och Die bona
fides etc. (1871). W. var medutgifvare af flere
juridiska tidskrifter. Efter hans död utgåfvos
hans föreläsningar om pandekter (I–II, 1880–81)
och tysk straffrätt (1881) Hans lefnad tecknades
af B. Windscheid (1880) och af sonen Oskar von
W. (1881). – 2. Oskar von W., tysk rättslärd och
skriftställare, den föregåendes son, f. 1825 i
Tübingen, var advokat i Stuttgart 1849–69. Han
uppträdde kraftigt mot det af würtembergska
regeringen 1857 ingångna konkordatet med påfvestolen
och kämpade för kyrkans skiljande från staten. Invald
i ständerförsamlingen 1862, motsatte han sig 1866
deltagandet i kriget mot Preussen. 1872–78 var
han ombud for Stuttgart i
deputeradekammaren. W. uppsatte 1868 det
folkliga veckobladet »Der landbote». Han
har författat arbeten öfver den literära och
konstnärliga eganderätten samt öfver handels-
och vexelrätt. Till kulturhistoriens områden höra
hans arbeten Vehmgerichte und hexenprozesse (1882)
och »Sprichwörter und sinnsprüche der deutschen»
(1888). W. har uppträdt för den evangeliska kyrkans
sjelfständighet i Syd-Tyskland samt utgifvit flere
arbeten om och af den gamle utmärkte würtembergske
teologen J. A. Bengel (se denne).
Väckare, elektromagnetisk, kallas en termometer,
som är så inrättad, att qvicksilfret vid för stark
uppvärmning, t. ex. vid börjande eldsvåda, stiger
till kontakt med en i röret insmält ledningstråd,
hvarigenom en elektrisk ström slutes och ett
elektriskt ringverk sättes i gång. Jfr Varnare.
E. S.
Väckelsen, teol., Se Kallelsen.
Väckelsång, socken i Kronobergs län,
Konga härad. Areal 12,512 har. 2,628
innev. (1892). V. bildar med Uråsa ett konsistorielt
pastorat, Vexiö stift, Konga kontrakt.
Vädd, bot., är i folkspråket en gemensam
benämning för de vanligen tämligen stora örter,
hvilka hafva blommorna samlade i korgliknande,
med ett yttre foder försedd ställning, till form
och utseende starkt erinrande om den inom familjen
Compositae L. eller Synanthereae L. C. Rich. vanliga
s. k. »blomkorgen». Väddväxterna skiljas lätt från
Synanthereae derigenom att de hafva endast 4 helt och
hållet fria ståndare, hvarjämte hvarje enskild blomma
har sitt särskilda tydliga blomfoder. Väddväxterna
föras af dessa skäl till nat. fam. Dipsaceae
(Vaill.) D.C. och kl. Tetrandria L. De fördes af Linné
till slägtet Scabiosa L., hvars olika arter numera
bilda skilda slägten, hvilka allmänheten betecknar
med följande namn: knappvädd (se Succisa),
stjernvadd (se Scabiosa) och åkervadd (se Tr ichera).
O. T. S.
Väddö, socken i Stockholms län, Väddö och
Häfverö skeppslag. Areal 14,664 har. 3,849
innev. (1892). V. utgör ett regalt pastorat, Upsala
stift, Lyhundra kontrakt.
Väddö kanal i Upland är upptagen i spåren af
en gammal farled mellan fastlandet i v. och de
numera sammanhängande öarna Björkön och Väddön i
ö. Ehuru anbefalld redan af konung Gustaf I. byggdes
kanalen först 1820–32, för en kostnad af 638,434
kr., alltsammans anslag af staten. Den öppnar en
väg inomskärs från Stockholms norra farled mellan
Björköfjärden och Bagghusfjärden i s. till Ortalaviken
i n. Längden är 6,086 km., deraf den bearbetade delens
längd är 4,988 km. (mindre delen sprängd genom berg,
resten gräfd i lös jord). Ingen sluss finnes, men en
svängbro å vägen till Väddön s. om Väddö kyrka. Djupet
under lägsta vattenytan är 2,38 m., bottenbredden
5,94 m. 1891 trafikerades kanalen af 405 ångfartyg
om 20,397 tons och 891 segelfartyg om 45,372 t.,
för hvilka i kanalafgifter erlades 2,775 kr.
Väddö och Häfverö skeppslag, i Stockholms län, ingår
i Norra Roslags domsaga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
