Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ytterbrant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religiösa grundsatser blifver ledande för den
enskildes handlingssätt och bestämmande för hans
religiösa tro. Det kan verka omedelbart på vilja och
känsla genom framkallande af en viss sinnesstämning
eller ock taga form af en uppmaning eller ett
öfvertalande till vissa handlingar. Ordets verkan
kan vara upplyftande och förädlande samt främja alla
goda sträfvanden i det enskilda och offentliga lifvet,
men dess verkan kan vara motsatsen. Tungans rätta bruk
utgör ett af de vigtigaste sedlighetsbuden. Men ordets
missbruk är ej allenast sedligt förkastligt. Ordets
skadeverkan kan äfven påkalla statens ingripande
genom bestraffning af dess missbruk. Lätt är att
inse huru genom öfvertalande, uppmaning, förledande
eller lockande kan åstadkommas en brottslig handling,
hvadan sjelfva uppmaningen såsom sådan äfven kan
blifva straffbar. Bibringande af upplysning eller
undervisning kan ske på ett sätt, som är egnadt
att inverka på tänkesättet, så att åt viljan
gifves en riktning, som leder till brottsliga
handlingar. Staten anses derför berättigad att
kontrollera den undervisning, som meddelas det
växande slägtet, äfvensom religiösa föredrag och
andaktsöfningar samt att öfvervaka, att ej ordet
begagnas till uppväckande af en sinnesstämning af
hån, hat och förakt för sedlighet, religion och
lag, af hvilkas sammanhållande kraft samhällets väl
beror. En sådan sinnesstämning innebär ett ständigt
hot mot samhällsordningen, hvarifrån ej är långt
till handling. Af liknande beskaffenhet är ordets
begagnande till ärekränkande förtal eller smädelse
eller hot mot enskilda personer, som derigenom
kunna dels lida till sitt goda namn och rykte, dels
uppkallas till våldsamheter. Straffbara anses äfven
lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar,
bedrägliga förespeglingar, till fördel för den ene
eller skada för den andre. För att ett yttrande af
förgripligt innehåll må komma under strafflagens bud,
fordras, att det ej allenast är af beskaffenhet att
inverka på sinnesstämningen i angifven riktning,
utan äfven att det gått utom det förtroliga umgängets
krets och varit egnadt att utbreda kännedom derom
hos en större allmänhet. För att brottslighet
skall vara för handen, fordras, att yttrandet på
det sätt inverkar på allmänhetens tänkesätt, att
det antingen frestar till ett bestämdt brott eller
väcker en samhällsordningen hotande sinnesstämning,
som icke utgår allenast af den harm, som framkallats
af de genom yttrandet blottade förhållandenas
beskaffenhet. Den vetenskapliga forskningens
resultat kunna fritt framställas. Läraren och
skriftställaren må fritt uttala sina åsigter, äfven
om dessa komma i strid med de religiösa dogmer och
de sedlighetsmaximer, hvilka omfattas af den kyrka,
som staten skyddar, eller af de religionssamfund,
som staten tolererar, eller om de äro riktade mot de
grundsatser, som uppbära statens rättsordning och
allmänna inrättningar och det sätt, hvarpå dessa
verka, så snart framställningen tager form af en
kritisk belysning, som går ut på att öfvertyga om de
framställda åsigternas riktighet. Dessa må sedermera
visa sig huru värdelösa som hälst och äfven vara
af beskaffenhet att väcka förargelse. Först då är en kritik
att anse såsom brottslig, när den ej nöjer sig
med att på öfvertygelsens väg vinna anhängare för
sin mening, utan derjämte genom att uppväcka hån,
hat och förakt söker tillintetgöra inflytelsen af
dem, som hylla andra meningar, och hos allmänheten
utbreder en för samhällets lugn vådlig sinnesstämning,
hvilken ej alstras af de upplysningar, som meddelats
i sak, utan af det agitatoriska syfte, hvarmed
kritiken bedrifvits. Såsom straffbara missbruk
af yttrandefriheten äro derför i de flesta lands
strafflagar upptagna hädelse och allt gäckeri med
religion, allt, som sårar sedlighet, ärekränkningar
samt allt hvad som sätter statens säkerhet och lugn
i fara. För att dylika missbruk af yttrandefriheten
skola anses brottsliga, fordras dock, såsom förut
blifvit nämndt, att de skola förekommit på ett sätt,
som låtit dem erhålla offentlighet.
Inom nu angifna gränser och under det ansvar, som
lag stadgar för dess missbruk, är yttranderätten
fri. Denna rättighet har såsom sådan aldrig
blifvit bestridd, icke en gång i de enväldigt
styrda staterna. Det är sättet för dess utöfning
och dermed förbundna sträfvande, som ådragit sig
lagstiftarens uppmärksamhet och föranledt staten
att jämte missbrukens straffande äfven i vissa fall
reglera dess utöfning. Sålunda, med hänsyn till den
betydelse för det uppväxande slägtets uppfostran, som
dess undervisning eger, äro yttrandefrihetens utöfning
i denna form och de med undervisning sammanhängande
åtgärder bundna af vissa lagar, som begränsa
undervisningsfriheten. Vidare, då yttrandet eger rum
inför en samlad allmänhet, vid allmänna sammankomster,
är rättigheten att sammankalla allmänheten bunden vid
vissa vilkor, och föreskrifter kunna eller må utfärdas
för upprätthållande af ordning inom den samlade
mängden och vid öfverläggningar. Dessa bestämmelser
utgöra ej inskränkningar i yttrandefriheten, utan i
församlingsrätten. Söker man utbreda sina åsigter och
förena liktänkande genom gemensamma öfverläggningar
till samfällda sträfvanden för främjande af
gemensamma syften, kunna för dylika associationers
bildande och fortsatta verksamhet vilkor bestämmas,
som regelbinda denna verksamhet (se Förenings- och
församlingsfrihet). Förbinder man dessa sammankomster
eller associationer med resolutioner, adresser
eller petitioner för att inverka på styrelsen,
förvaltningen eller lagstiftningen, kunna de,
som vilja göra framställningar hos vederbörande
myndighet, dervid förpligtas till iakttagande af
särskilda vilkor, ty hvarje utöfning af en politisk
rättighet fordrar ordnade former (petitionsrätt;
se under Petition). Särskildt böra märkas de i
religionsfriheten innehållna rättigheter, som
inbegripa yttrandefrihet i form af tanke-, tros-,
samvets- och bekännelsefrihet (d. v. s. hvarje
individs rätt att uttala sina religiösa åsigter
och ej tvingas till en annan trosbekännelse än den
han sjelf hyllar), rättigheten för trosförvanter
att samlas till gemensamma andaktsöfningar och att
förenas i trossamfund och dermed förenad rätt till
barnens religiösa uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
