- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
63-64

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtgift ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frågan hvad diktens innersta syfte är och hvilka dess
källor varit. Å ena sidan anser man den vara ett
rent och oförfalskadt uttryck för en alltigenom
hednisk verldsåskådning och byggd uteslutande på
inhemskt nordiska motiv samt möjligen tillkommen
i det speciella syftet att gentemot den utifrån
alltmera påträngande kristendomen framställa
den gamla hedniska gudaläran i all sin skönhet
för att visa, att denna väl kunde mäta sig med
främlingens. Å andra sidan anser man Völuspa vara
ett uttryck för den sammansmältning af hednisk
och kristen verldsåskådning, som under hedendomens
sista och kristendomens första tid här i Norden lätt
kunde hos högt begåfvade personligheter (särskildt
vesterns vidtfarna och högt kultiverade vikingar)
utbilda sig. Hufvudstödet för denna mening utgöres
af hvad dikten har att förtälja om lifvet efter
detta, en framställning; som till den grad erinrar
om de motsvarande kristna föreställningarna, att
öfverensstämmelsen tyckes svårligen kunna bero på
annat än lån (jfr ock art. Yggdrasel). Äntligen har
helt nyss framstälts den väl betydligt öfverdrifna
åsigten, att Völuspa såsom källa för fornnordisk
mytologi är så godt som alldeles värdelös, enär den
skulle vara en på rent literär väg tillkommen produkt
af en lärd kristen, som älskat att inkläda eller
förkläda sitt teologiska vetande i den gamla hedniska
poesiens form och mytologiska bildspråk. Hela frågan
måste tills vidare betraktas såsom högst ofullständigt
utredd, hälst en verkligt metodisk undersökning
af alla hithörande och afgörande omständigheter
först nyligen börjat bedrifvas. Bland den ovanligt
ymniga literaturen rörande Völuspa må här framhållas
K. Müllenhoff: »Deutsche alterthumskunde», V, 1
(1883), S. Bugge: »Studier over de nordiske gude- og
heltesagns oprindelse», I, 414 o. f. (1839), E. H. Meyer:
»Völuspa» (Berlin, 1889; refererad af A. Noreen
i »Nordisk tidskrift» för 1890), F. Jónsson: »Den
oldnorske og oldislandske literaturs historie», I,
122 o. f. (1893). Ad. N–n.

Völva. Se Vala.

Vön (Von). Se Fenre.

Wöpcke. Se Woepcke.

Vöringsfossen, ett af Norges mest imponerande
vattenfall, i Hardanger, bildas af den lilla
Bjoreia-elfven, som störtar sig utför en klippvägg
af 145 m. höjd. V. upptäcktes först 1821 af
prof. C. Hansteen och besökes nu af en mängd
turister. Öfver Bjoreia leder ett stycke nedanför
fallet en bro, som hvilar på hopsnodda telegraftrådar.
E. H.

Wörlitz, stad i hertigdömet Anhalt, 14 km. ö. om
Dessau. Omkr. 2,000 innev. Storartadt slott,
anlagdt af hertig Leopold Fredrik Frans af Dessau
(1758–1817), med samlingar af vapen, konstföremål
m. m. och präktig park.

Vört. Se Malt, Mäsk och Öl.

Vörtbeskattning. Se Maltskatt.

Wörth. Se Werder.

Wörth, köping i Elsass-Lothringen (Nieder-Elsass),
vid Rhens biflod Sauer, 25 km. s. v. om Weissenburg
(Wissembourg), minnesvärd genom slaget d. 6
Aug. 1870. Under franska arméns sammandragning hade
1:sta armékåren under Mac Mahon jämte en division af den 7:de med
omkr. 45,000 man tagit ställning på vestra höjden af
Sauers dalsluttning, ofvanför W. Den 5 Aug., dagen
efter sin seger vid Weissenburg, inträffade den 3:dje
tyska arméns, kronprinsens af Preussen, mellersta kår,
den 5:te, nära W. Mindre strider föreföllo på morgonen
d. 6 och ledde till slaget, i hvilket bajerska trupper
ingrepo på högra flygeln, 11:te kåren och några
würtembergska trupper på den venstra. Efter en
mycket häftig strid, särskildt vid byarna Elsasshausen
och Fröschweiler, blefvo fransmännen kringrända
och slagna. På tyska sidan deltogo omkr. 70,000
man i slaget, som kostade tyskarna 10,600 man,
fransmännen 9,200 förutom omkr. 8,000 fångna. Öfver
de fallne bajrarna är rest ett storartadt monument
(1889). Fransmännen hafva uppkallat slaget dels
efter byn Fröschweiler (Froeschwiller), dels efter
byn Reichshofen (Reichshoffen, Reischhoffen).
C. O. N.

Vörå, kustsocken i Finland, Vasa län, Korsholms
domsaga, Lappo härad, är ett konsist. pastorat af
1:sta kl., Jakobstads kontrakt, Åbo ärkestift. Areal
457 qvkm. Befolkningen, svensktalande, 8,470
pers. (1890). Om det i V., Maksmo och Oravais talade
Vöråmålet se Freudenthals uppsats i »Skrifter utg. af
Svenska literatursällskapet i Finland», XII (1889).
A. G. F.

Vöråborg, friherreskap, som d. 20 Sept. 1651 gafs
generallöjtnanten Georg Paijkull, omfattade 82 1/4
fullgärdshemman i Vörå socken, Österbotten, och
räntade omkr. 1,400 dlr s. m.

Vörösmarty [vörösj-], Mihály, ungersk skald, född
d. 1 Dec. 1800 i komitatet Stuhlweissenburg,
idkade juridiska studier i Budapest och blef
advokat 1824, men egnade sig snart uteslutande åt
diktarevärf. Under revolutionsåret 1848 invaldes
V. i nationalförsamlingen och vardt efter resningens
kufvande dömd af Österrikiska domstolarna, men
fick nåd. Han dog i Budapest d. 19 Nov. 1855. Deák
öppnade till förmån för hans efterlemnade familj
en nationalsubskription, som inbragte 100,000
floriner. En minnesvård öfver V. restes 1866
i Stuhlweissenburg. — Redan som student väckte
V. uppmärksamhet med sorgspelen Salamon király (Konung
Salomo; 1821), Zsigmond király (Konung Sigismund,
1823) m. fl. diktverk. Ett vida större rykte vann
han genom sitt epos Zalán futása (Zalans flykt;
1825), som gjorde intrycket af en bragd i nationel
reformriktning. I sitt slag utmärkta äro äfven V:s
smärre romantisk-episka dikter Cserhalom (Ekbacken;
1826), Tündérvölgy (Den trolska dalen; 1827) och
Eger (1828). Han nådde ej inom andra diktarter samma
öfverlägsenhet som i sin ungdoms epik. Emellertid vann
hans ode Szózat (Upprop) rangen af nationalhymn,
och hans dramer Kincskeresök (Skattgräfvarna),
Aldozat (Offret), Czilley es a Hunyadiak (1845), Arpad
ebredese
(A:s uppvaknande; festspel vid öppnandet
af nationalteatern i Budapest) m. fl. mottogos
med mycket bifall. V. var ingen nydanare eller
folklig skald; han bibehöll klassicitetens form,
men väl sökte han att göra den till uttrycksmedel
för nationella ämnen. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfar/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free