Print (PDF) - On this page / på denna sida - X är den tjuguförsta bokstafven i det ursprungliga latinska alfabetet och den tjugutredje - eller, i fall v och w räknas hvart för sig, den tjugufjerde - i det vanliga europeisk-latinska alfabetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
X är den tjuguförsta bokstafven i det
ursprungliga latinska alfabetet och den
tju-gutredje - eller, i fall v och w räknas hvart
för sig, den tjugufjerde - i det vanliga
europeisk-latinska alfabetet. Af det ursemitiska
alfabetets fyra tecken för s-ljud (se S) nyttjades
samekh i den s. k. östliga l. joniska gruppen af de
grekiska alfabeten för att beteckna dubbelljudet x,
d. v. s. k (h) + s (xi), under det i den vestliga
gruppen äldst x uttrycktes med kappa sigma,
chi sigma, sedan med
det i den östliga förekommande tecknet för chi(kh),
hvaremot sammastädes chi uttrycktes med den östliga
gruppens tecken för dubbelljudet ps (psi). Det äldsta
tecknet för samekh var [ ] (på Mesa-inskriften),
som medelst flere mellanformer (den vanligaste [ ])
utvecklats till de vanliga grekiska typerna stora-xi, lilla-xi
(namn xi iota). Äfven vissa ur den vestra gruppen
utgående grekiska alfabet i de grekiska kolonierna
i södra Italien och på Sicilien hafva på
samekh’s plats ett tecken [ ], som tydligen är
att härleda derur, men som användes endast som
taltecken (= 15). Såsom öfverflödiga kommo dessa
tecken ej till användning i de ur det grekiska
alfabetet härledda Wulfilas gotiska och båda
fornbulgariska alfabeten. I det cyrilliska alfabetet
träffas visserligen en ur den grekiska minuskeln xi
utvecklad form, som mest förekommer som taltecken
för 60, annars ytterst sällan (med ljudvärde ks).
- Det latinska alfabetet har utgått från den grekiska
vestra (doriska) gruppen, der den äldsta på inskrifter
förekommande formen är + som utvecklats till
den inom nämnda alfabet vanligaste formen X och
i den östra gruppen, med ljudvärde kh, ledt till
de vanliga formerna stora-chi och lilla-chi.
den i det latinska alfabetet inlånade formen för x
är X (den vanligaste
i de grekiska inskrifterna), hvarur den latinska
tryckstilens (X och x) äfvensom frakturstilens såväl
majuskel- som Minuskelformer ([ ])genom olika
mellanstadier utvecklat sig. I de ur det latinska
alfabetet härstammande germanska (urnordiska)
och nordiska runalfabeten kommo icke de latinska
x-tecknen till någon användning. Bekant är, att i det
äldre (germanska) runalfabetet ett med det lat.
x-tecknet identiskt tecken X förekommer (som n:r 7),
hvars ljudvärde man fastställt som tonande spirantiskt
g. Man kunde tänka på att detta verkligen vore det
gamla x-tecknet användt i annan betydelse. Men man
hyser i allmänhet den åsigten, att runalfabetets X
är uppkommet genom sammanställning af tvänne, med
vinkeln mot hvarandra vända < (tecken för k).
- Det moderna x-tecknet användes i vetenskapliga
transskriptionsalfabet. Så betyder x i ett
par af de många transskriptionsalfabeten öfver
avestaspråket guttural tonlös spirant (ch i T. dach),
x muljerad tonlös spirant (ch i T. dach). - Tecknet
X, x är 1. a) i allmänhet i de språk, som upptagit
detsamma, tecken för dubbelljudet ks; i engelskan
har det också ljudvärdet gz (g + tonande s)
i inljud före betonad vokal: anxiety, examine,
example o. s. v.; så äfven i franskan: uddljudande
i namn, Xaver, Xerxes, inljudande i ex- före vokal:
exact, exhibiter o. s. v. b) tecken för ks
(k + sch-ljud), i engelskan inljudande före obetonadt u:
luxury (= xi: anxious, connexion o. s. v.); 2. a)
tecken för s-ljud, tonlöst uddljudande i svenskan:
Xerxes, i franskan: soixante, dix-sept, i några
namn t. ex. Auxerre, Bruxelles, Xerxes o. s. v.,
samt tonande i inljud: deuxième, dixième, dix-huit,
dix-neuf, aux-armes; i engelskan: i uddljud i
grek. namn, Xenophon, Xerxes o. s. v. b) äldre tecken
för sch-ljud i spanskan: Don Quixote o. s. v. (I den
spanska ortografien är sedan 1815 bokstafven x ersatt
med gutturalt j.) 3. I franskan är x i slutljud
för det mesta stumt, särskildt som pluralmärke,
der utvecklingen var ljudlagsenlig (af -ls). Sedan
har x utan historisk grund tillsatts som »stum»
konsonant i vissa fall. t. ex. plur. bijoux, cailloux,
hiboux, jou-joux o. dyl. - Rörande den fonetiska
beskaffenheten och den historiska utvecklingen af de
i s. k. dubbelljudet x ingående två ljuden k och s
se dessa bokstäfver. K. F. J.
Som romerskt taltecken är X = 10 och X = 10,000,
hvarjämte denna bokstaf nyttjades som tecken för
denarius (= 10 as) och, i äldre medicinska skrifter,
för 1 uns. - På äldre franska mynt betecknar X
myntningsorten Amiens. - I den kanoniska rätten
betecknar X den första delen af dekretalerna. -
X och X P, d. v. s. de grekiska majusklerna X (Ch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
