Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väghållningsskyldighet - Vägkassa. Se Väghållningsskyldighet - Väg- och vattenbyggnadsdistrikt. Enligt 10:de § af den för Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen d. 28 Sept. 1888 utfärdade instruktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att underhålla, skola de sinsemellan för minst ett
år i sänder utse en vägfogde, som i första hand
svarar för underhållet och eger att hålla sig till
de andre deltagarna. Den, som i tre år tjenstgjort
såsom vägfogde, behöfver ej mottaga nytt val förr än
efter ytterligare tre år.
Väglagningsämnen, nämligen, sand, grus och sten,
få utan ersättning tagas å kronoallmänning efter
skogstjenstemans anvisning. Äfven å annan kronojord
samt å enskildes egor få sådana väglagningsämnen
tagas, men endast mot ersättning. Kunna vederbörande
ej komma öfverens derom, eger häradsrätten på
väghållarens talan bestämma hvarest väglagningsämnena
tjenligast och till minsta skada för jordegaren
må afhemtas samt huru stor ersättning derför skall
gifvas. Kontrollen å vägarnas underhåll tillhör
länsstyrelsen och närmast under denna kronofogden med
biträde af länsmän och fjerdingsmän. Den hufvudsakliga
kontrollen utöfvas vid årligen återkommande
vägsyner. Dessa förrättas af länsman med biträde af
två nämndemän antingen tidigt på våren eller sent på
hösten, allteftersom länsstyrelsen bestämmer. Anmärkas
vid synen några brister, så förelägges den försumlige
väghållaren att afhjelpa dem inom viss tid, ej
kortare än åtta dagar. Försummas detta, uppdrager
länsmannen åt annan person att laga vägen och
utmäter betalningen derför hos den försumlige. På
samma sätt förfares, om brister anmärkas emellan
vägsynerna och den underhållsskyldige tredskas att
efter länsmannens tillsägelse afhjelpa dem. Dessutom
kan den tredskande tilltalas vid domstol och dömas
att bota från 5 till 20 kronor. Vid vägsynen skall
också undersökas huruvida öfver vägen anbragta grindar
kunna utan synnerlig olägenhet för jordegaren utdömas,
hvarom länsstyrelsen eger förordna.
Vinterväghållningen, hvarmed förstås dels allmän
vägs hållande i fargillt skick vid snöfall,
dels underhållande af särskilda vintervägar, der
sådana förekomma, och deras utmärkande med ruskor
o. d., der så behöfves, bekostas, såsom ofvan är
nämndt, numera af vägkassan, men besörjes af de
s. k. ploglagen. Dessa organiseras af länsstyrelsen
och utgöras af sammansättningar af lämpligt belägna
jordbruksfastigheter, som få sig hvar sitt stycke
af distriktets vägar tilldeladt. För ploglag,
som består af tre eller flere intressenter, skola
dessa för minst ett år i sänder sinsemellan utse
en snöplogsfogde, som i första hand ombesörjer
vägens öppenhållande och uppbådar ploglaget. Kunna
vägstyrelsen och ploglagen icke öfverenskomma om
ersättningen, skall, efter förlikningsförsök inför
häradsrätten, länsstyrelsen efter skälighet jämka
och stadfästa ersättningsbeloppen. Försummelse
vid vinterväghållningen, som kontrolleras af
kronobetjeningen, föranleder enahanda ansvar och
påföljd, som vid det vanliga vägunderhållet.
Såsom ofvan är nämndt, handlar 1891 års lag endast om
de »allmänna» vägarna. Om öfriga vägar, s. k. enskilda
utfartsvägar l. byvägar, är lagstiftningen mycket
knapphändig. Enligt 1734 års lag (Byggn.-balken kap. 4
§ 1) skulle de vara 6 alnar breda, men 1789 medgafs,
att bredden finge lämpas efter hvarje orts
beskaffenhet. Såsom regel gäller, att de skola hållas
af dem, som sig deraf betjena. Tvister om anläggning
och underhåll af enskilda utfartsvägar handläggas af
domstolarna, som dervid hafva att följa uteslutande
billighetshänsyn.
1891 års lag gäller icke häller för städernas
väghållning. Dessa hafva alltid hållit och hålla
ännu vägarna, så långt stadens egor räcka. I regeln
åligger väghållningen stadens fastighetsegare
efter deras fastigheters taxeringsvärde, men
har i många städer öfvertagits af kommunen.
O. W. St. v. H–n.
Vägkassa. Se Väghållningsskyldighet.
Väg- och vattenbyggnadsdistrikt. Enligt 10:de § af den
för Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen d. 28 Sept. 1888
utfärdade instruktionen äro för den närmaste uppsigten
och bestyret med de arbeten och anläggningar i
landsorten, som stå under styrelsens ledning, till
biträde åt styrelsen anställda en distriktschef och en
distrikttingeniör inom hvart och ett af de sex väg-
och vattenbyggriadsdistrikt, i hvilka Sverige är
indeladt. Dessa distrikt äro 1) Södra distriktet,
omfattande Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus och Hallands län, 2) Vestra distr.: Göteborgs
och Bohus, Elfsborgs och Värmlands län. 3) Östra
distr.: Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands
och Skaraborgs län, 4) Mellersta distr.: Stockholms,
Upsala, Södermanlands, Örebro och Vestmanlands län,
5) Nedre norra distr.: Kopparbergs, Gefleborgs,
Vesternorrlands och Jämtlands län. 6) Öfre
norra distr.: Vesterbottens och Norrbottens
län. Distriktscheferna utnämnas af K. M:t på
styrelsens förslag; distriktsingeniörerna förordnas
af styrelsen. Distriktschef skall bo inom distriktet
å ort, som har ett i afseende å kommunikationer
beqvämt läge. Hans åligganden äro: att förskada
sig noggrann kännedom om distriktets topografi,
hydrografi, statistik och kommunikationsmedel;
att afgifva skriftliga utlåtanden i frågor, som af
styrelsen till honom öfverlemnas; att föra diarium
öfver alla expeditioner, upprätta förteckning öfver
kartor m. m. samt förvara och ansvara för distriktets
arkiv; att verkställa anbefallda undersökningar och
ekonomiska utredningar angående allmänna arbeten
inom distriktet, som stå under styrelsens kontroll,
äfvensom leda utförandet af arbeten, som af styrelsen
honom anförtros; att företaga inspektionsresor inom
distriktet och dervid kontrollera allmänna arbetens
utförande och vidmakthållande af färdiga arbeten
samt till styrelsen afgifva berättelse om arbetens
fortgång och underhåll. Distriktschef kan efter
anmälan, med styrelsens tillstånd, emottaga uppdrag
att som arbetschef leda företag inom distriktet. –
Distriktsingeniör, anställd till biträde åt
distriktschefen, har skyldighet att på eget ansvar
verkställa inspektioner och förrättningar, till
hvilka han inom distriktet förordnas, äfvensom att
vid förfall för distriktschefen förvalta dennes
ämbete. Han eger äfven att med distriktschefens
tillåtelse åtaga sig enskilda uppdrag inom sitt
yrke. J. M. v. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
