- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
27-28

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmskog ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skyldiga till krigstjenst (att sätta man i sitt ställe
var dock tillåtet). Medelst denna allmänna värnpligt
fyllde Napoleon I sina härar, och då sällan någon
konskriberad helskinnad återvände till det borgerliga
lifvet, betydde bestämmelsen om tjenstetidens
begränsning föga. För att kunna motstå de franska
härarna nödgades öfriga stater småningom utbyta
värfningen mot allmän värnpligt, hvilket fullständigt
skedde vid Preussens resning 1813 (se Landtvärn). Den
nya saken sattes fullständigt i system genom de
preussiska rekryterings- och landtvärnslagarna af
år 1814 och 1815, som införde allmän värnpligt utan
rätt att sätta man i sitt ställe. Dervid kunde dock
ej på långt när alla värnpligtige inkallas till
verklig tjenstgöring, oaktadt tjenstgöringstiden
nedsattes ända till två år. I alla öfriga stater
på Europas fastland byggdes härordningen efter
1815 äfvenledes på allmän värnpligt (med rätt till
friköpning eller att sätta man i stället), hvarvid
dock i allmänhet endast ett mindre antal manskap
inkallades i tjenstgöring och der qvarhölls längre
tid eller ock en del manskap ersattes med sådana,
som gingo in i andras ställe eller mot betalning
qvarstannade. Genom dylika åtgärder kom man småningom
ifrån värnpligtens grundsats om allas lika skyldighet
mot staten och från fördelen att ega en talrik,
ungdomsfrisk och kraftfull armé. Sedan Preussen
genom utvecklingen af sitt härväsende (1859–66)
fullständigare än förut kunde tillgodogöra sig den
allmänna värnpligtens stora tillgång på manskap,
förmådde dess framgångar 1866 och 1870–71 alla öfriga
större stater (utom England) att öfvergå till det
preussiska systemet. Genom att inskränka undantag och
befrielser från krigstjenst till det minsta möjliga,
genom att inskränka tjenstgöringstiden till 2–3
år och öka fredsstyrkan så mycket, att allt eller
nästan allt tjenstdugligt manskap kan öfvas. och genom
att ytterligare utsträcka hela tjenstetiden har man
lyckats uppdrifva härarna till den väldiga styrka de
nu förete, har man i ordets verkliga bemärkelse skapat
»folk i vapen». De värnpligtiges hela tjenstetid
utgör f. n. (1893) i Tyskland och Frankrike 25 år,
i Italien 19–22, i Österrike-Ungern 22, i Ryssland
23, i Belgien 31, i Rumanien 25, i Danmark 16 och i
Schweiz med sitt milissystem 25 år. Skyldigheten till
krigstjenst inträder i alla land mellan 20 och 22 års
ålder. Rörande värnpligtsgrundsatsens tillämpning i
öfrigt se Härordning och redogörelserna för de olika
landens försvarsväsende.

Den i Sverige sedan forntiden qvarstående allmänna
värnpligten togs under medeltiden i anspråk genom
den s. k. bondehären och fortlefde sedermera i de
årliga utskrifningama (se d. o.), hvilka upphörde,
då det yngre indelningsverket (se Indelta armén)
trädde i deras ställe. De yttersta vingslagen af
franska revolutionens grundsatser i förening med
öfvertygelsen om de indelta och de värfvade truppernas
otillräcklighet ledde, sedan det första försöket, år
1808, med inrättande af ett landtvärn på värnpligtens
grund utfallit så ogynsamt, till allmänna beväringens
(se Beväring) införande 1812. Den
allmänna värnpligten, som i verkligheten infördes
fullständigt, först då friköpningsrätten från öfning
1872 afskaffades, togs emellertid i anspråk endast
för härens och flottans krigsreserv och fick en
ordnad organisation genom 1885 års värnpligtslag,
som utsträckte tjenstetiden från 5 till 12 år
(deraf 6 i den betydelselösa landstormen). Genom de
1892 vidtagna ändringarna i denna lag utsträcktes
tjenstetiden till 20 år, deraf 8 i beväringens
första uppbåd, 4 i dess andra uppbåd, som tages i
anspråk först i andra hand, och 8 i landstormen,
som fortfarande är af ringa betydelse. Befrielse
från värnpligtens fullgörande medgifves endast för
oduglighet till krigstjenst. Beväringens tjenstgöring
är bestämd till 90 dagar, och fullgöres den vid
kavalleriet och flottan under 90 dagar i en följd
första året, vid öfriga vapen med 68 dagar under
första och 22 under andra året, hvarvid endast
vigtiga familjeskäl eller förut innehafd anställning
vid arméns eller flottans stam eller reserv kunna
berättiga till befrielse från öfning. Ur beväringen
uttages manskap för särskilda tjensteförrättningar.
C. O. N.

Värnpligtens vänner, ett sällskap med syfte »att
sprida kännedom om allmänna Värnpligtens militära,
sociala och politiska betydelse». Den 30 Aug. 1875
sammanträdde ett tjugotal män (H. Raab, P. Fries,
S. A. Hedin, G. Björlin, A. E. Rappe. K. Almström
m. fl.) för att öfverlägga om hvad som borde
göras för påskyndande af den då på dagordningen
stående försvarsfrågans lösning på tidsenligt
sätt, d. v. s. på värnpligtens grund. Sedan antalet
medlemmar i detta slutna sällskap hastigt tillväxt,
bildades d. 22 Nov. 1875 på utlyst allmänt möte en
offentlig förening, som då antog namnet »Värnpligtens
vänner» och stadgar. Filialer organiserades i olika
delar af riket, och sällskapet räknade efter en
tid flere tusen medlemmar. För främjande af sitt
syfte utgaf det flere skrifter, som vunno stor
spridning. Den 27 Maj 1890 upplöstes sällskapet. Dess
kontanta tillgång öfverläts åt den nybildade
»Allmänna Försvarsföreningen».

Wärnschiöldh, Johan Andersson, fortifikationsofficer,
föddes i Lena prestgård, Vestergötland, omkr. 1610
och hette ursprungligen Lensaus. Han blef först
student i Upsala, men vinnlade sig derefter särskildt
om fortifikationens studium, så att han redan 1630
kunde utnämnas till ingeniör vid svenska armén
i Tyskland. Der var han bl. a. med vid Stettin,
Schwedt, Frankfurt a. d. Oder, Tangermünde, Werben,
Nürnberg, Rain, Osnabrück och Hameln. Lenaeus,
som under tiden utgifvit sin Idea Ingeniarii,
sive Architecti militaris animi qualitates,
scientiae & artes, quae in eo suo munere recte
versari poterit
(Stockholm 1634), återvände sommaren
1635 till Sverige, der han senare fick stipendium
till en utrikes studieresa, och vistades derefter
företrädesvis i Holland. Återkommen 1639, blef han i
slutet af s. å. ingeniör på svensk stat och anställdes
vid Jönköpings fästningsbyggnad. Men redan följande
år beordrades han att afresa till Estland och Livland
för att inspektera dervarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free