Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ynglingaätten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danmark och intendent för hans stora naturaliesamling),
zool., paleont., musselslägte af arkacéernas ordning
(se Arca Noae), af hvilket några arter nu lefva i de
nordliga hafven. Den vigtigaste är Y. arctica Gray,
hvilken såsom lefvande nu är utbredd i Ishafvet
och såsom fossil finnes i under istiden afsatta
marina leror i Norge, Sverige, på norra Jylland
och i Ostpreussen äfvensom i Storbritannien och
Nord-Amerika. Den allmännast utbredda af dessa
leror (i Sverige oftast kallad hvarfvig lera
eller glacial-lera, se d. o.) kan lämpligen efter
förekomsten af denna art kallas Yoldialera. Jfr
Istiden och Qvartärperioden. B. L–n.
Yoloffer (jolaffer). Se Djolaffer.
Yon [iå’ng], Edmond Charles, fransk träsnidare
och målare, f. 1836 i Paris, egnade sig först åt
träsnidarekonsten och utförde flere arbeten efter
Leroux, Anastasi och Millet. Sedan gick han öfver
till landskapsmåleriet, och han har utfört flere
rätt poetiska taflor från Paris’ omgifning, såsom
Marne vid Isle les Villenoy, Seinefloden vid Gravon
(1871), Före regnet (1818) m. fl. Det finnes också
raderingar af hans hand.
Yonge [jöng], Charlotte Mary, engelsk
romanförfattarinna, f. 1823 i Hampshire, har
flitigt odlat familjeromanens fält. En ren, from
och vänlig ande genomgår hennes berättelser, och de
utgöra en god läsning särskildt för unga flickor i
öfvergångsåldern. Största framgången hade The heir of
Redclyffe (1853, 22:dra uppl. 1876; »Arfvingen till
Redclyffe», 1858). Den efterföljdes af The little duke
(1854, »Den lille hertigen», 1864), Dynevor terrace
(1857; »Familjen Dynevor», 1861), Dove in the eagle’s
nest (1866) och många andra. Betydande belopp af
inkomsterna för dessa romaner anslog miss Y. till
missionsändamål. Hon har äfven skrifvit arbeten öfver
den engelska hednamissionen och dess män, en mängd
historiska läseböcker för ungdom, bl. a. Landmarks of
history (3 bd, 1852–57, flere uppl.), Golden deeds of
all times and all lands (1864, flere uppl.; »Stordåd»
etc. 1883), samt History of Christian names and their
derivation (2 bd, 1863; 2:dra uppl. 1865) m. m.
Yongh, E. Vanayl de. Se Saint-Elme.
Yonkers [jankss], stad i nord-amerikanska staten
New York, på östra stranden af Hudsonfloden, omkr. 30
km. från mynningen. 18,892 innev. (1880). Beläget på
mindre än en timmes afstånd (medelst jernväg) från New
Yorks affärscentrum, kan det betraktas som en förstad
till New York, men har äfven flere vigtiga industrier,
företrädesvis tillverkning af mattor, hattar, siden,
metallarbeten och maskiner. Y. blef stad 1872.
Yonne [jånn]. 1. Biflod fr. v. till Seine i mellersta
Frankrike, har sina källor på östra gränsen af
depart. Nièvre i några dammar vid foten af Préneley
i Monts du Morvan, flyter i nordvestlig riktning
genom depart. Nièvre Yonne och Seine et-Marne förbi
städerna Château-Chinon, Clamecy, Auxerre, Joigny
och Sens samt förenar sig med Seine vid Montereau,
der den är vattenrikare än hufvudfloden. Längd 273
km., deraf 112 km., från Auxerre, äro kanaliserade
och segelbara. Bifloder fr. v. Beuvron
(vid Clamecy), fr. h. Cure, Serein, Armancon
och Vanne (vid Sens), hvars vatten delvis genom
aqvedukt ledes till Paris. Genom den 1784–1842
gräfda, 175,6 km. långa Nivernaiskanalen, som
följer Y:s mellersta lopp, delvis begagnande sig
af denna flod, står Seine i förbindelse med Loire
(genom dess biflod Aron), och genom den 1775–1832
byggda, 242 km. långa Bourgognekanalen, som delvis
följer Armançon och Ouche, förenas Seine med Saône. —
2. Departement i mellersta Frankrike, bildadt af
nordvestra Bourgogne (Auxerre och Avallonais),
sydvestra Champagne (Senonais och Tonnerrois)
samt sydöstra Ile-de-France (Gâtinais). Areal
7,494 qvkm. 344,688 innev. (1891, minskning med 3
proc. sedan 1886). Departementets högsta punkt (600
m.) ligger i Morvans granitberg, hvilka omgifvas
af kalkstensplatåer af 200–350 m., genomskurna af
Yonne och dess bifloder. Depart. tillhör Seines
flodområde med undantag af en liten trakt i s. v.,
som tillhör Loires. Hufvudfloden är Yonne; v. om
Yonne ligga Loings källor. Höjdgrupper och djupa
floddalar bilda icke sällan vackra landskapsbilder,
särskildt vid Tonnerre och Avallon. Jorden består i
allmänhet af lera och är mycket bördig samt lemnar
rik afkastning af spanmål, grönsaker, hampa och
saffran (Gâtinais), men i synnerhet af vin, hvaraf
skörden uppgår till omkr. 1–1,3 mill. hl. Tonnerre och
Auxerrois äro de bästa rödviner från nedre Bourgogne,
Chablis det bästa hvita. Skogarna, hvilka upptaga
omkr. 23 proc. af arealen, bestå af ek, bok, alm,
afvenbok, ask och björk, och återplantering göres med
olika slag af barrträd. Förnämsta industrigrenarna
äro läder-, pappers- och jernindustri samt
skogshandtering. Departementet är indeladt i 5
arrondissement: Auxerre, Tonnerre, Avallon, Joigny
och Sens. Hufvudstad: Auxerre.
Yorick [jå’rr-], psevdonym för engelske författaren
Laurence Sterne.
York [jåk, jårk]. 1. (Yorkshire) Grefskap i norra
England, vid Nordsjön, mellan floden Tees, som bildar
gräns mot Durham i n., och Humber, som utgör gräns
mot Lincoln i s. Det är Englands största grefskap,
med en areal af 15,713 qvkm. (nära 1/8 af England),
deraf 3,038 qvkm. tillhöra East Riding, 5,512
qvkm. North Riding och 7,163 qvkm. West Riding,
men kommer med afseende på folkmängd, 3,208,813
pers. (1891), deraf 399,412 i East Riding, 368,437 i
N. Riding och 2,441,164 i W. Riding, efter Lancashire
och Middlesex. Kusten från Tees’ mynning till det
72 m. höga Flamborough head är öfvervägande brant
och klippig, med en mängd pittoreska klipp-partier,
nedanför hvilka mångenstädes ligga långa
sträckor vacker sand. Längre söderut, till Spurn point
vid Humbers mynning, är stranden flack, tillhörande
det halfölika området Holderness (mellan Nordsjön
och nedre Humber), delvis marskland och ett af de
bördigaste åkerbruksdistrikt i England, bekant för sin
korthornsras af goda mjölkkor. Grefskapets östra och
vestra delar äro lågbergiga landskap, skilda genom
den bördiga Vale of York, 96 km. lång och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
