Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X är den tjuguförsta bokstafven i det ursprungliga latinska alfabetet och den tjugutredje - eller, i fall v och w räknas hvart för sig, den tjugufjerde - i det vanliga europeisk-latinska alfabetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
X är den tjuguförsta bokstafven i det
ursprungliga latinska alfabetet och den
tjugutredje — eller, i fall v och w räknas hvart
för sig, den tjugufjerde — i det vanliga
europeisk-latinska alfabetet. Af det ursemitiska
alfabetets fyra tecken för s-ljud (se S) nyttjades
sāmekh i den s. k. östliga l. joniska gruppen
af de grekiska alfabeten för att beteckna
dubbelljudet x, d. v. s. k (h) + s (ξ), under det i
den vestliga gruppen äldst x uttrycktes med
κσ, χσ, sedan med det i den östliga förekommande
tecknet för χ (kh), hvaremot sammastädes
χ uttrycktes med den östliga gruppens tecken
för dubbelljudet ps (ψ). Det äldsta tecknet
för sāmekh var [samekh] (på Mesa-inskriften), som
medelst flere mellanformer (den vanligaste [samekh])
utvecklats till de vanliga grekiska typerna Ξ, ξ
(namn ξῖ). Äfven vissa ur den vestra gruppen
utgående grekiska alfabet i de grekiska
kolonierna i södra Italien och på Sicilien hafva på
sāmekh’s plats ett tecken [tecken], som tydligen är
att härleda derur, men som användes endast
som taltecken (= 15). Såsom öfverflödiga kommo
dessa tecken ej till användning i de ur det
grekiska alfabetet härledda Wulfilas gotiska och
båda fornbulgariska alfabeten. I det cyrilliska
alfabetet träffas visserligen en ur den grekiska
minuskeln ξ utvecklad form, som mest förekommer
som taltecken för 60, annars ytterst sällan
(med ljudvärde ks). — Det latinska alfabetet
har utgått från den grekiska vestra (doriska)
gruppen, der den äldsta på inskrifter förekommande
formen är + som utvecklats till den
inom nämnda alfabet vanligaste formen X och
i den östra gruppen, med ljudvärde kh, ledt
till de vanliga formerna Χ och χ. Den i det
latinska alfabetet inlånade formen för x är X
(den vanligaste i de grekiska inskrifterna), hvarur
den latinska tryckstilens (X och x) äfvensom
frakturstilens såväl majuskel- som Minuskelformer
(X, x) genom olika mellanstadier utvecklat
sig. I de ur det latinska alfabetet härstammande
germanska (urnordiska) och nordiska
runalfabeten kommo icke de latinska x-tecknen till
någon användning. Bekant är, att i det äldre
(germanska) runalfabetet ett med det lat.
x-tecknet identiskt tecken X förekommer (som n:r
7), hvars ljudvärde man fastställt som tonande
spirantiskt g. Man kunde tänka på att detta
verkligen vore det gamla x-tecknet användt i
annan betydelse. Men man hyser i allmänhet
den åsigten, att runalfabetets X är uppkommet
genom sammanställning af tvänne, med vinkeln
mot hvarandra vända <b><</b> (tecken för k). — Det
moderna x-tecknet användes i vetenskapliga
transskriptionsalfabet. Så betyder x i ett par af
de många transskriptionsalfabeten öfver
avestaspråket guttural tonlös spirant (ch i T. dach),
ẋ muljerad tonlös spirant (ch i T. ich). — Tecknet
X, x är 1. a) i allmänhet i de språk, som
upptagit detsamma, tecken för dubbelljudet
ks; i engelskan har det också ljudvärdet gz (g
+ tonande s) i inljud före betonad vokal:
anxiety, examine, example o. s. v.; så äfven i
franskan: uddljudande i namn, Xaver, Xerxès,
inljudande i ex- före vokal: exact, exhibiter o.
s. v. b) tecken för kš (k + sch-ljud), i engelskan
inljudande före obetonadt u: luxury (=
xi: anxious, connexion o. s. v.); 2. a) tecken
för s-ljud, tonlöst uddljudande i svenskan: Xerxes,
i franskan: soixante, dix-sept, i några namn
t. ex. Auxerre, Bruxelles, Xerxès o. s. v., samt
tonande i inljud: deuxième, dixième, dix-huit,
dix-neuf, aux˘armes; i engelskan: i uddljud i
grek. namn, Xenophon, Xerxes o. s. v. b) äldre
tecken för sch-ljud i spanskan: Don Quixote
o. s. v. (I den spanska ortografien är sedan
1815 bokstafven x ersatt med gutturalt j.) 3.
I franskan är x i slutljud för det mesta stumt,
särskildt som pluralmärke, der utvecklingen var
ljudlagsenlig (af -ls). Sedan har x utan
historisk grund tillsatts som »stum» konsonant i vissa
fall. t. ex. plur. bijoux, cailloux, hiboux,
jou-joux o. dyl. — Rörande den fonetiska
beskaffenheten och den historiska utvecklingen af de
i s. k. dubbelljudet x ingående två ljuden k
och s se dessa bokstäfver.
K. F. J.
Som romerskt taltecken är X = 10 och X =
10,000, hvarjämte denna bokstaf nyttjades som
tecken för denarius (= 10 as) och, i äldre
medicinska skrifter, för 1 uns. — På äldre
franska mynt betecknar X myntningsorten
Amiens. — I den kanoniska rätten betecknar
X den första delen af dekretalerna. — X och
X P, d. v. s. de grekiska majusklerna Χ (Ch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
