- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring /
1587-1588

(1893) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vänern (Venern), Sveriges största insjö, näst Ladoga och Onega den största i Europa - Vänersborg (Veners-), uppstad i Vestergötland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptager en betydlig del, icke mindre än 5,568,4
qvkm. (enl. Strelbitsky 5,974,9 qvkm.), oberäknadt
öarna, af den bassäng, som bildats mellan de sydliga
utsprången från Kölen i n. samt det småländska
höglandets nordvestliga sluttningar i s., och hvars
högre belägna delar tillhöra landskapen Värmland,
Dal och Västergötland. Höjden öfver hafvet uppgifves
till 44,1 m. Genom halfön Värmlandsnäs, Lurö skärgård,
Milskären, Ekens skärgård. Kållands ö och Kållands
halfö delas V. i två delar: en något större, östlig,
stundom kallad Stora Vänern, samt en mindre, vestlig,
med namnet Dalbosjön (se d. o.). På den breda ås,
som skiljer V:s bägge hufvuddelar, är största djupet
25 m. Stora V:s längd i n. och s. är omkr. 108 km.,
största bredden 56 km. Dalbosjöns längd, äfvenledes
i n. och s., är omkr. 88 km., största bredden 41
km. Sjöns bägge hälfter förete i hydrografiskt
hänseende flere påfallande likheter. Bägge hafva
päronform med den smalare delen vänd mot s.; bägge
afdelas genom undervattensbarrièrer i en större,
nordlig, och en mindre, sydlig, del; i bägge de stora
hufvuddelarna träffas största djupet i en ränna nära
nordvestra kusten, och äfven de bägge smärre, sydliga
delarna hafva sitt största djup i n. v. Sålunda går
i Stora V. på 4–5 km. afstånd från Värmlandsnäs en
ränna af omkr. 90 m. djup, under det djupet vanligast
i norra delen af denna halfva är 30–40 m. och endast
i bassängens midt undantagsvis går till 80 m. I
Dalbosjön träffas omkr. 5 km. från nordvestra kusten
83 m. djup i en för öfrigt 50–70 m. djup ränna,
under det norra delen af Dalbosjön i allmänhet har
25–40 m. djup. Den södra delen af Stora V. skiljes
från den norra genom Djurö skärgård, Bromö, Torsö
m. fl. öar och har i allmänhet 8–25 m. djup, men
närmast Lurö skärgård i n. v. 70–75 m., och i södra
delen af Dalbosjön, begränsad i n. af Hinnarefvet
och Hjortens udde, är djupet vanligast 8–15 m.,
men i n. v. 23 m. – Klippor och skär förekomma i
mängd, i synnerhet längs kusterna, men större öar
äro få. De anmärkningsvärdaste äro Hammarö och Arnö
längst i n., Bromö, Torsö och Kållandsö i s. ö. och
s. Med undantag af östra kusten af Värmlandsnäs
äro V:s stränder sönderskurna af många, ehuru icke
synnerligen stora vikar. De större bland dessa äro i
Stora V., räknadt från n. v.: Ås- och Grumsfjärdarna
med Borgvikssjön, hvilka upptaga Värmelens utfallså
och Norselfven, Kattfjärden, v. om Hammarö och öfriga
öar vid Klarelfvens utlopp , Säterholmsfjärden, mellan
Hammarö och Arnö, Ölmehäradsviken och Varnumsviken
vid Kristinehamn i n. ö., den klippuppfyllda
Åråsviken, i hvilken Gullspångselfven utmynnar
på östra kusten, Kinneviken, längst i s. mellan
Kållandsö och Kinnekulle, upptagande Lidan. I
likhet med Stora V. har Dalbosjön en stor mängd
fjärdar på sin norra kust. Den största är Byviken,
som upptager Byelfven. I s. träffas Branfjorden
med sjön Dettern, hvilken upptager Nossan, samt den
afsmalnande vik, som slutar med sjöns utlopp,
Göta elf. – Bland V:s många tillflöden äro
flere större redan nämnda. Öfriga äro Tidan från
Vestergötland, Frändeforsån, Upperudselfven och
Åmålsån från Dal. – Genom Göta kanal (som vid Sjötorp
utmynnar i V.) och den kanaliserade Göta elf står V. i
förbindelse med Östersjön och Kattegatt samt genom
Dalslands och Seffle kanaler med de inre delarna af
Dal och vestra Värmland. Vid sjöns stränder ligga
sex städer (Karlstad, Kristinehamn, Mariestad,
Lidköping, Vänersborg och Åmål), och på ännu flere
ställen beröres den af jernvägar. Sjöfarten är
också liflig och underlättas genom den stora mängd
smärre fyrar, prickar och andra säkerhetsanstalter,
som underhållas af »Direktionen för segelfartens
förbättrande å sjön Venern», ett till hälften
privat, privilegieradt sällskap, som varit
i verksamhet sedan år 1813. Se P. J. Warberg:
»Hydrografisk beskrifning öfver Wenern» (1805, 16).
