Print (PDF) - On this page / på denna sida - Växtgift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Völva-Vörösmarty.
64
gan hvad diktens innersta syfte är och hvilka dess
källor varit. Å ena sidan anser man den vara ett
rent och oförfalskadt uttryck för en alltigenom
hednisk verldsåskådning och byggd uteslutande på
inhemskt nordiska motiv samt möjligen tillkommen
i det speciella syftet att gentemot den utifrån
alltmera påträngande kristendomen framställa
den gamla hedniska gudaläran i all sin skönhet
för att visa, att denna väl kunde mäta sig med
främlingens. A andra sidan anser man Völuspa vara
ett uttryck för den sammansmältning af hednisk
och kristen verldsåskådning, som under hedendomens
sista och kristendomens första tid här i Norden lätt
kunde hos högt begåfvade personligheter (särskildt
vesterns vidtfarna och högt kultiverade vikingar)
utbilda sig. Hufvudstödet för denna mening utgöres
af hvad dikten har att förtälja om lifvet efter
detta, en framställning; som till den grad erinrar
om de motsvarande kristna föreställningarna, att
öfverensstämmelsen tyckes svårligen kunna bero på
annat än lån (jfr ock art. Yggdrasel). Äntligen har
helt nyss fram -stälts den väl betydligt öfverdrifna
åsigten, att Yöluspa såsom källa för fornnordisk
mytologi är så godt som alldeles värdelös, enär den
skulle vara en på rent literär väg tillkommen produkt
af en lärd kristen, som älskat att inkläda eller
förkläda sitt teologiska vetande i den gamla hedniska
poesiens form och mytologiska bildspråk. Hela frågan
måste tills vidare betraktas såsom högst ofullständigt
utredd, hälst en verkligt metodisk undersökning
af alla hithörande och afgörande omständigheter
först nyligen börjat bedrifvas. Bland den ovanligt
ymniga literaturen rörande Yöluspa må här framhållas
K. Mullenhoff: »Deutsche alterthumskunde», Y, l
(1883), S. Bugge: »Studier över de nordiske gude-og
heltesagns oprindelse».I,414o.f.(1839), E: H. Meyer:
»Yöluspa» (Berlin, 1889; refererad af A. Noreen
i »Nordisk tidskrift» för 1890), F. Jönsson: »Den
oldnorske og oldislandske literaturs historie», I,
122 o. f. (1893). Ad. N-n.
Völva. Se Yala.
Von (Yon). Se Fenre.
Wöpcke. Se Woepcke.
Vöringsfossen, ett af Norges mest imponerande
vattenfall, i Hardanger, bildas af den lilla
Bjoreia-elfven, som störtar sig utför en klippvägg
af 145 m. höjd. Y. upptäcktes först 1821 af
prof. C. Hansteen och besökes nu af en mängd
turister. Öfver Bjoreia leder ett stycke nedanför
fallet en bro, som hvilar på hopsnodda telegraftrådar.
E. H.
Wörlitz, stad i hertigdömet Anhalt, 14 km. ö. om
Dessau. Omkr. 2,000 innev. Storartadt slott,
anlagdt af hertig Leopold Fredrik Frans af Dessau
(1758-1817). med samlingar af vapen, konstföremål
m. m. och präktig park.
Vört. Se Malt, Mäsk och Öl.
Vörtbeskattning. Se Maltskatt.
Wörth. Se \Verder.
Wörth, köping i Elsass-Lothringen (Nieder-Elsass),
vid Ehens biflod Sauer, 25 km. s. v. om \Yeissenburg
(Wissembourg), minnesvärd genom slaget d. 6
Aug. 1870. Under franska arméns sammandragning hade
T.sta armékåren
under Mac Mahon jämte en division af den 7:de med
omkr. 45,000 man tagit ställning på vestra höjden af
Sauers dalsluttning, ofvanför W. Den 5 Aug., dagen
efter sin seger vid Weissenburg, inträffade den 3:dje
tyska arméns, kronprinsens af Preussen, mellersta kår,
den 5:te, nära W. Mindre strider föreföllo på morgonen
d. 6 och ledde till slaget, i hvilket bajerska trupper
ingrepo på högra flygeln, ll:te kåren och några
\vurtembergska trupper på den ven strå. Jlfter en
mycket häftig strid, särskildt vid byarna Elsasshausen
och Fröschweiler, blefvo fransmännen kringrända
och slagna. På tyska sidan deltogo omkr. 70,000
man i slaget, som kostade tyskarna 10,600 man,
fransmännen 9,200 förutom omkr. 8,000 fångna. Öfver
de fallne baj rårna är rest ett storartadt monument
(1889). Fransmännen hafva uppkallat slaget dels
efter byn Fröschweiler (Froeschwiller), dels efter
byn Eeichshofen (Reichshoffen, Eeisch-hoffen).
c. o. x.
VÖrå, kustsocken i Finland, Yasa län, Kors-holms
domsaga, Lappo härad, är ett konsist, pastorat af
l:sta kl., Jakobstads kontrakt, Åbo ärkestift. Areal
457 qvkm. Befolkningen, svensktalande, 8,470
pers. (1890). Om det i Y., Maksrno och Oravais talade
Vöråmålet se Freudenthals uppsats i »Skrifter utg. af
Svenska literatursäll-skapet i Finland», XII (1889).
A. G. F.
Vöråborg, friherreskap, som d. 20 Sept. 1651 gafs
generallöjtnanten Georg Paijkull, omfattade 82 J/4
fullgärdshemman i Yörå socken, Österbotten, och
rantade omkr. 1,400 dlr s. in.
Vörösmarty [vörösj-], Mihåly, ungersk skald, född
d. l Dec. 1800 i komitatet Stuhl-weissenburg,
idkade juridiska studier i Budapest och blef
advokat 1824, men egnade sig snart uteslutande åt
diktarevärf. Under revolutionsåret 1848 invaldes
Y. i nationalförsamlingen och vardt efter resningens
kufvande dömd af Österrikiska domstolarna, men
fick nåd. Han dog i Budapest d. 19 Nov. 1855. Deåk
öppnade till förmån för hans efterlemnade familj
en nationalsubskription, som inbragte 100,000
floriner. En minnesvård öfver Y. restes 1866
i Stuhlweissenburg. - Eedan som student väckte
Y. uppmärksamhet med sorgspelen Salamon kiråly (Konung
Salomo; 1821), Zsigmond kiråly (Konung Sigismund,
1823) m. fl. diktverk. Ett vida större rykte vann
han genom sitt epos Zalån futäsa (Zalans flykt;
1825), som gjorde intrycket af en bragd i nationel
reformriktning. I sitt slag utmärkta äro äfven Y:s
smärre romantisk-episka dikter Cserhalom (Ekbacken;
1826), Tändérvölgy (Den trolska dalen; 1827) och
Eger (1828). Han nådde ej inom andra diktarter samma
öfverlägsenhet som i sin ungdoms epik. Emellertid vann
hans ode Szozat (Upprop) rangen af nationalhymn,
och hans dramer Kincskeresök (Skattgräfvarna),
Aldozaé(Q&-ret), Czilley es a Hunyadiak (1845), Arpad
ebredese (A:s uppvaknande; festspel vid öppnandet
af nationalteatern i Budapest) m. fl. mot-togos
med mycket bifall. Y. var ingen nydanare eller
folklig skald; han bibehöll klassici-tetens form,
men väl sökte han att göra den till uttrycksmedel
för nationella ämnen, Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
