Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väddö och Häfverö skeppslag, i Stockholms län - Väder (Fornnord. veðr, D. vejr, Eng. weather, T. wetter) betydde i det äldre språket egentligen vind eller luft - Väderbollar, väderblåsor, lädersäckar, fyllda med luft - Väderbössa. Se artikeln Luftbössa, hvartill följande här må läggas - Väderflöjel, vindflöjel, egentl. en liten vimpel (se Flög) på masttoppar för angifvande af vindens riktning - Väderfalne. Se Veðrfölnir - Vädergalla, sjöv., en stark ljusning på kanten af ett aflägset moln, som aflemnar regn - Väderhane. Se Väderflöjel - Väderharpa, detsamma som eolsharpa (se d. o.) - Väderlek (fronnord. veðrleikr, vädrets beskaffenhet), meteor., sammanfattningen af alla de företeelser, som ega sitt ursprung och försiggå i luftkretsen, atmosferen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fögderi samt omfattar socknarna Väddö, Häfverö
och Singö. Areal 32,753 har. 6,983
innev. (1892).
Väder (Fornnord. veðr, D. vejr, Eng. weather,
T. wetter) betydde i det äldre språket egentligen vind
eller luft, men nyttjades redan då i den allmännare
betydelse, som ordet nu vanligen eger. Ännu finnas
i svenskan några, delvis föråldrade talesätt,
i hvilka den gamla betydelsen qvarstår, t. ex. de
gamla namnen på vindarna: nordan-, östan-, sunnan-
och vestanväder (d. v. s. vind från norr, vind från
öster o. s. v.), väderhane (vindflöjel i form af
en tupp), väderstreck (vindriktning eller azimut)
blåsväder (blåst), lugn väder (vindstilla, stiltje)
samt de skämtsamma uttrycken »munväder», »prata
i vädret» o. s. v. Småningom har »väder» fått den
allmänna betydelsen väderlek (se d. o.). Sålunda har
man uttrycken yrväder, oväder, regnväder, ruskväder,
åskväder; vackert, ombytligt, ostadigt, fult väder;
klart, mulet väder i st. f. klar, mulen himmel;
vinterväder, sommarväder, aprilväder o. s. v.;
äfven temperaturen ingår numera i begreppet väder:
töväder, blidväder o. s. v. Ännu har ordet väder i
svenskan qvar så mycket af sin ursprungliga betydelse,
att det ensamt ej gerna användes i st. f. väderlek;
deremot hafva de motsvarande formerna i norska,
danska, engelska och tyska språken nästan helt
och hållet förlorat sin gamla betydelse (jfr dock
T. »schlagende wetter»), och man finner i dessa språks
moderna meteorologiska arbeten titlar på böcker
och tidskrifter sådana som: »Vejr», »Daily Weather
report», »Wetterbericht». Det är betecknande för de
germanska folkens goda iakttagelseförmåga, att »väder»
eller »väderlek» erhållit sitt namn ur ett ord,
som ursprungligen betydde vind eller luft samt att
indelningen och namnen af väderstrecken äro enkla och
vetenskapligt riktiga. De romanska folken deremot ega
för väder och väderlek ej annat namn än det obestämda
och olämpliga ordet »tid» och dess afledningar
(Lat. tempestas, Fr. temps och tempête, Ital. tempo,
Sp. tiempo o. s. v.). N. E–m.
Väderbollar, väderblåsor, lädersäckar, fyllda med luft,
af hvilka man i forntidens krig begagnade sig för att
komma öfver fiendens vallgrafvar. – På vissa floder
i Ostindien brukar man än i dag att hopsy hudar i
säckform, så att de kunna blåsas upp, hvarefter den,
som vill öfver floden, sätter sig grensle öfver
säcken och med händer och fötter »ror» Fig fram.