A. G.

Vänersborg (Veners-), uppstad i Vestergötland,
residens för landshövdingen öfver Elfsborgs län,
ligger vid södra änden af sjön Vänern, på nordvestra
delen af den ö, som omslutes af nämnda sjö, sjön
Vassbotten (i v.), kanalen emellan Vassbotten och
Göta elf, den s. k. Karls graf (i s.), och Göta elf
(i ö.). Staden företer i sitt yttre intet annat
anmärkningsvärdt än sin regelbundna plan, men läget
är så mycket vackrare, mellan å ena sidan Dalslands
kullar och å den andra Halle- och Hunnebergs branter,
under det Vänern utbreder sin vida vattenyta åt
n. samt den lifligt trafikerade kanalen och Göta
elfs öfversta fall och bördiga dalgång skänka
omvexling åt den närmaste bygden. Stadens område,
1,851 har, är satt till 7 3/8 mantal. Innevånarnas
antal hade från 4,076 år 1860 vuxit till 5,482 år
1880 och utgjorde år 1892 5,621. Taxeringsvärdet
uppgick sistnämnda år till 5,928,000 kr., deraf
803,100 kr. för jordbruksfastighet. Stadens
tillgångar voro 1890 bokförda till ett värde af
1,244,902 kr. och skulderna till 765,169 kr. För
kommunala behof utdebiterades kr. 7,55 för hvarje
krona bevillning. Näringarna äro de för sjöstäder
vanliga, jämte något jordbruk. Sommartiden måste
alla fartyg, som trafikera linien Vänern–Göteborg
(hvilken går öfver Vassbotten, Karls graf och Göta
elf), passera stadens hamn, hvars rörelse derför är
mycket liflig. Ankomna och afgångna fartyg utgjorde
1891 ett antal af 2,801, med en drägtighet af
tillsammans 221,706 tons. På platsen hemmahörande
fartyg voro 24, om 2,086 tons. I hamnafgifter
inflöto omkr. 8,900 kr. Stadens handlande voro 43,
med 69 biträden. År 1890 funnos 19 fabriker – bland
dem en större tändsticksfabrik –, hvilka sysselsatte
539 arbetare och hade ett tillverkningsvärde af
1,014,218 kr. S. å. funnos 56 handtverkare, med
108 arbetare. V. har direkt jernvägsförbindelse
med å ena sidan Uddevalla, å den andra Herrljunga
å Vestra stambanan. Gatorna äro raka och skära
hvarandra vinkelrätt. Ungefär midt i staden, mellan
de parallella Kungs- och Drottninggatorna, ligga de
öppna platserna Hamntorget, Stortorget och Skoltorget
samt mellan dessa landshöfdingeresidenset, stadskyrkan och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:35:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaq/0798.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free