Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yhlen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filt, kardullstyg och kamullsväfnader. — Filt
hör egentligen till kardullsfabrikaten, men den
hvarken spinnes eller väfves, utan åstadkommes
genom kombineradt inflytande af hetta, fuktighet och
pressning (se Filt). — Kardullsgarn göres af kort
och krusig, finhårig ull, hvilken kardas och spinnes
å mulstol ej synnerligen hårdt, så att håren lemnas
så fria som möjligt för filtningen, och det deraf
väfda tyget (kläde, flanell m. m.) valkas alltid, så
att det får en halffiltad beskaffenhet. Kardningen
afser visserligen att reda ut ullen, men på samma
gång att låta fibrerna så mycket som möjligt korsa
och gripa i hvarandra. Ullen kardas numera vanligen å
kardmaskiner, bestående af roterande, kardnockbesatta
valsar, i midten en stor cylinder (tamburen) och
kring denna ett system af mindre, parvis ordnade (i
hvarje par en liten vals, »vändaren», och en något
större, »arbetaren»). Ur den första kardmaskinen
framkommer ullen i form af ett flor eller en tunn
vadd, som omkardas på en annan maskin och derefter
på den tredje, kontinymaskinen, delas i fortlöpande
smala band, hvilka få form af en löst snodd och
tjock förspånad (slubbgarn). Huru denna förspånad
derefter finspinnes till garn, d. v. s. sträckes till
fina trådar och snos tillräckligt, kan inhemtas
af art. Spinning och Spinnmaskiner. Varpgarn
snos starkare än inslagsgarn och (när det gäller
kardull) i motsatt riktning mot detta. För åtskilliga
ändamål tvinnas ullgarn sedermera till flertrådigt
»garn». I de svenska fabrikerna mätes ullgarnet
mångenstädes ännu i härfvor på skålpund, och 2
härfvor utgöra en sträng; hvarje härfva innefattar
6 knäpp, och 1 knäpp mäter 100 hvarf kring haspeln,
hvars omkrets är 5 fot; således innehåller 1 sträng
6,000 fot. Emellertid får metersystemet allt större
insteg vid ullgarnsmätning. Ylleväfningen afviker
icke från annan väfnad (se d. o.). Det färdigväfda
tyget färgas, i fall detta ej skett redan i
ullen. Kardullsväfnader sammanfalla i det närmaste
med kläde (se d. o.). Klädesartade äro äfven doffel,
vadmal, boy, drapp (fyrskaftadt), flanell, fris,
coating m. fl. — Kamullsgarn l. kamgarn (»redgarn»)
tillverkas af de mera långhåriga, hårda och ofta
glansiga ullsorterna, hvilkas trådar genom kamning
bringas att ligga inbördes så parallelt som möjligt
och derefter spinnas hårdt, merendels på trostelstol,
till ett kompakt och slätt garn. De deraf väfda,
glatta tygerna (företrädesvis kallade »ylletyger»)
valkas icke. S. k. sefir- (tapisseri-, brodér-) garn
l. sayett är fint, tvinnadt kamullsgarn, färgadt
i alla möjliga nyanser. När kamullen är fin, är
den icke synnerligen längre än kardull. Alpaka och
mohair kammas och spinnas likt kamull af fåret. I
den äldre tygtillverkningen nyttjades kamning för
hand, och den sker ännu med redskap, å hvilka sitta
rader af långa, rundade, skarpspetsade ståltänder,
som uppvärmas (likasom äfven ullen), och genom
kamningen afskiljas de korta håren (»kämlingen»),
som komma till kardullen. Upphettningen har till
ändamål att aflägsna krusigheten. Kammaskiner (af
särdeles invecklad och sinnrik konstruktion) finnas
sedan 1840-talet. När kamgarnstyg lemnar
väfstolen, erfordrar det endast en ytlig appretering,
i olikhet med kläde, för hvilket flere processer
återstå. Maskinspinningen och sedermera den mekaniska
kamningen hafva i senare tider högeligen främjat
tillverkningen af kamgarnstyger. Af sådana fabrikat
finnas glatta (kamlott, orleans, berkan och moaré,
bombasin, krepon, yllemusslin m. fl.), kyprade
(merino och tibet, sars, lasting m. fl.), fasonerade
(ylledamast, broscherade vesttyger, själar och
pläder, mattor m. m.), sammetsartade (ylleplysch
och flere möbeltyger), blandade (lyster, yllebarege,
mohair, rips, zanella o. s. v.). Dukar och mattor
förfärdigas mestadels af kamull, och i gobeliner
utgör den ofta varp. — Halfylle (som började
tillverkas på 1830-talet) har vanligen varp af bomull
och inslag af ylle. Äfven finnas blandade fabrikat
af ull och silke, ull och kamelgarn o. s. v. Till
s. k. halfkamgarn, stick- och strumpväfvaregarn
förarbetas kortare ull, som i början behandlas på
samma sätt som kardull, men sedermera såsom kamull. —
Konstull (mungo, shoddy, se dessa o.) utgör föremål
för en stor industri och erkännes numera som ett
mycket nyttigt fabrikat för de fall, der tjocklek
och värme hos tyget äro vigtigare än styrka och
elasticitet. Till konstull duga alla gamla bitar,
remsor och lumpor af ylle, hvilka jämte affall från
ullgarns- och ylletillverkningen slitas sönder till
ytterst små fragment mellan två tätt knifbeklädda,
mycket snabbt roterande cylindrar. Till detta material
sättes vid shoddy-garnspinning 1/3–1/5 ordentlig
ull. En stor mängd yllevaror, mest billigare sorter,
innehåller numera shoddy; det finnes märkvärdigt
goda och vackra halfylle- och starkt shoddy-blandade
tyger, som genom sin prisbillighet äro åtkomliga för
en hvar. Men om shoddy-tillsatsen är för stor, nötas
kläderna fort. Stor utbredning eger numera äfven
metoden att till ylle förarbeta ett blandmaterial af
ull och gammalt stickylle. Extrakt-ull tillverkas
af halfyllebitar, hvari bomullstrådarna bringas
till upplösning medelst svafvelsyra eller saltsyra,
hvarefter ullgarnet användes. Kokas deremot ett tyg,
som innehåller bomull och ull, med en lösning af
kaustikt kali i vatten, så upplöses ullen, men
ej bomullstrådarna. På kemisk väg kan man äfven
skilja ylle från bomullsväfnad genom neddoppning
i en lösning af pikrinsyra, hvaraf ulltråden får
en vacker guldgul färg, som den bibehåller vid
tvättning, medan bomullstråden förlorar fårgen. —
I afseende på fint och ypperligt kardullsgarn
intager Frankrike första rummet (Elbeuf, Reims, Sedan
m. fl. orter). I medelgoda och ordinära sorter eger
Frankrike medtäflare i Belgien och Österrike. Från
dessa land förses England, Tyskland o. s. v. med
kardullsgarn. Kamullsindustrien blomstrar högst
i England (med långa, grofva, fasta och glansiga
ullsorter; främst i grefskapet York med städerna
Bradford och Halifax) samt i (norra) Frankrike och
i Tyskland (Sachsen, Schlesien). Sverige egde år
1891 klädesfabriker till ett antal af 44. med 4,800
arbetare och ett tillverkningsvärde af 13,700,000
kr. (se vidare Kläde), och 29 fabriker för andra
helylle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