R. N.
Väderbössa. Se artikeln Luftbössa, hvartill följande
här må läggas. Luftbössor hafva konstruerats med
en luftspänstighet af ända till 200 atmosferer samt
också varit använda till krigsbruk. Så var i Österrike
under revolutionskrigen en jägarebataljon beväpnad
med väderbössor, äfvenså användes de en kort tid i
fästningskriget af minörerna. De österrikiska gevären
voro konstruerade af Giraldini samt kunde skjuta 50
skott omedelbart efter hvarandra och på 300 stegs
afstånd. – Enligt samma princip konstruerade chefen
för Husqvarna faktori, kaptenen frih. G. E. Fleetwood
1846 en kulspruta, i högsta grad komplicerad och
olämplig till krigsbruk redan genom
kulornas ringa utgångshastighet.
H. W. W.
Väderflöjel, vindflöjel, egentl. en liten vimpel
(se Flög) på masttoppar för angifvande af vindens
riktning; en för samma ändamål på en byggnads tak
anbragt liten fana eller vimpel af metallbleck. I
en dylik metallflöjel äro vanligen uthuggna
husegarens namninitialer eller årtalet för dess
uppsättande. Att hafva väderflöjel (girouette)
på sitt hus var i Frankrike under medeltiden en
företrädesrätt, som tillkom endast adeln. Den
qvadratiska vindfanan betecknade, att slottsherren
hade seigneuriel rang; den lägre adeln nyttjade
vimpelformad flöjel. På kyrktornens spiror
tjenstgör vanligen en kring en stång vridbar
metalltupp (»väderhane»; se Tupp) som flöjel. –
Om vetenskapliga instrument för vindriktningens
angifvande se Anemoskop.
Väderfalne. Se Veðrfölnir.
Vädergalla, sjöv., en stark ljusning på kanten af
ett aflägset moln, som aflemnar regn. Detta fenomen,
som vanligtvis synes »i vindögat» (d. v. s. rätt
i lovart), anses af sjömän bebåda stormigt väder. –
Vädergalla kallas äfven ett atmosferiskt ljus-fenomen,
som visar prismatiska färger, och hvilket, om det
visar sig i lä, jämväl betecknar ruskigt väder.
R. N.
Väderhane. Se Väderflöjel.
Väderharpa, detsamma som eolsharpa (sed. o.).
Väderlek (Fornnord. veðrleikr, vädrets beskaffenhet),
meteor., sammanfattningen af alla de företeelser,
som ega sitt ursprung och försiggå i luftkretsen,
atmosferen, särskildt af dem, som närmare beröra
oss och de andra organiska varelserna (djuren
och växterna). Dessa företeelser kunna hänföras
under fyra hufvudslag: företeelser af värme, vind,
vattenånga och elektricitet. Några af dem ega rum
vid atmosferens undre gräns, jordklotets yta, och
bestämmas derför ej blott af luftens, utan äfven
af jordytans natur, såsom haf, land, slätt, berg
o. s. v.; andra ega rum i det inre af lufthafvet. De
företeelser i atmosferen, som i någon större mån
påverka väderleken vid jordytan, försiggå inom 20 km.,
de vigtigaste inom 10 km. höjd. – Väderlekens
värmeföreteelser bero ej endast på luftens temperatur,
utan ock på dess genomskinlighet. Om luften är mycket
genomskinlig, uppvärmas under dagen marken och de
understa luftlagren starkt genom solens strålar, men
afkylas också under natten starkt genom utstrålning
mot den kalla verldsrymden (hvilken enligt Pouillet
verkar i fråga om strålning såsom en kropp af omkr.
– 140° C. temperatur). Denna starka in- och utstrålning
förekommer i synnerhet i de torra öckenartade
trakterna n. om norra vändkretsen (23 1/2° n. br.) och
s. om den södra (23 1/2° s. br.) samt äfven i många
delar af den norra tempererade och den kalla zonen
under vintern och våren, då landets och hafvets yta
är täckt af ett starkt afkyldt snö- och islager. En
sådan väderlek benämnes »strålningsväder», och under
dess inflytande framkallas de stora ytterligheterna
af brännande hetta (i öcknarna: luftens temperatur 50°
C. och deröfver, jordytans närmare 100°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
